Right or wrong knowledge.

            God´s knowledge or the knowledge of the world ?

In the time we live in with all the information that´s available to us, it´s easy for us to get caught up in listening mostly to negative things. But even if we listen to both positive and negative stuff, there´s a tendency that the negative is what prevails. This applies to everything, not just covid, although this now seems to be the only thing being discussed.

I must admit that I often think that its a disadvantage that we have access to as much information as we have today. Following news and wheather via television or newspapers, does not only take up our time. Everything we read and hear goes in and also affects us, in one way or another.

It´s very easy that what we take in, actually takes over our thought life, and therefore also controls us. A lot can also affect us in such a way that God becomes smaller than what we read about. Faith and fear are set against each other, and faith in God ends up in second place, regardless of whether we see it or even dare to think that thought through.

Lots of the information available today can be good, but a lot also bad. The flow of information we have access to today, drowns us in a way. What´s positive is that we can easily google and get answers to all our questions. The downside however, is that we then take in all the negative - which in turn can make us behave just like hypochondriacs.

As worldly knowledge grows, God and His knowledge decreases. We see it in society at large. Where the worldly knowledge comes in, God goes out. I don´t by this mean that God himself leaves, but rather that people leave God, because man himself can and knows better than God.

For too many Christians, the effect of their growth in knowledge is the same, even if they don´t want to feel it.

It is quite eerie that Daniel 4:12 prophesies that knowledge will grow and people will run back and forth in the end times. This is where we´re at now, we do no longer need to wait for it to happen. The information we need is a push of a button away, and we run after this and that, in addition to the general stress that exists today.

The more knowledge we gather in, the more we rely on that knowledge, this also applies to our own knowledge, which we have acquired through what we have read or listened to. This in turn can affect us so we don´t see, that we put this knowledge over God himself.

If what I write is considered annoying, well then it must be so. For somewhere, we as Christians actually need to have God in the front room and the wordly knowledge that we can acquire in the back room.

Worldly knowledge versus divine knowledge. The worldly gets us easily in its grip and if it does, it controls us. We can see this i.a. In those who are completely dependent on knowing what the weather will be like, they cannot leave home without first seeing the weather. And the case isn´t always that these forecasts are what in reality awaits either. We can also see that this is the case today by all computers and mobile phones giving us access to know the weather wherever we are.

The divine knowledge is about learning who God is, what He has done, i.e. everything that has to do with tat which is above. This is where we should seek our knowledge, not through external worldly sources.

The knowledge of God and everything divine, it´s to us christian the very lifeblood. Without this knowledge, our faith is destroyed spiritually. It is in the knowledge of God and all things divine that we must grow.

God and the divine knowledge stands in contrast to the knowledge of the world, which denies that there even is a God. Without it, the wind can blow us anywhere. Just as the rock of our salvation is Jesus, knowledge is to us like a kind of anchor that holds us to the right knowledge, even like a kind of compass, so that what we don´t get lost in everything that wants to intrude.

"If we googlesearch on; What is knowledge? Then comes the answer; People have been thinking about this since ancient times, Plato and Aristotle were among those who began to think about what it was, how it was produced and who or what managed previous knowledge and shaped new knowledge. There will also be different ways of acquiring knowledge and different names under which it can be distributed. Brief summary information;

"Knowledge is a social temporary construction" (unknown)

Knowledge is a learned ability to understand, reproduce and apply information and ideas. A person can develop new knowledge himself by drawing conclusions from practical experiences and discoveries, by combining other acquired knowledge or through systematic research with the help of scientific methods.

”If we make a googlesearch on; What is knowledge? The answer we resieve; People have been thinking about this since ancient times, Plato and Aristotle were among those who began to think about what it was, how it was produced and who or what managed previous knowledge and shaped new knowledge. There will also be different ways to acquire knowledge and different names under which it can be distributed. Brief summary information;

In the philosophical discipline of theory of knowledge (also called epistemology) one often starts from Plato's definition of knowledge as "beliefs; which are both true and that we have good reason to believe ".

Competence = a person's ability to perform something with the help of knowledge and skills that are linked to what is to be done.

Explicit knowledge = a certain type of information

Silent knowledge = knowledge gathered through experience. Knowledge is subjective and intuitive. It is difficult to transform tacit knowledge into explicit knowledge.

Aristotle shared knowledge in three forms:
4. Episteme - "needed to understand how the world is structured and works"
5. Techne - "needed to be able to manufacture, create and produce"
6. Fronesis - "used to be able to develop a good judgment and act as ethical people and democratic citizens"

Source: Gustavsson, B. (2000). Philosophy of knowledge. Three forms of knowledge in historical lighting."

Put this against knowledge of God and the divine. The Bible is clear on the fact that the most valuable thing is the knowledge of Him. Without knowledge of who God is and what is divine, how can we even know what is expected of us.

Wisdom comes from God, from scripture, the result of God's wisdom is knowledge and understanding. Prov. 2 6 and in the letter of Jacob we are told that we can freely ask for this knowledge and God will give us generously of it. Knowledge begins with the fear of God and the fear of God begins with reverence to God. Reverence = esteem, honor, glorify, worship, sanctify, worship.

The Bible calls human knowledge useless. Human wisdom makes people proud. It inflates us rather than nurtures us in love. Therefore, the pursuit of knowledge that is outside of God is stupidity.

We do not become wise from human knowledge, we can only become wise through divine knowledge. The fear of God is necessary for divine knowledge, and divine knowledge is a necesaty to become wise.

If we haven´t lready thought about this, ten it would be about time that we do so.

God´s peace Ingemo

Leva ett fallet liv, eller ett i den Helige Ande ?

 Har nu varit inne lite grann på sociala medier, som t-ex FB och i trådar som varit och i synnerhet under covid tjafs, har jag noterat en sak. Många kristna går till personlig attack, eller att kalla andra för olika namn, ibland rent av otrevliga såna´. Jag har sett detta förut i olika grupper på FB som jag varit med i. Detta är inte ett attraktiv drag, speciellt inte när det kommer från de som säger sig vara kristna.

Jag har hela tiden sedan jag skaffade FB tyckt illa om det, ändå har jag inte tagit bort mina konton, utan är kvar. Men dessa sociala medier, utöver att de tar tid i anspråk, så är tonen inte alltid så trevlig. Och ärligt talat så retar detta mig, i synnerhet när det kommer från de som säger sig vara kristna.

Kanske är det det faktum att man inte ser varandra när man pratar, som gör att en del går till attack. Och i en del fall funderar man på om människan ens har läsförståelse. För de kan lägga in sin egen tolkning, och vissa gör det ofta, i det de läser, och på så sätt förändra det som personen faktiskt skrivit till något helt annat. Och har de inte förstått, eller läst fel, så hugger de som värsta huggormarna, och inte ber dessa om förlåt heller.

Sociala medier kan nog vara bra många gånger, men de kan också vara redskap för Satan själv, om vi tillåter det. Detta är redigt sorgligt.

Vi kristna borde försöka läsa ordentligt, och om vi inte förstår, fråga om vi har förstått korrekt, innan vi går till personangrepp. Men sanningen är att det ser man väldigt lite av, om ens över huvud taget.

Jag har nu tjatat om att vakta våra läppar och våra tungors band. Men sanningen är att vi behöver vakta vad vi skriver, på vilket sätt, och kolla efter innan att vi inte har gått till personangrepp. Personligen tror jag att det är minst lika svårt att få bukt med detta problem, som att vakta läppar och tunga.

Ef 4:17-27 Jag tillsäger eder alltså och uppmanar eder allvarligt i Herren, att icke mer vandra såsom hedningarna i sitt sinnes fåfänglighet vandra, hedningarna, vilka, i följd av den okunnighet som råder hos dem genom deras hjärtans förstockelse, äro förmörkade till förståndet och bortkomna från det liv som är av Gud. Ty i sin försoffning hava de överlämnat sig åt lösaktighet, så att de i girighet bedriva alla slags orena gärningar. Men I haven icke fått en sådan undervisning om Kristus, om I eljest så haven hört om honom och så blivit lärda i honom, som sanning är i Jesus: att I -- då detta nu krävdes på grund av eder förra vandel -- haven avlagt den gamla människan, som fördärvar sig genom att följa sina begärelsers bedrägliga lockelser, och nu förnyens genom Anden som bor i edert sinne, och att I haven iklätt eder den nya människan, som är skapad till likhet med Gud i sanningens rättfärdighet och helighet. Läggen därför bort lögnen, och talen sanning med varandra, eftersom vi äro varandras lemmar. »Vredgens, men synden icke»; låten icke solen gå ned över eder vrede, och given icke djävulen något tillfälle.

Hur många gånger måste skriften förklara för oss hur vi ska bete oss, vad vi ska säga och göra et.c innan det går in? Som kristna ska vi växa upp till fullvuxen mognad och det är i allting. Ef 4:13. Vi ska visa kärlek mot varandra, för det är ju genom att vi gör detta som världen ska se att vi är annorlunda. En annan viktig sak är att vi representerar Gud, inte oss själva.

Låt bli att bitas eller äta på varandra och bli uppätna av varandra ingår i bibelverserna som jag lägger in nedanför. Är det inte just det vi gör, när vi kivas eller går till personlig attack?

Gal 5:14-26 Ty hela lagens uppfyllelse ligger i ett enda budord, nämligen detta: »Du skall älska din nästa såsom dig själv.» Men om I bitens inbördes och äten på varandra, så mån I se till, att I icke bliven uppätna av varandra. Vad jag vill säga är detta: Vandren i ande, så skolen I förvisso icke göra vad köttet har begärelse till. Ty köttet har begärelse mot Anden, och Anden mot köttet; de två ligga ju i strid med varandra, för att hindra eder att göra vad I viljen. Men om I drivens av ande, så stån I icke under lagen. Men köttets gärningar äro uppenbara: de äro otukt, orenhet, lösaktighet, avgudadyrkan, trolldom, ovänskap, kiv, avund, vrede, genstridighet, tvedräkt, partisöndring, missunnsamhet, mord, dryckenskap, vilt leverne och annat sådant, varom jag säger eder i förväg, såsom jag redan förut har sagt, att de som göra sådant, de skola icke få Guds rike till arvedel. Andens frukt åter är kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, trofasthet, saktmod, återhållsamhet. Mot sådant är icke lagen. Och de som höra Kristus Jesus till hava korsfäst sitt kött tillika med dess lustar och begärelser. Om vi nu hava liv genom ande, så låtom oss ock vandra i ande. Låtom oss icke söka fåfänglig ära, i det att vi utmana varandra och avundas varandra.

Vandra i den Helige Andes frukter, är inte enkelt för oss fallna människor. Det är inte det som först kommer upp i oss kristna, utan det är den fallna Adam som först gör sin röst hörd, när någon säger något som vi inte gillar. Helt klart är att Paulus har rätt i att vi behöver korsfästa vårt kött, (vårt jag, den fallna människan) och vi behöver göra det varje ny dag. Inled oss inte i frestelser, faller in under detta.

För länge sedan hände det någonting som sårade mig, kommer inte ihåg vad. Jag skrev då en liten kör som jag sjöng om och om igen, tills den blev sanning för mig, att jag verkligen kände att jag hade förlåtit den som sagt eller gjort vad denne sagt/ gjort.

//Om jag har nåt´emot någon annan, hjälp mig att fästa blicken på dig. Så att det som särat mig, inte betyder nåt´,låt det få smälta bort av kärleken från Dig. Så att jag kan träda fram ren och obefläckad, när jag förlåter det andra gjort mot mig.//

Orden i kören talar för sig självt, men det är en viktig sanning här när andra går till personlig attack, och det är att fästa blicken på Gud. Vår Fader vet ju vad vi går igenom, och varför. Men det som ofta händer vid personliga attacker är att den som blir attackerad går till motattack.

Det är ju inte så vi ska bete oss, men det är så många av oss reagerar. Jag har själv varit en av dessa, så jag är inget undantag. Men den som läst något av det jag skrivit förut, vet att det nu ligger på mig, hur vi är i vårt tal, våra handlingar, och nu då också hur vi beter oss.

Helgelse handlar ju om att växa upp till manlig mognad, inse att vi behöver få vårt eget jag, den fallna Adam in under den Heliga Ande i oss. Kanske inte det enklaste. Men en andligt vuxen människa ska låta kärleken ligga i topp, och hela tiden fundera på hur den beter sig, vad denne gör, säger, skriver och hur de gensvarar på vad andra säger, skriver och så vidare.

Vi kan som andligt vuxna inte vara otåliga, avundsjuka, förhäva oss, göra oss själva märkvärdiga och så vidare, vilket också Paulus går in på i sitt 1:a brev till de frälsta i Korint;

1 Kor 13:4-11 Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas icke, kärleken förhäver sig icke, den uppblåses icke. Den skickar sig icke ohöviskt, den söker icke sitt, den förtörnas icke, den hyser icke agg för en oförrätts skull. Den gläder sig icke över orättfärdigheten, men har sin glädje i sanningen. Den fördrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting. Kärleken förgår aldrig. Men profetians gåva, den skall försvinna, och tungomålstalandet, det skall taga slut, och kunskapen, den skall försvinna. Ty vår kunskap är ett styckverk, och vårt profeterande är ett styckverk; men när det kommer, som är fullkomligt, då skall det försvinna, som är ett styckverk. När jag var barn, talade jag såsom ett barn, mitt sinne var såsom ett barns, jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blev man, har jag lagt bort vad barnsligt var.

Det här är ju också viktigt från ett annat perspektiv, nämligen det att vi egentligen hela tiden ska fråga Gud om det är något som vi behöver förlåta andra, men även om vi har något som vi behöver be om förlåt för. Detta borde också vara en självklarhet för oss.

Guds ord säger ju till oss att vi ska gå bort och bli sams med den som vi sårat, eller som sårat oss, innan vi tillber Herren. 

Många gånger är vi kanske inte ens medvetna om att vi har sagt eller skrivit något som kan ha sårat någon annan. Allting vi säger eller skriver behöver ju inte vara menat som elakt, men effekten av det sagda/ skrivna, kan ha resulterat i att man faktiskt sårat någon.

För att ha en sund relation med Gud, så behöver vi göra upp med sånt som ligger i vägen. Detsamma gäller ju alla relationer. Inte alla kommer automatiskt förlåta oss det som vi sårat dem med eller genom. Och ett förlåt, eller ett jag förlåter dig, rensar ju luften och underlättar att äkta förlåtelse sker.

Kort sagt vi behöver lägga bort allting som är barnsligt och börja bete oss som vuxna.

Med en önskan om Guds frid till dig som läser Ingemo

Live a fallen life, or one in the Holy Spirit!

I have now spent some time on social media, such as FB and I´ve noticed in different threads, especially during covid, a lot of fuss. Many Christians use personal attacks, or they start with namecalling, sometimes these are really unpleasent. I´ve seen this before in different groups I´ve been part of in FB. This isn´t attractive, especially when it comes for those who claim to be Christians.

Since I created a FB acount I´ve always disliked it, yet I have not deleted my accounts, I´m still there. But these social media, in addition to the timeconsuming of it, the tone is not always so pleasant. And honestly, this annoys me, especially when it comes to those who claim to be Christians.

Maybe it's the fact that we can´t see each other when talking, that causes some to attack others. And in some cases, one wonders if the person even has a full understanding of what he/ she has read. Because often they add their own interpretation, in what they read, and thus change what the person has actually written into something completely different. And if they do not understand, or read it incorrectly, then they bite like a snake, and these don´t ask those they attack for forgiveness either.

Social media can probably be good many times, but they can also be tools for Satan himself, if we allow it. This is pretty sad.

We Christians should try to read properly, and if we do not understand, ask if we have understood what we read correctly, before going to personal attacks. But the truth is that you see very little of that, if at all.

I´ve now been nagging repetedly about guarding our lips and the bands of our tongues. But the truth is that we need to guard what we write as well, and check before responding and not go to personal attacks. Personally, I think it is at least as difficult to overcome this problem, as to guard our lips and tongue.

Eph 4:17-27 Now this I say and testify in the Lord, that you must no longer walk as the Gentiles do, in the futility of their minds. They are darkened in their understanding, alienated from the life of God because of the ignorance that is in them, due to their hardness of heart. They have become callous and have given themselves up to sensuality, greedy to practice every kind of impurity. But that is not the way you learned Christ!— assuming that you have heard about him and were taught in him, as the truth is in Jesus, to put off your old self, which belongs to your former manner of life and is corrupt through deceitful desires, and to be renewed in the spirit of your minds, and to put on the new self, created after the likeness of God in true righteousness and holiness. Therefore, having put away falsehood, let each one of you speak the truth with his neighbor, for we are members one of another. Be angry and do not sin; do not let the sun go down on your anger, and give no opportunity to the devil.

How many times does the scripture have to explain to us how to behave, what to say and do, etc. before it enters in to our sculls? As Christians, we must grow up to full maturity and that is in everything. Eph 4:13. We must show love for each other, because it is by doing this that the world will see that we are different. Another important thing is that we represent God, not ourselves.

Do not bite or eat at each other and be eaten by each other are included in the Bible verses underneath. Isn´t that exactly what we do when we quarrel or get involved in personal attacks?

Gal 5:14-26 For the whole law is fulfilled in one word: “You shall love your neighbor as yourself.” But if you bite and devour one another, watch out that you are not consumed by one another. But I say, walk by the Spirit, and you will not gratify the desires of the flesh. For the desires of the flesh are against the Spirit, and the desires of the Spirit are against the flesh, for these are opposed to each other, to keep you from doing the things you want to do. But if you are led by the Spirit, you are not under the law. Now the works of the flesh are evident: sexual immorality, impurity, sensuality, idolatry, sorcery, enmity, strife, jealousy, fits of anger, rivalries, dissensions, divisions, envy, drunkenness, orgies, and things like these. I warn you, as I warned you before, that those who do such things will not inherit the kingdom of God. But the fruit of the Spirit is love, joy, peace, patience, kindness, goodness, faithfulness, gentleness, self-control; against such things there is no law. And those who belong to Christ Jesus have crucified the flesh with its passions and desires. If we live by the Spirit, let us also keep in step with the Spirit. Let us not become conceited, provoking one another, envying one another.

Walking in the fruits of the Holy Spirit is not easy for us fallen people. It is not the first thing that comes up in us Christians, rather it´s the fallen Adam who first makes his voice heard, when someone says something we don´t like. It is quite clear that Paul is right that we need to crucify our flesh, (our self, the fallen man) and we need to do it on a dayly bases. This falls under; Do not tempt us, in the Fathers prayer.

A long time ago something happened that hurt me, do not remember what. I then wrote a little chorus that I sang over and over, until it became true to me, that I really felt that I had forgiven the one that had hurt me.

// If I hold something´against someone else, help me fix my gaze on you. So that what´s hurt me, doesn´t mean a thing´, let it melt away of the love from You. So that I can appear clean and spotless, when I forgive what others done to me.//

The words of the choir speak for themselves, but it is an important truth here when others use a personal attack, that is to focus your eyes on God. Our Father knows what we are going through, and why. But what often happens in personal attacks is that the person who is attacked goes to counterattack.

That's not how we should behave, but that's how many of us react. I myself have been one of these, so I am no exception. But anyone who has read any of what I have written before, knows that it is now thatI have this in me, how we are in, our speech, our actions, and now also the way we behave.

Sanctification is about growing up to male maturity, realizing that we need to get our own self, the fallen Adam, in under the Holy Spirit in us. Maybe not the easiest thing for us to do. But a spiritually mature person should let love be at the top, and constantly think about how he/ she behaves, what he/ she does, says, writes and how they respond to what others say, write and so on.

As spiritual adults, we can not be impatient, jealous, exalted, make ourselves remarkable, and so on, which Paul also addresses in his 1st letter to the saved in Corinth;

1 Cor 13:4-11 Love is patient and kind; love does not envy or boast; it is not arrogant or rude. It does not insist on its own way; it is not irritable or resentful; it does not rejoice at wrongdoing, but rejoices with the truth. Love bears all things, believes all things, hopes all things, endures all things. Love never ends. As for prophecies, they will pass away; as for tongues, they will cease; as for knowledge, it will pass away. For we know in part and we prophesy in part, but when the perfect comes, the partial will pass away. When I was a child, I spoke like a child, I thought like a child, I reasoned like a child. When I became a man, I gave up childish ways.

This is also important from another perspective as well, namely that we should really constantly ask God if there is something we need to forgive others, but also if we have something we need to ask for forgiveness for. This should also be a matter of fact for us.

God's word tells us that we should go away and get it right with the one we have hurt, or who has hurt us, before we praise God.

Many times we may not even be aware that we have said or written something that may have hurt someone else. Everything we say or write does not have to be meant as evil, but the effect of what is said / written, may have resulted in us actually hurting someone.

To have a healthy relationship with God, we need to deal with things that are in the way. The same applies to all relationships. Not everyone will automatically forgive us for what we have hurt them with or through. And asking for forgiveness, or I forgive you, clears the air and makes it easier for genuine forgiveness to take place.

In short, we need to put away everything that is childish and start behaving like adults.

I which you who read Peace from God. Ingemo 

The golden rule to live by. Johan Olof Wallin

It´s been a while since I bought 12 rather small books of Johan Olof Wallin, The first 7 are sermons, the last 5 are peotry and psalms. He was really good with words, and I will let the poem speak for it self, in this post.

How can my life be so divided, a mix of sun and clouds above? I will serve my Lord and Saviour, give to Him, my heart and love. All things else that God will grant me, that will be what it will be.

His grace and counsel, never leaves, for those walking in His fear. He does not shorten times, His eyes they see, His ears they hear. And where and what I am to do, He sees all of these things too.

If I´m to be as conscentious, pious, and as honest and as just, I need to live with the Lords armor, get rid of all my own disgust. It´s all a matter of preserving, what the fallen man deserving.

And if I ever should forget, then I firmly do belive, that He will lighten all my burdens, and help with all my grieve. The power of distress is strong, but to the Lord I do belong.

All darkness flees, all evil passes, if we walk with the Lord always, those seeking God, will always find, their needs fulfilled all days. The only way of getting there, goes through both work and prayer

A morning sigh will give me strenght, to all that comes my way, when I will toil and sweat will pour, I keep my peace all day. When I then lay myself to rest, the evening sigh just feels the best.

The sweetest rest for me, will be, when tribulation times is due, how greatful I will then look back, and know His promises were true. I will then, at last be paid, in full for days in labor made.

Written by Johan Olof Wallin translation Ingemo o Håkan 

Den gyllene levnadsregeln. Johan Olof Wallin

Det är ett tag sedan jag köpte 12 små böcker av Johan Olof Wallin. De 7 första är predikningar, de resterande 5 är poesi och psalmer. Han var otrolig med ord, och i detta inlägg kommer jag låta denna dikten han skrivit tala för sig självt.

Den gyllene levnadsregeln.

Jag vet ej hur mitt liv kan bliva, emellan sol och moln fördelt; Men jag vill tjäna Gud och giva, åt Honom detta hjärta helt. Evad mig sedan skickas till, jag säger; Ske som herren vill.

Hans råd och nåd är aldrig borta, för den som i Hans fruktan går. Hans arm ej tiderna förkorta, Hans ögon se i nattens vrår. Och var jag är och vad jag gör, Han allting känner, ser och hör.

Ty skall jag lika redlig finnas, och rättvis, from och samvetsgrann, fast jag av människoblick ej hinnas, av människodom ej fällas kan. Det gäller blott att väl bestå, när Han med mig till doms ska gå.

Och glömmer jag ej nånsin detta, så tror jag fast, så tror jag visst, att Han ska mina bördor lätta, och hjälpa mig i all min brist. Väl nödens makt är stark ibland; Men starkare är Herrens hand.

Allt mörker flyr, allt ont går över, för den som Herrens vägar går; Han får av Gud vad han behöver, blott rätta medlet han förstår. Och medlet efter gammalt rön, det heter arbete och bön.

En morgonsuck skall mig bemanna, till dagens mödor och besvär; När svetten lackar på min panna, jag då i hjärtat friden bär; och aftonsucken i mitt tjäll, gör vilan se´n så trygg och säll.

Men ljuvast skall mig vilan smaka, när vedermödans tid tar slut; Hur nöjd jag då skall se tillbaka, på dagar som gått in och ut, och få den trogne tjänarn´s lön, av nåd, för arbete och bön.

Johan Olof Wallin

God gives us of His love, we pass it on.

 Woke up at 4 o'clock with one of my absolute favorite songs ringing inside me. Now I have lots of favorite songs, but this one comes back to me often. We Christians have an incredible song treasure. I think this actually applies to the entire treasure of Swedish songs in general.

It is fascinating that a small country like Sweden has had the privilege of having so many talented, musicians, singers, songwriters - both Christian and profane. But enough about that.

                        My Jesus I love thee, I know Thou art mine.

by Wiliam R Featherstone 1864 sv text W C Martin 1901

1. My Jesus, I love Thee, I know Thou art mine; For Thee all the follies of sin I resign; My gracious Redeemer, my Savior art Thou; If ever I loved Thee, my Jesus, ’tis now.

2. I love Thee because Thou hast first loved me, And purchased my pardon on Calvary’s tree; I love Thee for wearing the thorns on Thy brow; If ever I loved Thee, my Jesus, ’tis now.

3. I’ll love Thee in life, I will love Thee in death, And praise Thee as long as Thou lendest me breath; And say when the death dew lies cold on my brow, If ever I loved Thee, my Jesus, ’tis now.

4. In mansions of glory and endless delight, I’ll ever adore Thee in heaven so bright; I’ll sing with the glittering crown on my brow, If ever I loved Thee, my Jesus, ’tis now.

Is it even possible to explain in words, what Jesus did for us. It's such a big miracle, nothing bigger has ever happened. That part of the deity comes down to earth in human form, becomes like one of us, and takes the punishment that we, you and I, rightly deserve in the eyes of a holy God. And the only thing we need to do to get it right with God again is to believe.

                              I don´t know why Jesus loved me.

by Andrea Crouch

ref. I don't know why Jesus loved me. I don't know why He cared. I don't know why He sacrificed His life. Oh, but I'm glad, so glad He did

1. He left His mighty throne in glory. To bring to us redemption's story. Then He died but He rose again. Oh, but I'm glad, so glad He did

2. Where would I be if Jesus didn't love me? Where would I be if Jesus didn't care? Where would I be if He hadn't sacrificed His life Oh, but I'm glad, so glad He did

No one has more love than the one who gives his life for someone, wrote John, and it must be true. Most of us can probably not even imagine the thought of stepping in - taking someone else's place - and dying in their place. The question is whether we could even do it for our loved ones? Fortunately, we live in a country where we do not have to find out either way. But our Jesus, He did this for us.

As the Father has loved me, so have I loved you. Abide in my love. If you keep my commandments, you will abide in my love, just as I have kept my Father’s commandments and abide in his love. These things I have spoken to you, that my joy may be in you, and that your joy may be full. “This is my commandment, that you love one another as I have loved you. Greater love has no one than this, that someone lay down his life for his friends. You are my friends if you do what I command you. No longer do I call you servants, for the servant does not know what his master is doing; but I have called you friends, for all that I have heard from my Father I have made known to you. John 15:9-15

First comes faith, which comes from hearing about what Jesus did for us. It follows that we want to obey (or it should follow) what God says to us. We can see it as the response of love. God loved us so much that He gave His only begotten Son, that whosoever believeth in him should not perish, but have everlasting life.

Our response to this incredible love that has been given to us, should be, to then want to obey what God has said to us in his word. Belief put in action.

Just as it is for children, (talking about the kind of parents who actually cares about their children and is there for them) they want to obey their parents, when they have ougrown their worst defiance, that is. (at least if they have received a proper upbringing and learned to differentiate between good and evil) They do not want to embarrass their parent / parents.

After all, our lives reflect our parents, our upbringing. It is the same with our Heavenly Father. He has given us his guidelines for how we should live. It means some prohibitions, just as our parents had some things we were not allowed to do. How much more then, if we used to obeyed our parent / parents, should we not want to obey our Lord.

Jesus says that His burden is light, and it´s not that difficult if we know what God approves and doesn´t. We don´t have a lot of rules to follow, although there still are some.

Give, and it will be given to you. Good measure, pressed down, shaken together, running over, will be put into your lap. For with the measure you use it will be measured back to you.” Luk 6:38

Give and receive, or receive and pass on. A good thing always, even outside the Christian ranks, but it should be a matter of fact for us as Christians. This should not feel like a compulsion. And the ways we can give are many. We can give of our time, energy, money, and so on. Being able to pass something on also gives a satisfaction, which can´t exactly be compared to anything else.

A selfless life, where we think of others first and not ourselves. This doesn´t mean that we do not need our own time, or to take care of ourselves. But the focus cannot be solely on me. I take all these "selfies" as an example, where people constantly share pictures of themselves. Their lives seem to be very much about the self, instead of being turned outwards.

But the love that God has given us can ot only be about the self. That I have received,ór that I am satisfied. Love must be transformed into action, where what I have received is passed on.

An old movie comes to mind, a little boy who gets help and then passes it on. He doesn´t do exactly the same thing for the person he is helping. But what happens is that the action breeds a desire in the next person to carry it on and so it goes forward, followed by a little whisper od; Pass it forward.

We have received - we give. For us Christians, of course, it is about telling about what Jesus did for us and passing the gospel on. But there are other ways to do it, than just talking. My mind goes here to William Booth who started the Salvation Army and one of their ways of reaching out with the message, namely, make sure the person has been fed and has been clothes.

“When the Son of Man comes in his glory, and all the angels with him, then he will sit on his glorious throne. Before him will be gathered all the nations, and he will separate people one from another as a shepherd separates the sheep from the goats. And he will place the sheep on his right, but the goats on the left. Then the King will say to those on his right, ‘Come, you who are blessed by my Father, inherit the kingdom prepared for you from the foundation of the world. For I was hungry and you gave me food, I was thirsty and you gave me drink, I was a stranger and you welcomed me, I was naked and you clothed me, I was sick and you visited me, I was in prison and you came to me.’ Then the righteous will answer him, saying, ‘Lord, when did we see you hungry and feed you, or thirsty and give you drink? And when did we see you a stranger and welcome you, or naked and clothe you? And when did we see you sick or in prison and visit you?’ And the King will answer them, ‘Truly, I say to you, as you did it to one of the least of these my brothers, you did it to me.’

“Then he will say to those on his left, ‘Depart from me, you cursed, into the eternal fire prepared for the devil and his angels. For I was hungry and you gave me no food, I was thirsty and you gave me no drink, I was a stranger and you did not welcome me, naked and you did not clothe me, sick and in prison and you did not visit me.’ Then they also will answer, saying, ‘Lord, when did we see you hungry or thirsty or a stranger or naked or sick or in prison, and did not minister to you?’ Then he will answer them, saying, ‘Truly, I say to you, as you did not do it to one of the least of these, you did not do it to me.’ And these will go away into eternal punishment, but the righteous into eternal life.” Matt 25:31-46

Now I get to look at what I wrote as spiled paint on a stuffed canvas, with different cloths that go into each other. I have let my thoughts wander a little here and a little there. Hopefully, the reader can find some small grain of gold among the paint splashes.

God´s peace to you Ingemo

Gud ger oss av sin kärlek, vi ger den vidare

Vaknade till vid 4 snåret med en av mina absoluta favorit sånger inom mig. Nu har jag mängder av favoritsånger, men denna återkommer till mig ofta. Vi har en otrolig sångskatt vi kristna. Ja det gäller hela den svenska visskatten överlag anser jag.

Det är fascinerande att ett litet land som Sverige har haft förmånen att ha så många talangfulla, musiker, sångare, låtskrivare – både kristna och profana. Men nog om det.

Jag älskar dig Jesus, jag vet Du är min.

av Wiliam R Featherstone 1864 sv text W C Martin 1901

Jag älskar dig Jesus, jag vet Du är min, och trots vad jag är i mig själv är jag Din. Du frälst mig från döden, Du hjälper ännu, och ingen nej ingen har älskat som Du.

Av evighet Jesus, Du älskat mig först, och se av all kärlek, Din kärlek är störst, ty allt intill döden, den sträcker sig ju, och ingen nej, ingen, har älskat som Du.

När sist i det hem, Du av nåd mig berett, vars härlighet än intet öga har sett, skal bliva min lovsång, den samma som nu, att ingen nej ingen, har älskat som Du.

Går det ens att förklara med ord, det som Jesus gjorde för oss. Det är ett så stort under, inget större har någonsin hänt. Att en del av gudomen kommer ner till jorden iklädd mänsklig skepnad, blir som en av oss, och tar det straff som vi, du och jag, rätteligen förtjänar i en helig Guds ögon. Och det enda som vi behöver göra för att få det rätt ställt med Gud igen, är att tro.

Så stor är Jesu kärlek. 

av Andrea Crouch översatt Pelle Karlsson

ref. Så stor är Jesu kärlek, jag finner inga ord, så obeskrivlig den nåd Han visat mot oss, ja det är sant, Han älskar mig.

1. Vad hade hänt om Jesus inte älskat, vad hade hänt utan Hans nåd? Vad hade hänt om Jesus inte offrade sitt liv? Åh det är sant, Han älskar mig.

2. Han kom från glädjen hos sin Fader, tog plats i dystra människorader, för att visa sin kärleksmakt, Han offrade sitt liv. Åh det är sant, Han älskar mig.

Ingen har mer kärlek än den som ger sitt liv för någon skrev Johannes, och nog måste det vara sant. De flesta av oss kan nog inte ens tänka tanken att själv träd in – ta någon annans plats – och dö i dennes ställe. Frågan är om vi ens skulle kunna göra det för våra allra närmaste? Vi lever som tur är i ett land, där vi inte behöver få reda på hur det ligger till. Men Jesus, Han gjorde detta för oss.

Såsom Fadern har älskat mig, så har ock jag älskat eder; förbliven i min kärlek. Om I hållen mina bud, så förbliven I i min kärlek, likasom jag har hållit min Faders bud och förbliver i hans kärlek. Detta har jag talat till eder, för att min glädje skall bo i eder, och för att eder glädje skall bliva fullkomlig. Detta är mitt bud, att I skolen älska varandra, såsom jag har älskat eder. Ingen har större kärlek, än att han giver sitt liv för sina vänner. I ären mina vänner, om I gören vad jag bjuder eder. Jag kallar eder nu icke längre tjänare, ty tjänaren får icke veta vad hans herre gör; vänner kallar jag eder, ty allt vad jag har hört av min Fader har jag kungjort för eder. Joh 15:9-15

Först kommer tro, vilken kommer av att höra talas om vad Jesus gjorde för oss. Det följs av att vi vill lyda (eller borde följas av det) det som Gud säger till oss. Vi kan se det som kärlekens gensvar. Gud älskade oss så mycket att Han gav sin enda son för att de som tror på honom, Guds son ska slippa gå under och i stället få ett evigt liv.

Vårt gensvar på denna otroliga kärlek som blivit given till oss, borde vara att då vilja lyda det som Gud sagt åt oss i sitt ord. Tro i handling.

Precis som det är för barn, (pratar om den sorten som faktiskt bryr sig om sina barn och finns där för dem) de vill lyda sina föräldrar, när de kommit över värsta trotsåldern. (åtminstone om de fått en ordentlig uppfostran och lärt sig skilja på gott och ont) De vill inte skämma ut sin/ sina förälder/ föräldrar.

Våra liv ger ju en återspegling av våra föräldrar, vår uppfostran. Samma sak är det med vår himmelska Fader. Han har gett oss sina direktiv för hur vi ska leva. Det innebär en del förbud, precis som våra föräldrar hade en del saker som vi inte fick göra. Hur mycket mer, om vi nu lydde vår/ våra förälder/ föräldrar, borde vi inte då vilja lyda vår Herre.

Jesus säger att Hans börda är lätt, och så svårt är det inte om vi vet vad Gud godkänner och inte. Vi har ju inte en massa regler att följa, även om det fortfarande finns några.

Given, och eder skall bliva givet. Ett gott mått, väl packat, skakat och överflödande, skall man giva eder i skötet; ty med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder igen. Luk 6:38

Ge och få, eller få och ge vidare. En god sak alltid, även utanför de kristna leden, men det borde vara en självklarhet för kristna. Detta borde inte kännas som ett tvång. Och sätten som vi kan ge på är många. Vi kan ge av vår tid, energi, pengar, och så vidare. Att få ge vidare ger också en tillfredsställelse, som inte direkt kan jämföras med något annat.

Ett osjälviskt liv, där vi tänker på andra först och inte oss själva. Det betyder nu inte att vi inte behöver egen tid, eller ta hand om oss själva. Men inriktningen kan inte vara enbart på mig. Jag tar alla dessa ”selfies = självbilder” som exempel, där folk hela tiden delar bilder av sig själva. Deras liv verkar handla väldigt mycket om jaget, i stället för att vändas utåt.

Men den kärlek som Gud gett oss kan inte enbart handla om jaget. Att jag har fått, är nöjd, är tillfredsställd. Kärleken måste omändras till handling, där det jag fått för jag vidare.

Tanken på en film kommer upp i mig, en liten pojke som får hjälp och sedan för det vidare. Han gör inte exakt samma sak för den han hjälper. Men det som händer är att handlingen föder en längtan hos nästa att föra det vidare och så fortgår det, följt av en liten uppmaning om; För det vidare till nästa.

Vi har fått – vi ger. För oss kristna handlar det givetvis om att berätta om vad Jesus gjorde för oss och föra det vidare. Men det finns andra sätt att göra det på, än att enbart tala. Tänker här på William Booth som startade Frälsningsarmén och ett av deras sätt att nå ut med budskapet, nämligen, se till att personen är mätt och har kläder på kroppen.

Men när Människosonen kommer i sin härlighet, och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron. Och inför honom skola församlas alla folk och han skall skilja dem från varandra, såsom en herde skiljer fåren ifrån getterna. Och fåren skall han ställa på sin högra sida, och getterna på den vänstra. Därefter skall Konungen säga till dem som stå på hans högra sida: 'Kommen, I min Faders välsignade, och tagen i besittning det rike som är tillrett åt eder från världens begynnelse.

Ty jag var hungrig, och I gåven mig att äta; jag var törstig, och I gåven mig att dricka; jag var husvill, och I gåven mig härbärge, naken, och I klädden mig; jag var sjuk, och I besökten mig; jag var i fängelse, och I kommen till mig.' Då skola de rättfärdiga svara honom och säga: 'Herre, när sågo vi dig hungrig och gåvo dig mat, eller törstig och gåvo dig att dricka? Och när sågo vi dig husvill och gåvo dig härbärge, eller naken och klädde dig? Och när sågo vi dig sjuk eller i fängelse och kommo till dig?' Då skall Konungen svara och säga till dem: 'Sannerligen säger jag eder: Vadhelst I haven gjort mot en av dessa mina minsta bröder, det haven I gjort mot mig.'

Därefter skall han ock säga till dem som stå på hans vänstra sida: 'Gån bort ifrån mig, I förbannade, till den eviga elden, som är tillredd åt djävulen och hans änglar. Ty jag var hungrig, och I gåven mig icke att äta; jag var törstig, och I gåven mig icke att dricka; jag var husvill, och I gåven mig icke härbärge, naken, och I klädden mig icke, sjuk och i fängelse, och I besökten mig icke.' Då skola också de svara och säga: 'Herre, när sågo vi dig hungrig eller törstig eller husvill eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig icke?' Då skall han svara dem och säga: 'Sannerligen säger jag eder: Vadhelst I icke haven gjort mot en av dessa minsta, det haven I ej heller gjort mot mig.' Och dessa skola då då bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.» Matt 25: 31-46

Nu får jag likna det jag skrivit vid en fullproppad målarduk, med olika kludd som går in i varandra. Jag har låtit tankarna vandra lite hit och lite dit. Förhoppningsvis kan den som läser hitta något litet guldkorn bland målarstänken.

Guds frid tillönskar jag Ingemo