The golden rule to live by. Johan Olof Wallin

It´s been a while since I bought 12 rather small books of Johan Olof Wallin, The first 7 are sermons, the last 5 are peotry and psalms. He was really good with words, and I will let the poem speak for it self, in this post.

How can my life be so divided, a mix of sun and clouds above? I will serve my Lord and Saviour, give to Him, my heart and love. All things else that God will grant me, that will be what it will be.

His grace and counsel, never leaves, for those walking in His fear. He does not shorten times, His eyes they see, His ears they hear. And where and what I am to do, He sees all of these things too.

If I´m to be as conscentious, pious, and as honest and as just, I need to live with the Lords armor, get rid of all my own disgust. It´s all a matter of preserving, what the fallen man deserving.

And if I ever should forget, then I firmly do belive, that He will lighten all my burdens, and help with all my grieve. The power of distress is strong, but to the Lord I do belong.

All darkness flees, all evil passes, if we walk with the Lord always, those seeking God, will always find, their needs fulfilled all days. The only way of getting there, goes through both work and prayer

A morning sigh will give me strenght, to all that comes my way, when I will toil and sweat will pour, I keep my peace all day. When I then lay myself to rest, the evening sigh just feels the best.

The sweetest rest for me, will be, when tribulation times is due, how greatful I will then look back, and know His promises were true. I will then, at last be paid, in full for days in labor made.

Written by Johan Olof Wallin translation Ingemo o Håkan 

Den gyllene levnadsregeln. Johan Olof Wallin

Det är ett tag sedan jag köpte 12 små böcker av Johan Olof Wallin. De 7 första är predikningar, de resterande 5 är poesi och psalmer. Han var otrolig med ord, och i detta inlägg kommer jag låta denna dikten han skrivit tala för sig självt.

Den gyllene levnadsregeln.

Jag vet ej hur mitt liv kan bliva, emellan sol och moln fördelt; Men jag vill tjäna Gud och giva, åt Honom detta hjärta helt. Evad mig sedan skickas till, jag säger; Ske som herren vill.

Hans råd och nåd är aldrig borta, för den som i Hans fruktan går. Hans arm ej tiderna förkorta, Hans ögon se i nattens vrår. Och var jag är och vad jag gör, Han allting känner, ser och hör.

Ty skall jag lika redlig finnas, och rättvis, from och samvetsgrann, fast jag av människoblick ej hinnas, av människodom ej fällas kan. Det gäller blott att väl bestå, när Han med mig till doms ska gå.

Och glömmer jag ej nånsin detta, så tror jag fast, så tror jag visst, att Han ska mina bördor lätta, och hjälpa mig i all min brist. Väl nödens makt är stark ibland; Men starkare är Herrens hand.

Allt mörker flyr, allt ont går över, för den som Herrens vägar går; Han får av Gud vad han behöver, blott rätta medlet han förstår. Och medlet efter gammalt rön, det heter arbete och bön.

En morgonsuck skall mig bemanna, till dagens mödor och besvär; När svetten lackar på min panna, jag då i hjärtat friden bär; och aftonsucken i mitt tjäll, gör vilan se´n så trygg och säll.

Men ljuvast skall mig vilan smaka, när vedermödans tid tar slut; Hur nöjd jag då skall se tillbaka, på dagar som gått in och ut, och få den trogne tjänarn´s lön, av nåd, för arbete och bön.

Johan Olof Wallin