Det är ett tag sedan jag köpte 12 små böcker av Johan Olof Wallin. De 7 första är predikningar, de resterande 5 är poesi och psalmer. Han var otrolig med ord, och i detta inlägg kommer jag låta denna dikten han skrivit tala för sig självt.
Den gyllene levnadsregeln.
Jag vet ej hur mitt liv kan bliva, emellan sol och moln fördelt; Men jag vill tjäna Gud och giva, åt Honom detta hjärta helt. Evad mig sedan skickas till, jag säger; Ske som herren vill.
Hans råd och nåd är aldrig borta, för den som i Hans fruktan går. Hans arm ej tiderna förkorta, Hans ögon se i nattens vrår. Och var jag är och vad jag gör, Han allting känner, ser och hör.
Ty skall jag lika redlig finnas, och rättvis, from och samvetsgrann, fast jag av människoblick ej hinnas, av människodom ej fällas kan. Det gäller blott att väl bestå, när Han med mig till doms ska gå.
Och glömmer jag ej nånsin detta, så tror jag fast, så tror jag visst, att Han ska mina bördor lätta, och hjälpa mig i all min brist. Väl nödens makt är stark ibland; Men starkare är Herrens hand.
Allt mörker flyr, allt ont går över, för den som Herrens vägar går; Han får av Gud vad han behöver, blott rätta medlet han förstår. Och medlet efter gammalt rön, det heter arbete och bön.
En morgonsuck skall mig bemanna, till dagens mödor och besvär; När svetten lackar på min panna, jag då i hjärtat friden bär; och aftonsucken i mitt tjäll, gör vilan se´n så trygg och säll.
Men ljuvast skall mig vilan smaka, när vedermödans tid tar slut; Hur nöjd jag då skall se tillbaka, på dagar som gått in och ut, och få den trogne tjänarn´s lön, av nåd, för arbete och bön.
Johan Olof Wallin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar