Om överdriven trevlighet dikt av John Bunyan

Hur överdrivet noga många människor är, om sina kroppar och sina hushåll här. Men det som är värt nåt, det går dem förbi, ändera gör de inget alls, eller ovetandes förblir.

Deras hus är väl möblerat, det kan lätt då kännas tryggt, mens´deras själar hänger lösa, är det yttre pyntat snyggt. Utsidan måste de försköna, fast de knappt har ärlighet, sina kroppar de måst lura, trimma, för att dölja inrets´smutsighet.

På deras kläder får ej finnas fel, men det är blott ett yttre spel. De pratar vitt om kost, diet, själens gråt, den döljs av detta klet.

Utåt sett ser allt så bra ut, inuti det torka är, de ej på livets bröd kan tänka, tanken kan ej stanna där. Deras insida är fattig, det stinker utav ondska där, på utsidan är rent och fint, ack så sorgligt är det här.

John Bunyan översatt av Ingemo och Håkan

Upon Over-Much Niceness Poem of John Bunyan

 Tis much to see how over nice some are, About the body and household affair, While what's of worth they slightly pass it by, Not doing, or doing it slovenly.

Their house must be well furnished, be in print, Meanwhile their soul lies ley, has no good in't. Its outside also they must beautify, When in it there's scarce common honesty. Their bodies they must have tricked up and trim,
Their inside full of filth up to the brim.

Upon their clothes there must not be a spot, But is their lives more than one common blot. How nice, how coy are some about their diet, That can their crying souls with hogs'-meat quiet.

All drest must to a hair be, else 'tis naught, While of the living bread they have no thought. Thus for their outside they are clean and nice, While their poor inside stinks with sin and vice.

John Bunyan