Vikten av att förlåta och konsekvensen av att inte göra det.

Tekniskt sett har församlingen upphört, men då vi fortfarande har möten ihop med Lönnbergskyrkan och Svenska Frälsningsarméns små grupper, så kan det hända att jag lägger in något någon gång ibland, som ligger på mitt hjärta. 

För någon vecka sedan pratade jag lite med en ung tjej, och vi kom på något vis in på förlåtelse. Inte alltid något som är enkelt, vilket jag vet väl.

I mitt fall, min fars älskarinna, som sedan blev hustru nummer två, förbjöd pappa att ha kontakt med mig. När skilsmässans papper skrevs under, var jag några månader ifrån att fylla 13, så givetvis påverkade det mig, även om jag inte fick full förståelse för hur mycket – åtminstone inte just då.

Hur mycket det hade förändrat mig blev inte klart för mig förrän jag var i 20-års åldern, och hade fått mitt andra eller tredje barn. Det var först då som Gud gjorde mig uppmärksam på att jag inte bara hade lite problem med pappas nya, utan jag faktiskt – fast jag var helt omedveten om det – hade kommit att hata henne.

Vi vet väl alla vad skriften säger om att hata någon; Den som hatar har redan begått mord i sitt hjärta.

Detta var den stund som jag började be, dagligen, att Gud skulle hjälpa mig att förlåta. Inte var det enkelt, och (kanske) inte helt av fri vilja till att börja med. Snarare var det något som jag förstod att jag behövde göra - om inte för något annat – så för min egen frids skull.

Knappa 10 år efter att jag börjat be Gud om hjälp dog min farmor. Pappa kom inte till begravningen, istället sände han sin – vid detta tillfället – nya exhustru. Hon dök upp i dörren till farmors lägenhet, och jag kramade om henne, och välkomnade henne. Detta var när jag insåg att jag inte längre höll något emot henne. (Mamma var den som fick telefonsamtalet från en av farmors vänner, om hennes död, och vi var först på plats.)

I alla fall detta lärde mig vikten av att förlåta ögonblickligen och inte låta det ligga kvar och gro.

Så när vi satt där och talade, kom det upp i mig, även om jag inte tog upp den händelsen just där. Snarare var det som kom upp i oss båda olika bibelverser, angående vikten att förlåta. I mitt fall var det Matt 5:21-26 som kom upp.

Matt 5:21-26 Ni har hört att det är sagt till fäderna: Du ska inte mörda, och Den som mördar är skyldig inför domstolen. Jag säger er: Den som blir vred på sin broder är skyldig inför domstolen, och den som säger ’idiot’ till sin broder är skyldig inför Rådet, och den som säger ’dåre’ är skyldig och döms till det brinnande Gehenna . Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att din broder har något emot dig, så lämna din gåva framför altaret och gå först och försona dig med din broder. Kom sedan och bär fram din gåva. Skynda dig att göra upp med din motpart medan du är med honom på vägen. Annars kan han överlämna dig till domaren, och domaren till vakten och du sätts i fängelse. Jag säger dig sanningen: Du kommer inte ut därifrån förrän du har betalat till sista öret.

Även om dessa verser talar om det bakvänt - att vi kommer på att någon har något emot oss själva – så gäller det ju även åt andra hållet – om vi kommer på att vi själva har något emot någon annan.

Andra verser som även kom upp var:

Matt 6:9-13

Vår Far i himlen, låt ditt namn bli helgat Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden som i himlen. Ge oss i dag vårt dagliga bröd Och förlåt oss våra skulder, så som vi förlåter dem som står i skuld till oss. Och för oss inte in i frestelse, utan fräls oss från det onda

Fader vår som är i himmelen, tillkomme ditt rike. Låt din vilja ske, så som i himmelen, så och på jorden. Vårt dagliga bröd giv oss idag, och förlåt oss våra skulder, så som också vi förlåter, de oss skyldiga äro. Och inled oss inte i frestelser, utan fräls oss ifrån det onda.

Jag har valt att lägga in nya bredvid gamla – så får man läsa vilken man vill.

Jag är glad att Gud tog itu med mig så tidigt i livet - som han trots allt gjorde – nu när jag kan se i backspegeln - då jag nu är i 60-års åldern.

Senare i livet hände något annat – kommer inte idag ens ihåg vad – endast att jag på en gång kände – att här behöver jag Guds hjälp. Detta var under en tid då jag spenderade timmar vid pianot. Under denna tid skrev jag en liten kör, som jag ofta sjöng.

Om jag håller nåt, emot någon annan, lär mig att fästa blicken på Dig, så att den/det som sårat mig, inte betyder nåt´, först då kan det smälta bort i kärleken från Dig.

Emellanåt får man kämpa med att förlåta, och ibland går det enkelt. Men en sak är säker, man själv mår bäst när man förlåter. Den andra personen mår inte dåligt av att jag inte förlåter, det påverkar endast mig själv. Sann kärlek förlåter, precis som vi har blivit förlåtna.

Kol 3:12-14 Klä er därför som Guds utvalda, heliga och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. Ha överseende med varandra och förlåt varandra, om ni har något att anklaga någon för. Så som Herren har förlåtit er ska ni förlåta varandra. Och över allt detta ska ni klä er i kärleken, bandet som förenar till fullkomlig enhet.

Det som slår mig när jag skriver detta, är hur enkelt det är för oss att bedra oss själva med att vi har rättighet att vara sura - stanna i bitterhet - låta bli att förlåta. I synnerhet om någon har gjort eller sagt något emot oss, som verkligen sårat oss. Det är då Guds ord verkligen sätter pekfingret på hur vi ska bete oss - och våra protester är föga värda.

Matt 5:38-48 Ni har hört att det är sagt: Öga för öga och tand för tand. Jag säger er: Stå inte emot den som är ond. Om någon slår dig på högra kinden, vänd då också andra kinden mot honom. Om någon vill dra dig inför rätta och ta din tunika, så låt honom få manteln också. Om någon tvingar dig att gå med en mil, så gå två mil med honom. Ge åt den som ber dig, och vänd dig inte bort från den som vill låna av dig. Ni har hört att det är sagt: Du ska älska din nästa och hata din fiende.

Jag säger er: Älska era fiender och be för dem som förföljer er. Då är ni er himmelske Fars barn, för han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. För om ni älskar dem som älskar er, vilken lön får ni för det? Gör inte tullindrivare det också? Och om ni bara hälsar på era bröder, vad gör ni för märkvärdigt med det? Gör inte hedningar det också? Var alltså fullkomliga, så som er himmelske Far är fullkomlig.

Jesu ord är inte alltid en balsam för våra själar, emellanåt är det knivskarpt, och kanske inte ens något som vi vill lyssna på. Men sanning är sanning, oavsett hur vi själva ställer oss till den. Och vill vi leva som sanna Kristi efterföljare, då bör vi sträva efter att ha samma sinnelag som Han själv hade.

Luk 6:27-35 Men till er som lyssnar säger jag: Älska era fiender och gör gott mot dem som hatar er. Välsigna dem som förbannar er och be för dem som förolämpar er. Om någon slår dig på ena kinden, vänd då också andra kinden till. Och om någon tar ifrån dig manteln, så låt honom ta tunikan också. Ge åt alla som ber dig, och om någon tar det som är ditt, så kräv det inte tillbaka.

Så som ni vill att människorna ska göra mot er, så ska ni göra mot dem. Om ni älskar dem som älskar er, ska ni ha tack för det? Även syndare älskar dem som visar dem kärlek. Och om ni gör gott mot dem som gör gott mot er, ska ni ha tack för det? Även syndare gör samma sak. Och om ni lånar ut till dem som ni hoppas ska ge tillbaka, ska ni ha tack för det? Även syndare lånar ut till syndare för att få lika tillbaka.

Nej, älska era fiender och gör gott och låna ut utan att hoppas få något igen. Då ska er lön bli stor, och ni ska bli den Högstes barn, för han är god mot de otacksamma och onda. Var barmhärtiga, så som er Far är barmhärtig.

Om vi inte ens kan älska och förlåta våra kristna syskon, hur kan vi då älska och förlåta syndare, eller ens oss själva. Förlåtelse måste alltid börja med att vi erkänner att vi själva är i behov av förlåtelse, och att vi inte har ett val huruvida vi känner för, eller vill förlåta.

Gode Gud förlåt oss, följs av - som vi själva förlåter andra – det är inte ett förslag – där du och jag själva har rätten att säga; jag känner inte för det, jag vill inte. Nej det är mer som en order – som vi är tillsagda att följa. Utöver det, så har det allvarliga konsekvenser om vi vägrar att lyda, eller väljer att inte förlåta.

Matt 6:14-15 För om ni förlåter människorna deras överträdelser, ska er himmelske Far också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna, ska inte heller er Far förlåta era överträdelser.

Vi behöver börja ta Guds ord på större allvar än vi gör och inse att vissa löften också åtföljs av den dom som kommer på vår handling. Med andra ord – det vi säger och gör åtföljs alltid av konsekvenser. Och att vi inte kommer förlåtas om vi inte själva förlåter, är helt klart en allvarlig konsekvens.