Har nu varit inne lite grann på sociala medier, som t-ex FB och i trådar som varit och i synnerhet under covid tjafs, har jag noterat en sak. Många kristna går till personlig attack, eller att kalla andra för olika namn, ibland rent av otrevliga såna´. Jag har sett detta förut i olika grupper på FB som jag varit med i. Detta är inte ett attraktiv drag, speciellt inte när det kommer från de som säger sig vara kristna.
Jag har hela tiden sedan jag skaffade FB tyckt illa om det, ändå har jag inte tagit bort mina konton, utan är kvar. Men dessa sociala medier, utöver att de tar tid i anspråk, så är tonen inte alltid så trevlig. Och ärligt talat så retar detta mig, i synnerhet när det kommer från de som säger sig vara kristna.
Kanske är det det faktum att man inte ser varandra när man pratar, som gör att en del går till attack. Och i en del fall funderar man på om människan ens har läsförståelse. För de kan lägga in sin egen tolkning, och vissa gör det ofta, i det de läser, och på så sätt förändra det som personen faktiskt skrivit till något helt annat. Och har de inte förstått, eller läst fel, så hugger de som värsta huggormarna, och inte ber dessa om förlåt heller.
Sociala medier kan nog vara bra många gånger, men de kan också vara redskap för Satan själv, om vi tillåter det. Detta är redigt sorgligt.
Vi kristna borde försöka läsa ordentligt, och om vi inte förstår, fråga om vi har förstått korrekt, innan vi går till personangrepp. Men sanningen är att det ser man väldigt lite av, om ens över huvud taget.
Jag har nu tjatat om att vakta våra läppar och våra tungors band. Men sanningen är att vi behöver vakta vad vi skriver, på vilket sätt, och kolla efter innan att vi inte har gått till personangrepp. Personligen tror jag att det är minst lika svårt att få bukt med detta problem, som att vakta läppar och tunga.
Ef 4:17-27 Jag tillsäger eder alltså och uppmanar eder allvarligt i Herren, att icke mer vandra såsom hedningarna i sitt sinnes fåfänglighet vandra, hedningarna, vilka, i följd av den okunnighet som råder hos dem genom deras hjärtans förstockelse, äro förmörkade till förståndet och bortkomna från det liv som är av Gud. Ty i sin försoffning hava de överlämnat sig åt lösaktighet, så att de i girighet bedriva alla slags orena gärningar. Men I haven icke fått en sådan undervisning om Kristus, om I eljest så haven hört om honom och så blivit lärda i honom, som sanning är i Jesus: att I -- då detta nu krävdes på grund av eder förra vandel -- haven avlagt den gamla människan, som fördärvar sig genom att följa sina begärelsers bedrägliga lockelser, och nu förnyens genom Anden som bor i edert sinne, och att I haven iklätt eder den nya människan, som är skapad till likhet med Gud i sanningens rättfärdighet och helighet. Läggen därför bort lögnen, och talen sanning med varandra, eftersom vi äro varandras lemmar. »Vredgens, men synden icke»; låten icke solen gå ned över eder vrede, och given icke djävulen något tillfälle.
Hur många gånger måste skriften förklara för oss hur vi ska bete oss, vad vi ska säga och göra et.c innan det går in? Som kristna ska vi växa upp till fullvuxen mognad och det är i allting. Ef 4:13. Vi ska visa kärlek mot varandra, för det är ju genom att vi gör detta som världen ska se att vi är annorlunda. En annan viktig sak är att vi representerar Gud, inte oss själva.
Låt bli att bitas eller äta på varandra och bli uppätna av varandra ingår i bibelverserna som jag lägger in nedanför. Är det inte just det vi gör, när vi kivas eller går till personlig attack?
Gal 5:14-26 Ty hela lagens uppfyllelse ligger i ett enda budord, nämligen detta: »Du skall älska din nästa såsom dig själv.» Men om I bitens inbördes och äten på varandra, så mån I se till, att I icke bliven uppätna av varandra. Vad jag vill säga är detta: Vandren i ande, så skolen I förvisso icke göra vad köttet har begärelse till. Ty köttet har begärelse mot Anden, och Anden mot köttet; de två ligga ju i strid med varandra, för att hindra eder att göra vad I viljen. Men om I drivens av ande, så stån I icke under lagen. Men köttets gärningar äro uppenbara: de äro otukt, orenhet, lösaktighet, avgudadyrkan, trolldom, ovänskap, kiv, avund, vrede, genstridighet, tvedräkt, partisöndring, missunnsamhet, mord, dryckenskap, vilt leverne och annat sådant, varom jag säger eder i förväg, såsom jag redan förut har sagt, att de som göra sådant, de skola icke få Guds rike till arvedel. Andens frukt åter är kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, trofasthet, saktmod, återhållsamhet. Mot sådant är icke lagen. Och de som höra Kristus Jesus till hava korsfäst sitt kött tillika med dess lustar och begärelser. Om vi nu hava liv genom ande, så låtom oss ock vandra i ande. Låtom oss icke söka fåfänglig ära, i det att vi utmana varandra och avundas varandra.
Vandra i den Helige Andes frukter, är inte enkelt för oss fallna människor. Det är inte det som först kommer upp i oss kristna, utan det är den fallna Adam som först gör sin röst hörd, när någon säger något som vi inte gillar. Helt klart är att Paulus har rätt i att vi behöver korsfästa vårt kött, (vårt jag, den fallna människan) och vi behöver göra det varje ny dag. Inled oss inte i frestelser, faller in under detta.
För länge sedan hände det någonting som sårade mig, kommer inte ihåg vad. Jag skrev då en liten kör som jag sjöng om och om igen, tills den blev sanning för mig, att jag verkligen kände att jag hade förlåtit den som sagt eller gjort vad denne sagt/ gjort.
//Om jag har nåt´emot någon annan, hjälp mig att fästa blicken på dig. Så att det som särat mig, inte betyder nåt´,låt det få smälta bort av kärleken från Dig. Så att jag kan träda fram ren och obefläckad, när jag förlåter det andra gjort mot mig.//
Orden i kören talar för sig självt, men det är en viktig sanning här när andra går till personlig attack, och det är att fästa blicken på Gud. Vår Fader vet ju vad vi går igenom, och varför. Men det som ofta händer vid personliga attacker är att den som blir attackerad går till motattack.
Det är ju inte så vi ska bete oss, men det är så många av oss reagerar. Jag har själv varit en av dessa, så jag är inget undantag. Men den som läst något av det jag skrivit förut, vet att det nu ligger på mig, hur vi är i vårt tal, våra handlingar, och nu då också hur vi beter oss.
Helgelse handlar ju om att växa upp till manlig mognad, inse att vi behöver få vårt eget jag, den fallna Adam in under den Heliga Ande i oss. Kanske inte det enklaste. Men en andligt vuxen människa ska låta kärleken ligga i topp, och hela tiden fundera på hur den beter sig, vad denne gör, säger, skriver och hur de gensvarar på vad andra säger, skriver och så vidare.
Vi kan som andligt vuxna inte vara otåliga, avundsjuka, förhäva oss, göra oss själva märkvärdiga och så vidare, vilket också Paulus går in på i sitt 1:a brev till de frälsta i Korint;
1 Kor 13:4-11 Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas icke, kärleken förhäver sig icke, den uppblåses icke. Den skickar sig icke ohöviskt, den söker icke sitt, den förtörnas icke, den hyser icke agg för en oförrätts skull. Den gläder sig icke över orättfärdigheten, men har sin glädje i sanningen. Den fördrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting. Kärleken förgår aldrig. Men profetians gåva, den skall försvinna, och tungomålstalandet, det skall taga slut, och kunskapen, den skall försvinna. Ty vår kunskap är ett styckverk, och vårt profeterande är ett styckverk; men när det kommer, som är fullkomligt, då skall det försvinna, som är ett styckverk. När jag var barn, talade jag såsom ett barn, mitt sinne var såsom ett barns, jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blev man, har jag lagt bort vad barnsligt var.
Det här är ju också viktigt från ett annat perspektiv, nämligen det att vi egentligen hela tiden ska fråga Gud om det är något som vi behöver förlåta andra, men även om vi har något som vi behöver be om förlåt för. Detta borde också vara en självklarhet för oss.
Många gånger är vi kanske inte ens medvetna om att vi har sagt eller skrivit något som kan ha sårat någon annan. Allting vi säger eller skriver behöver ju inte vara menat som elakt, men effekten av det sagda/ skrivna, kan ha resulterat i att man faktiskt sårat någon.
För att ha en sund relation med Gud, så behöver vi göra upp med sånt som ligger i vägen. Detsamma gäller ju alla relationer. Inte alla kommer automatiskt förlåta oss det som vi sårat dem med eller genom. Och ett förlåt, eller ett jag förlåter dig, rensar ju luften och underlättar att äkta förlåtelse sker.
Kort sagt vi behöver lägga bort allting som är barnsligt och börja bete oss som vuxna.
Med en önskan om Guds frid till dig som läser Ingemo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar