The importance of forgiving and the consequences of not forgiving.

Technically, the congregation has ceased to exist, but since we still have meetings together with Lönnbergs Church and the Swedish Salvation Army's small groups, it may happen that I add something from time to time that is close to my heart.

A few weeks ago I was talking to a young girl, and we somehow came to talking about forgiveness. Not always something that is easy, as I very well know.

In my case, my father’s mistress, who later became wife number two, forbade my father from having any contact with me. When the divorce papers were signed, I was a few months away from turning 13, so of course it affected me, although I didn’t fully understand how much – at least not at the time.

How much it had changed me didn’t become clear to me until I was in my 20s, and had had my second or third child. It was only then that God made me aware of the fact that I wasn´t only having a little trouble with my father’s new wife, but that I had actually – although I was completely unaware of it – come to hate her.

We all know what the scripture says about hating someone; Anyone who hates has already committed murder in his heart.

This was the moment that I began to pray, daily, that God would help me forgive. It was not easy, and (perhaps) not entirely of free will to begin with. Rather, it was something that I understood I needed to do – if nothing else - then for the sake of my own peace.

Barely 10 years after I began to ask God for help, my grandmother died. Dad did not come to the funeral, instead he sent his - at this time - new ex-wife. She appeared at the door of Grandma's apartment, and I hugged her, welcoming her. This is when I realized that I no longer held anything against her. (Mom was the one who received the phone call from one of Grandma's friends, about her death, and we were the first on the scene.)

In any case, this taught me the importance of forgiving instantly and not letting it sit there and fester.

So as we sat there talking, it came to mind, even though I didn't bring up that incident right there. Rather, what came to mind for both of us were different Bible verses about the importance of forgiveness. In my case, it was Matthew 5:21-26 that came to mind.

Matthew 5:21-26 “You have heard that it was said to those of old, ‘You shall not murder; and whoever murders will be liable to judgment.’ But I say to you that everyone who is angry with his brother will be liable to judgment; whoever insults his brother will be liable to the council; and whoever says, ‘You fool!’ will be liable to the hell of fire. So if you are offering your gift at the altar and there remember that your brother has something against you, leave your gift there before the altar and go. First be reconciled to your brother, and then come and offer your gift. Come to terms quickly with your accuser while you are going with him to court, lest your accuser hand you over to the judge, and the judge to the guard, and you be put in prison. Truly, I say to you, you will never get out until you have paid the last penny.

Other verses that also came up were:

Matt 6:9-13

Our Father which art in heaven, Hallowed be thy name. Thy kingdom come. Thy will be done in earth, as it is in heaven. Give us this day our daily bread. And forgive us our debts, as we forgive our debtors. And lead us not into temptation, but deliver us from evil.

“Our Father in heaven, hallowed be your name. Your kingdom come, your will be done, on earth as it is in heaven. Give us this day our daily bread, and forgive us our debts, as we also have forgiven our debtors. And lead us not into temptation, but deliver us from evil.

I´ve chosen to add in both KJV and ESV, so you can read which ever you prefer.

I am glad that God dealt with me so early in life – as He did - now that I can see it in the rearview mirror - when I´m 60 years old.

Later in life something else happened - I don't even remember what today - only that I suddenly felt - that I needed God's help in it. This was during a time when I spent hours at the piano. During this time I wrote a little chorus, which I often sang. Roughly translated:

If I hold something against someone else, teach me to fix my gaze upon You, so that the person/thing that hurt me doesn't mean anything, only then can it melt away in the love from You.

Sometimes you have to struggle with forgiving, and sometimes it comes easily. But one thing is certain, you yourself, feel best when you forgive. The other person doesn't feel bad because I don't forgive, it only affects me. True love forgives, just as we have been forgiven.

Col 3:12-14 Put on then, as God’s chosen ones, holy and beloved, compassionate hearts, kindness, humility, meekness, and patience, bearing with one another and, if one has a complaint against another, forgiving each other; as the Lord has forgiven you, so you also must forgive. And above all these put on love, which binds everything together in perfect harmony.

What strikes me as I write this is how easy it is for us to deceive ourselves into thinking we have the right to be angry - to remain bitter - to fail to forgive. Especially if someone has done or said something against us that has really hurt us. That´s when God's Word really points the finger at how we should behave - and our protests are worthless.

Matthew 5:38-48  “You have heard that it was said, ‘An eye for an eye and a tooth for a tooth.’ But I say to you, Do not resist the one who is evil. But if anyone slaps you on the right cheek, turn to him the other also. And if anyone would sue you and take your tunic, let him have your cloak as well. And if anyone forces you to go one mile, go with him two miles. Give to the one who begs from you, and do not refuse the one who would borrow from you.

“You have heard that it was said, ‘You shall love your neighbor and hate your enemy.’ But I say to you, Love your enemies and pray for those who persecute you, so that you may be sons of your Father who is in heaven. For he makes his sun rise on the evil and on the good, and sends rain on the just and on the unjust. For if you love those who love you, what reward do you have? Do not even the tax collectors do the same? And if you greet only your brothers, what more are you doing than others? Do not even the Gentiles do the same? You therefore must be perfect, as your heavenly Father is perfect.

Jesus' words aren´t always a balm for our souls, sometimes they are razor-sharp, and maybe not even something we want to listen to. But truth is truth, regardless of how we ourselves feel about it. And if we want to live as true followers of Christ, then we should strive to have the same disposition that He himself had.

Luke 6:27-35 “But I say to you who hear, Love your enemies, do good to those who hate you, bless those who curse you, pray for those who abuse you. To one who strikes you on the cheek, offer the other also, and from one who takes away your cloak do not withhold your tunic either. Give to everyone who begs from you, and from one who takes away your goods do not demand them back. And as you wish that others would do to you, do so to them.

“If you love those who love you, what benefit is that to you? For even sinners love those who love them. And if you do good to those who do good to you, what benefit is that to you? For even sinners do the same. And if you lend to those from whom you expect to receive, what credit is that to you? Even sinners lend to sinners, to get back the same amount. But love your enemies, and do good, and lend, expecting nothing in return, and your reward will be great, and you will be sons of the Most High, for he is kind to the ungrateful and the evil.

If we cannot even love and forgive our Christian brothers and sisters, how can we love and forgive sinners, or even ourselves. Forgiveness must always begin with acknowledging that we ourselves are in need of forgiveness, and that we do not have a choice as to whether we feel like it, or want to forgive.

Dear God forgive us, is followed by - as we ourselves forgive others - it is not a suggestion - where you and I ourselves have the right to say; I don´t feel like it, I don´t wanna. No, it is more like an order - which we are told to follow. Furthermore, there are serious consequences if we refuse to obey, or choose not to forgive.

Matthew 6:14-15 For if you forgive others their trespasses, your heavenly Father will also forgive you, but if you do not forgive others their trespasses, neither will your Father forgive your trespasses.

Vi behöver börja ta Guds ord på större allvar än vi gör och inse att vissa löften också åtföljs av den dom som kommer på vår handling. Med andra ord – det vi säger och gör åtföljs alltid av konsekvenser. Och att vi inte kommer förlåtas om vi inte själva förlåter, är helt klart en allvarlig konsekvens.Vikten av att förlåta

We need to start taking God’s word more seriously than we do and realize that some promises are also accompanied by the judgment that comes upon our actions. In other words – what we say and do is always accompanied by consequences. And that we will not be forgiven if we ourselves do not forgive, is clearly a serious consequence.

Vikten av att förlåta och konsekvensen av att inte göra det.

Tekniskt sett har församlingen upphört, men då vi fortfarande har möten ihop med Lönnbergskyrkan och Svenska Frälsningsarméns små grupper, så kan det hända att jag lägger in något någon gång ibland, som ligger på mitt hjärta. 

För någon vecka sedan pratade jag lite med en ung tjej, och vi kom på något vis in på förlåtelse. Inte alltid något som är enkelt, vilket jag vet väl.

I mitt fall, min fars älskarinna, som sedan blev hustru nummer två, förbjöd pappa att ha kontakt med mig. När skilsmässans papper skrevs under, var jag några månader ifrån att fylla 13, så givetvis påverkade det mig, även om jag inte fick full förståelse för hur mycket – åtminstone inte just då.

Hur mycket det hade förändrat mig blev inte klart för mig förrän jag var i 20-års åldern, och hade fått mitt andra eller tredje barn. Det var först då som Gud gjorde mig uppmärksam på att jag inte bara hade lite problem med pappas nya, utan jag faktiskt – fast jag var helt omedveten om det – hade kommit att hata henne.

Vi vet väl alla vad skriften säger om att hata någon; Den som hatar har redan begått mord i sitt hjärta.

Detta var den stund som jag började be, dagligen, att Gud skulle hjälpa mig att förlåta. Inte var det enkelt, och (kanske) inte helt av fri vilja till att börja med. Snarare var det något som jag förstod att jag behövde göra - om inte för något annat – så för min egen frids skull.

Knappa 10 år efter att jag börjat be Gud om hjälp dog min farmor. Pappa kom inte till begravningen, istället sände han sin – vid detta tillfället – nya exhustru. Hon dök upp i dörren till farmors lägenhet, och jag kramade om henne, och välkomnade henne. Detta var när jag insåg att jag inte längre höll något emot henne. (Mamma var den som fick telefonsamtalet från en av farmors vänner, om hennes död, och vi var först på plats.)

I alla fall detta lärde mig vikten av att förlåta ögonblickligen och inte låta det ligga kvar och gro.

Så när vi satt där och talade, kom det upp i mig, även om jag inte tog upp den händelsen just där. Snarare var det som kom upp i oss båda olika bibelverser, angående vikten att förlåta. I mitt fall var det Matt 5:21-26 som kom upp.

Matt 5:21-26 Ni har hört att det är sagt till fäderna: Du ska inte mörda, och Den som mördar är skyldig inför domstolen. Jag säger er: Den som blir vred på sin broder är skyldig inför domstolen, och den som säger ’idiot’ till sin broder är skyldig inför Rådet, och den som säger ’dåre’ är skyldig och döms till det brinnande Gehenna . Därför, om du bär fram din gåva till altaret och där kommer ihåg att din broder har något emot dig, så lämna din gåva framför altaret och gå först och försona dig med din broder. Kom sedan och bär fram din gåva. Skynda dig att göra upp med din motpart medan du är med honom på vägen. Annars kan han överlämna dig till domaren, och domaren till vakten och du sätts i fängelse. Jag säger dig sanningen: Du kommer inte ut därifrån förrän du har betalat till sista öret.

Även om dessa verser talar om det bakvänt - att vi kommer på att någon har något emot oss själva – så gäller det ju även åt andra hållet – om vi kommer på att vi själva har något emot någon annan.

Andra verser som även kom upp var:

Matt 6:9-13

Vår Far i himlen, låt ditt namn bli helgat Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden som i himlen. Ge oss i dag vårt dagliga bröd Och förlåt oss våra skulder, så som vi förlåter dem som står i skuld till oss. Och för oss inte in i frestelse, utan fräls oss från det onda

Fader vår som är i himmelen, tillkomme ditt rike. Låt din vilja ske, så som i himmelen, så och på jorden. Vårt dagliga bröd giv oss idag, och förlåt oss våra skulder, så som också vi förlåter, de oss skyldiga äro. Och inled oss inte i frestelser, utan fräls oss ifrån det onda.

Jag har valt att lägga in nya bredvid gamla – så får man läsa vilken man vill.

Jag är glad att Gud tog itu med mig så tidigt i livet - som han trots allt gjorde – nu när jag kan se i backspegeln - då jag nu är i 60-års åldern.

Senare i livet hände något annat – kommer inte idag ens ihåg vad – endast att jag på en gång kände – att här behöver jag Guds hjälp. Detta var under en tid då jag spenderade timmar vid pianot. Under denna tid skrev jag en liten kör, som jag ofta sjöng.

Om jag håller nåt, emot någon annan, lär mig att fästa blicken på Dig, så att den/det som sårat mig, inte betyder nåt´, först då kan det smälta bort i kärleken från Dig.

Emellanåt får man kämpa med att förlåta, och ibland går det enkelt. Men en sak är säker, man själv mår bäst när man förlåter. Den andra personen mår inte dåligt av att jag inte förlåter, det påverkar endast mig själv. Sann kärlek förlåter, precis som vi har blivit förlåtna.

Kol 3:12-14 Klä er därför som Guds utvalda, heliga och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. Ha överseende med varandra och förlåt varandra, om ni har något att anklaga någon för. Så som Herren har förlåtit er ska ni förlåta varandra. Och över allt detta ska ni klä er i kärleken, bandet som förenar till fullkomlig enhet.

Det som slår mig när jag skriver detta, är hur enkelt det är för oss att bedra oss själva med att vi har rättighet att vara sura - stanna i bitterhet - låta bli att förlåta. I synnerhet om någon har gjort eller sagt något emot oss, som verkligen sårat oss. Det är då Guds ord verkligen sätter pekfingret på hur vi ska bete oss - och våra protester är föga värda.

Matt 5:38-48 Ni har hört att det är sagt: Öga för öga och tand för tand. Jag säger er: Stå inte emot den som är ond. Om någon slår dig på högra kinden, vänd då också andra kinden mot honom. Om någon vill dra dig inför rätta och ta din tunika, så låt honom få manteln också. Om någon tvingar dig att gå med en mil, så gå två mil med honom. Ge åt den som ber dig, och vänd dig inte bort från den som vill låna av dig. Ni har hört att det är sagt: Du ska älska din nästa och hata din fiende.

Jag säger er: Älska era fiender och be för dem som förföljer er. Då är ni er himmelske Fars barn, för han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. För om ni älskar dem som älskar er, vilken lön får ni för det? Gör inte tullindrivare det också? Och om ni bara hälsar på era bröder, vad gör ni för märkvärdigt med det? Gör inte hedningar det också? Var alltså fullkomliga, så som er himmelske Far är fullkomlig.

Jesu ord är inte alltid en balsam för våra själar, emellanåt är det knivskarpt, och kanske inte ens något som vi vill lyssna på. Men sanning är sanning, oavsett hur vi själva ställer oss till den. Och vill vi leva som sanna Kristi efterföljare, då bör vi sträva efter att ha samma sinnelag som Han själv hade.

Luk 6:27-35 Men till er som lyssnar säger jag: Älska era fiender och gör gott mot dem som hatar er. Välsigna dem som förbannar er och be för dem som förolämpar er. Om någon slår dig på ena kinden, vänd då också andra kinden till. Och om någon tar ifrån dig manteln, så låt honom ta tunikan också. Ge åt alla som ber dig, och om någon tar det som är ditt, så kräv det inte tillbaka.

Så som ni vill att människorna ska göra mot er, så ska ni göra mot dem. Om ni älskar dem som älskar er, ska ni ha tack för det? Även syndare älskar dem som visar dem kärlek. Och om ni gör gott mot dem som gör gott mot er, ska ni ha tack för det? Även syndare gör samma sak. Och om ni lånar ut till dem som ni hoppas ska ge tillbaka, ska ni ha tack för det? Även syndare lånar ut till syndare för att få lika tillbaka.

Nej, älska era fiender och gör gott och låna ut utan att hoppas få något igen. Då ska er lön bli stor, och ni ska bli den Högstes barn, för han är god mot de otacksamma och onda. Var barmhärtiga, så som er Far är barmhärtig.

Om vi inte ens kan älska och förlåta våra kristna syskon, hur kan vi då älska och förlåta syndare, eller ens oss själva. Förlåtelse måste alltid börja med att vi erkänner att vi själva är i behov av förlåtelse, och att vi inte har ett val huruvida vi känner för, eller vill förlåta.

Gode Gud förlåt oss, följs av - som vi själva förlåter andra – det är inte ett förslag – där du och jag själva har rätten att säga; jag känner inte för det, jag vill inte. Nej det är mer som en order – som vi är tillsagda att följa. Utöver det, så har det allvarliga konsekvenser om vi vägrar att lyda, eller väljer att inte förlåta.

Matt 6:14-15 För om ni förlåter människorna deras överträdelser, ska er himmelske Far också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna, ska inte heller er Far förlåta era överträdelser.

Vi behöver börja ta Guds ord på större allvar än vi gör och inse att vissa löften också åtföljs av den dom som kommer på vår handling. Med andra ord – det vi säger och gör åtföljs alltid av konsekvenser. Och att vi inte kommer förlåtas om vi inte själva förlåter, är helt klart en allvarlig konsekvens.

Avslutat kapitel / Closed chapter

Tyvärr så har nu församlingen sålt sin kyrka och lagt ner verksamheten, då det är för få kvar. Vi ber att få tacka för oss.

Sadly this congregation has now sold its church and closed down its operation, though we are to few to continue on.

Our speach affects us ourselfs as well as others

 The mouth speaketh what the heart is full of.

Many today and by this I mean, in particular, among the Christians, only have two things on their brain, as these are the only things they seem to share about frequent.

But let me start by going into obey the power and authority that God has put there for our sake.

Let every person be subject to the governing authorities. For there is no authority except from God, and those that exist have been instituted by God Therefore whoever resists the authorities resists what God has appointed, and those who resist will incur judgment. For rulers are not a terror to good conduct, but to bad. Would you have no fear of the one who is in authority? Then do what is good, and you will receive his approval, for he is God’s servant for your good. But if you do wrong, be afraid, for he does not bear the sword in vain. For he is the servant of God, an avenger who carries out God’s wrath on the wrongdoer. Therefore one must be in subjection, not only to avoid God’s wrath but also for the sake of conscience. For because of this you also pay taxes, for the authorities are ministers of God, attending to this very thing. Pay to all what is owed to them: taxes to whom taxes are owed, revenue to whom revenue is owed, respect to whom respect is owed, honor to whom honor is owed. Owe no one anything, except to love each other, for the one who loves another has fulfilled the law. Rom 13:1-8

There are lots of conspiracy theories, some I don´t believe in at all, but this I do believe; There are people who want to reduce the population on earth and are working and using all means neccassary towardsit.
Does that mean that we should be hyper-focused on this? According to me, the answer is no.

The only thing that falls outside the scope of obeying power and authority, according to me, is not to worship other people like we worship God, if we do these become an idol for us.

Over to Revelation and Antichrist coming forth into power. I do not know exactly when it will happen, but one thing I am rather convinced of, we aren´t there yet, even less so, in the middle of the seven years of his reign.

So when people then acts as if we are already there in protests against what is going on; What are they thinking?

The Scripture tells us that the earth is the Lords and everything that is on it. He is the one who is in control. If God himself allows what is happening now, why do we go against it and protest?

The thoughts go over to when the Jewish people were brought in captivity to Babel. Those who went out to Kaldées and went to them, they would live, the others who did not would die. Over and over again they were warned of their sin and God had patience for a good long while, until the judgment fell. Jer 21.

When we protest against what´s happening, as it´s probable to assume that God Himself allows it, are we being obedient then? Or are we just as much rebellious as most of the story of the captivity in Babel? Most people did not believe Jeremia but believed that God would save them as he had done before.

And beyond that, why combat what might very well be a preparation for the antichrist to be able to come to power. Do we really honestly think that if we protest against what´s happening now, we will be able to stop what´s about happen? Or do we even believe that the antichrist will not be able to come to power if we protest loud enough?

I don't have the answer for how others think. I myself however, don´t think we can not stop God's plan for how everything will work to it´s completion. It doesn´t matter if this is done through those who want to reduce the population of the earth or otherwise. If we read the Scriptures, we know that everything will come into it´s fullfillment, every little thing God said will happen, will happen.

We all received this day in Sweden to live in reasonable peace, let's have the focus on that instead of on what the focus is for so many. One day at a time, until we see the ugly side of antichrist. Until then, we can continue to work, but after 3 ½ years of his reign, there will be differnt.

If we start complaining and protesting now, what function comes out of it, except possibly that we may even go against God's own plan? Let's think about it and let our thoughts be full of what the Scripture says, let that be what comes out of us.

Greetings of peace Ingemo

Vårt tal påverkar oss själva och andra.

Vad hjärtat är fullt av talar munnen.

Många idag och då menar jag i synnerhet bland de kristna, verkar endast ha två saker på sin hjärna, då dessa är de enda de verkar dela om frekvent.

Men låt mig börja med att gå in på lyda makt och myndighet som Gud satt där för vår skull.

Var och en vare underdånig den överhet som han har över sig. Ty ingen överhet finnes, som icke är av Gud; all överhet som finnes är förordnad av Gud. Därför, den som sätter sig upp mot överheten, han står emot vad Gud har förordnat; men de som stå emot detta, de skola få sin dom. Ty de som hava väldet äro till skräck, icke för dem som göra vad gott är, utan för dem som göra vad ont är. Vill du vara utan fruktan för överheten, så gör vad gott är; du skall då bliva prisad av den, ty överheten är en Guds tjänare, dig till fromma. Men gör du vad ont är, då må du frukta; ty överheten bär icke svärdet förgäves, utan är en Guds tjänare, en hämnare, till att utföra vredesdomen över den som gör vad ont är. Därför måste man vara den underdånig, icke allenast för vredesdomens skull, utan ock för samvetets skull. Fördenskull betalen I ju ock skatt; ty överheten förrättar Guds tjänst och är just för detta ändamål ständigt verksam. Så given åt alla vad I ären dem skyldiga; skatt åt den som skatt tillkommer, tull åt den som tull tillkommer, fruktan åt den som fruktan tillkommer, heder åt den som heder tillkommer. Varen ingen något skyldiga -- utom när det gäller kärlek till varandra; ty den som älskar sin nästa, han har uppfyllt lagen. Rom 13:1-8

Det finns mängder av konspirationsteorier, en del tror jag inte alls på, men denna tror jag på, Det finns människor som vill minska befolkningen på jorden och jobbar med alla medel mot det.

Betyder det då att vi ska vara hyperfokuserade på detta? Enligt mig så är svaret nej.

Det enda som faller utanför ramen av att lyda makt och myndighet, enligt mig, är att inte tillbe andra personer som vi tillber Gud. Då blir dessa för oss en avgud.

Över till uppenbrelseboken och antikrist framträdande. Jag vet inte exakt när det ska ske, men en sak är jag rätt så övertygad om, vi är inte där än, än mindre mitt i de sju åren av hans välde.

Så när folk då agerar som om vi redan är där i protester mot vad som pågår; Hur tänker dessa?

Skriften säger oss att jorden är Herrans och allting som är på den. Han är den som är i kontroll. Om Gud själv tillåter det som sker nu, varför trilskas och protesterar vi emot det?

Tankarna går över till när judiska folket blev förda i fångenskap till Babel. De som gick ut till Kaldeérna och gav sig åt dem, de skulle få leva, de andra som inte gjorde det skulle dö. Om och om igen var de varnade för sin synd och Gud hade tålamod ett bra tag, tills domen föll. Jer 21

När vi då protesterar mot det som sker, som det är stor rimlighet att anta att Gud själv tillåter, är vi lydiga då? Eller är vi lika mycket upproriska som de flesta i berättelsen om fångenskapen i Babel? De flesta trodde ju inte Jeremia utan stod fast i att Gud skulle rädda dem som han gjort förut.

Och utöver det, varför bekämpa det som mycket väl är förberedelsen för att antikrist ska kunna komma till makt. Tror vi ärligt talat att om vi protesterar mot det som sker nu, så kommer vi kunna stoppa det som sker? Eller tror vi rent av att antikrist inte kommer kunna komma till välde om vi protesterar högljutt nog?

Jag har inte svaret för hur andra tänker. För min del tror jag att vi inte kan stoppa Guds plan för hur allting ska gå i fullbordan. Det spelar ingen roll om det sker genom de som vill minska jordens befolkning eller på annat sätt. Läser vi skriften så ska allting gå i fullbordan, varenda liten sak som Gud sagt ska ske, kommer ske.

Vi har alla fått den här dagen i Sverige att leva i någorlunda fred, låt oss ha fokuset på det i stället för på det som fokuset ligger på hos många. En dag i taget, tills vi ser antikrist fula sida. Fram tills dess kan vi verka någorlunda öppet, men efter 3 ½ år av hans välde blir det andra bullar.

Om vi börjar oja oss och redan nu protestera vad fyller det egentligen för funktion, utom möjligen att vi kanske rent av går emot Guds egen plan? Låt oss fundera på det och låt våra tankar vara fulla av vad skriften säger, låt det vara det som kommer ut ur oss.

Fridshälsning Ingemo 

Syndaren och Spindeln.

Syndaren och Spindeln.

av John Bunyan översatt av Ingemo och Håkan

Syndaren; Vilket svart, vilket otäckt krälande ting är du ?

Spindeln; Jag är en spindel

Syndaren; En spindel, en vidrig smutsig varelse.

Spindeln; Smutsigare än dig, det är jag ej, varken till funktion eller namn, Gud skapade mej, liksom dej, frälsningens Gud för även mej i hamn.

Syndaren; Jag är en man, skapad till Guds avbild, jag har en själ, som varken ska dö eller förtvina. Ett mänskligt förnuft, det har min Gud mig gett, om du talar mot mig, du dig själv, förräderi berett. Om jag är gjord, en bild av Gud, förtala mig, ger strängt påbud.

Spindeln; En högre varelse, långt över mig du är, dock skyr, fruktar och älskar jag dig här. Gud skapat dig till den som han bestämt, i förräderi du ofta handlat, vilket skämt. Du handlat mest i synd, sluta med skrytet, Guds avbild, själv, den du har brytit´. Ett odjur, själv du dig skapat har, så långt från den som du kallar Far`.Ditt rena tillstånd, förnuft och själ, till dessa har du nu sagt farväl. Mens jag är kvar, likadan som förr, en liten spindel, uppå din dörr.

Syndaren; Du giftiga sak, inget namn kan dig passa, bland naturens drägg, får du väl svassa. Du jordens avskum, gjord av krafs, Du blev blott till i just ett nafs. Av ej nån´ mening har du blitt´ till, Det kallas inbillning, om du vill.

Spindeln; Mitt gift är bra för nåt´, för Gud det gjort, Din förnedrande syndanatur, är inget litet, utan stort. Av mänskliga dygder, även om jag inför dig känner fruktan, ska jag inte förakta och håna, även om du behöver tuktan. Du kallar mig för drägg, din synds natur, är satans ägg. Du säger människan hatar mig, nätets spindel, men du bespottare lever livet i vindel.

Mitt gift hjälper min överlevnad, dina dumheter skapar ingen trevnad. Jag följer reglerna för hur Gud mig gjort, dina synder fört dig långt, långt bort. Ingen blir skadad av mig, medans döden följer dig. Du älskar ondska, följer ej vad Gud befallt, din vandring är med Satan, det är allt.

Syndaren; Du vanskapta skapelse,, avsky råder mellan oss jag ljuger ej, jag trotsar dej, kommer du mig nära, med min fot jag krossar dej.

Spindeln; De dåligt formade är, som förvrängda är och synda´, jag förundras, om du i trots kallar mig för hynda, Du har länge varit antipatisk mot din Gud; där du låtsas ditt namn är din heliga skrud. Min närvaro tränger dig inte, så varför stå emot? Det är inte mitt gift, utan din synd, som gör ditt inre svart som sot.

Kom jag ska lära dig visdom, snälla hör på mig, jag är skapad dig till vinning, frukta inte, säg inte nej. Men om din du Gud inte vill höra, vad kan svalan, myran eller spindeln göra? Jag kommer ändå tala, jag kan av dig avvisas, dock kan stora saker med små medel bevisas.

Lyssna så, även om människan var skapad ädel, har han nu urartat, förfallit, är helt utan medel. Människan en vuxen slarver, är nu förvirrad och berusad, Men vi bör inte sörja, fastän han sina egna förhoppningar grusat. Människan störtat sig själv, kommit från sitt ursprung, bundit allting skapat från spindel till konung. Detta vi känsliga kan känna och se, lagd under förbannelse får allting nu ske. Gå inte från mig, överge mig inte, jag får be´, ni människor är de som lagt världen under ve.

Min skapelses lag bjuder mig undervisa dig, Jag tillåter inte dig och din stolthet emot Gud, anklaga mig. Jag spinner, jag väver och visar dig bara, (att) dina framträdanden visar sig, som spindelnät vara. Din ära har nu blivit dragen tillbaka, att den överglänser spindelns nät är en saga. Mina nät är flugornas fällor och snaror, se alla lockelser de är helvetets faror. Dess trassliga natur vill dig väcka, att din trassliga natur kan dig gäcka.

Mitt nät saknar botten i jämförelsen här, fördömelsen visar sig varaktig är. Jag ligger på lur tills flugan fåtts fast, helvetet ruinerar dig i en hast. I det jag flugan tar fast och fångar, visar helvetet, hemlighetens gångar. I det jag griper en fluga lätt, visar jag på vem Gud har övergett. Flugan ligger och surrar i mitt nät, berättar att synderna ylar i helvetet. Jag visar hur dessa mysterier vandalisera´, hur kan du då mig hata och skandalisera?

Syndaren; Ja, ja, ej mer jag kommer att bespotta, tänk att en spindel kan sådant blotta.

Spindeln; Kom var tyst, lyssna till min lag, om du lyssnar det hjälpa kan nån´dag. Jag en otäck och giftig varelse är, dock finns det likheter mellan båda oss här. Min vilda och aktlösa löpning, liknar de ruinerade själarnas stöpning. Jag jobbar på natten inte på dagen, för att visa dessa som hatar lagen. Tjänarn´städar bort ett nät, jag på nytt det väver, visar på hur de hänsynslösa övertygelserna kväver. Mitt nät är intet alls försvar för mig, inte heller ditt falska hopp på domens dag för dig.

Syndaren; Åh spindel, jag hört dig och undra`, ska en spindel så blixtra och dundra?
Spindeln; Om du tar det lugnt, så ska du väl få skåda, att på mitt sätt fler mysterier här råda. Skall jag ej dig göra gott, om jag dig det förtäljer, en fyrfaldig väg till helvetet det finns, om det är det du väljer. Jag väver mina nät på platser här och där, människor går mot undergång, följer sina begär. Ett nät jag vävt i fönstrets ljus det glittra, det visar hur helvetet kan evangeliets ljus kväva och förvittra.

Ett nät i en hörna jag vävde, där kanske får vara i fred, för att visa hur hemliga snaror människan fller, ondskans väg den är bred. Stora nät det väver jag på olika mörka orter, för att visa hur fräcka människorna är, deras syndar är av olika sorter. Ett annat nät vävde jag i höjden, det visar några bekännande män, som måste dö på grund av fröjden. (nöjen).

Jag ligger gömd och väntar på flugor att fånga,så gör Satan för att få fast många. Om mitt byte jag räds för att mista, lägger jag fler snaror, tar bort levnadens gnista. När jag håller flugan kvar, sås i den ett rädslans frö, flugan räds för livet sitt, tänker nog jag kommer dö. Försöker flugan smita undan rappt, med gift jag stoppar henne snabbt. Allt det som jag gör, det Djävulen imiterar, han hatar Guds frälsnings-plan, vill fånga många flera.

Syndaren; Åh spindel, du med din skicklighet mig gläder ! Fyll mig med ditt gift i alla väder!!

Spindeln; En spindel jag är som kan besitta, kungens palats och mycket lycka där hitta. Så mycket överflöd hittar jag där, frågar de varifrån, hur eller när. När jag vandrar gör jag det fort, de låter mig passera på vandringen bort.

Jag intar palatset med de händer jag fått, tar tag i dörrar, lås och bultar, jag gör det så flott. När jag är inne jag klättrar så djärvt, upp på konungens tron som om jag den ärvt. Ingen lag kan förbjuda mig heller, att i palatset jag stannar och dräller.

Palatsets historia bestiger jag så, skådar och ser härligheterna gå. Själv är jag omgiven av allting som där finns, som om jag vore en gammal hovman som minns. Damer och herrar här flockas omkring mig, allvarligt uppträder de sig. Mitt modiga äventyr struntar de i, de kommer, de går, men mig låter de bli.

Du anklagare kanske du tycka, jag försöker stjäla din lycka. Dock jag spindeln vill dig väl, Kristus, Han rädda kan din själ. Fast du värre är än mig, vill Han ändå rädda dig. Jesus är nyckeln till himmelens slott, gå äventyrets väg, så kan det bli din lott.

Närma dig tronen, var inte rädd, tala så, och låt dig bli ledd. Varken ängel eller helgon kommer för dig sätta stopp, de dock flyttar undan hinder och röjer opp. Giftet mitt stoppar ej mig, låt ej dina laster stoppa dig. Även om en syndare du är, lär dig nu av spindeln här. Vill du dig i paradiset finna, lär dig då av en som kan spinna. Ej med ord du härligheten kan smycka, fastän du där finner evig lycka. Ibland är palatsdörren för mig ej ens reglad, andra gånger är den tätt förseglad.

Blir jag skrämd nej, jag kan dock ej stanna, söker båd´här och där, slår mig för min panna. Hittar jag en liten springa eller kanske hål, jag tränger igenom om så det än smärtar min bål. Genom besvärligheter många jag når palatsets borg, där mången prins regerat i både skratt och sorg. Jag trängt mig fram ibland närpå´slitits sönder mig då, om så din strävan krossar dig, det inget är att undra på. Några kommer knappast in, fast in de ändå träder, våga knacka och in sen´gå i rena nya kläder.

Kungen själv kommer ej kasta smuts på dig, så som du har hånat mig. Du avfälling, han kommer ej dig hata, på samma sätt som du mig, spindeln rata´. Nu som avslut en lära dig jag ger, tala inte längre illa, kalla mig inte ful mer. Även pissmyran har Gud visdom gett, och vi spindlar kan leda människan till himlen rätt.

Syndaren; Åh ja, min goda spindel, mina misstag jag nu ser, jag öste ovett över dig om förlåtelse jag ber. Både Ditt gift och Din skrämmande karaktär, visar klart hur vidrig syndanaturen är! Ditt listiga sätt och mörka verk de båda två förtäljer, att vi två vägar så kan gå till himmelen och helvetet, men det är vi som väljer. 

The Sinner and the spider. poem by John Bunyan.

 The Sinner and the Spider. by John Bunyan

Sinner;

What black, what ugly crawling thing art thou?

Spider;

I am a spider.

Sinner;

A spider, ay, also a filfthy creature.

Spider;

Not filthy as thyself in name and teature, my name entailed is to my creation, my features from the God of salvation.

Sinner;

I am a man, and in Gods image made, I have a soul shall neither die, nor fade. God has possessed me with human reason, speak not against me, lest though speakest treason. For I am the image of my maker, of slanders laid om me, He is partaker.

Spider;

I know thou art a creature far above me, terefore I shun, I fear and also love thee. But though thy God hath made thee such a creature, thou hast agains Him, often played the traitor. Ty sin has fetched thee down, leave off to boast; nature thou hast defiled, God´s image lost.

Yea, thou thyself a very beast hast made, and art become like grass, soon doth fade. Thy soul, thy reason, yea, thy spotless state, sin has subjected to th´most dreadful fate. But I retain my primitive condition, I´ve all but wat I lost, by thy ambition.

Sinner;

Thou venomed thing, not to call thee, the dregs of nature surely did befall thee. Thou wast made of the dross and scum of all, man hates thee; doth in scorn, thee spider call.

Spider;

My venom´s good for something, ´cause God made it, thy sin hath thy nature, doth degrade it. Of human virtues, therefore, though I fear thee, I will not, though I might, despise and jeer thee. Though say´st I am the very dregs of nature, thy sin´s the spawn of devils, ´tis no creature. Thou say´st man hated me `cause I am a spider, poor man, though at thy God art a derider.

My venom tendeth to my preservation, thy pleasing follies work out thy damnatin. Poor man, I keep the rules of my creation, thy sin has cast thee headlong from my station. I hurt nobody willingly, but thou, art a self-murderer; thou know´st not how. To do is; no thou lovest evil; thou filest God´s law, adherest to the devil.

Sinner;

Ill-shaped creature, there´s antiphathy, ´twixt man and spiders, ´tis in vain to lie. I hate thee, stand odd, if thou dost come nigh me, I´ll crush thee with my foot; i do defy thee.

Spider;

They are ill-shaped, who warped are by sin, Antipathy in thee hath long time been. To God; no marvel, then, if me, his creature, Thou dost defy, pretending name and feature. But why stand off? My presence shall not throng thee, 'Tis not my venom, but thy sin doth wrong thee.

Come, I will teach thee wisdom, do but hear me, I was made for thy profit, do not fear me. But if thy God thou wilt not hearken to, What can the swallow, ant, or spider do? Yet I will speak, I can but be rejected,
Sometimes great things by small means are effected.

Hark, then, though man is noble by creation, He's lapsed now to such degeneration, Is so besotted and so careless grown, As not to grieve though he has overthrown Himself, and brought to bondage everything
Created, from the spider to the king. This we poor sensitives do feel and see; For subject to the curse you made us be. Tread not upon me, neither from me go; 'Tis man which has brought all the world to woe,

The law of my creation bids me teach thee; I will not for thy pride to God impeach thee. I spin, I weave, and all to let thee see, Thy best performances but cobwebs be. Thy glory now is brought to such an ebb,
It doth not much excel the spider's web; My webs becoming snares and traps for flies, Do set the wiles of hell before thine eyes; Their tangling nature is to let thee see, Thy sins too of a tangling nature be.

My den, or hole, for that 'tis bottomless, Doth of damnation show the lastingness. My lying quiet until the fly is catch'd, Shows secretly hell hath thy ruin hatch'd. In that I on her seize, when she is taken, Shows secretly hell hath thy ruin hatch'd. In that I on her seize, when she is taken, I show who gathers whom God hath forsaken. The fly lies buzzing in my web to tell, thee how the sinners roar and howl in hell.

Now, since I show thee all these mysteries, How canst thou hate me, or me scandalize?

Sinner;

Well, well; I no more will be a derider, I did not look for such things from a spider.

Spider;

Come, hold thy peace; what I have yet to say, If heeded, help thee may another day. Since I an ugly ven'mous creature be, There is some semblance 'twixt vile man and me. My wild and heedless runnings are like those, Whose ways to ruin do their souls expose. Daylight is not my time, I work in th' night, To show they are like me who hate the light. The maid sweeps one web down, I make another, To show how heedless ones convictions smother; My web is no defence at all to me, Nor will false hopes at judgment be to thee.

Sinner;

O spider, I have heard thee, and do wonder A spider should thus lighten and thus thunder.

Spider;

Do but hold still, and I will let thee see Yet in my ways more mysteries there be. Shall not I do thee good, if I thee tell, I show to thee a four-fold way to hell; For, since I set my web in sundry places, I show men go to hell in divers traces. One I set in the window, that I might, Show some go down to hell with gospel light. One I set in a corner, as you see, To show how some in secret snared be. Gross webs great store I set in darksome places, To show how many sin with brazen faces; Another web I set aloft on high, To show there's some professing men must die. Thus in my ways God wisdom doth conceal, And by my ways that wisdom doth reveal.

I hide myself when I for flies do wait, So doth the devil when he lays his bait; If I do fear the losing of my prey, I stir me, and more snares upon her lay: This way and that her wings and legs I tie, That, sure as she is catch'd, so she must die. But if I see she's like to get away, Then with my venom I her journey stay. All which my ways the devil imitates To catch men, 'cause he their salvation hates.

Sinner;

O spider, thou delight'st me with thy skill! I pr'ythee spit this venom at me still.

Spider;

I am a spider, yet I can possess The palace of a king, where happiness So much abounds. Nor when I do go thither, Do they ask what, or whence I come, or whither I make my hasty travels; no, not they; They let me pass, and I go on my way. I seize the palace, do with hands take hold Of doors, of locks, or bolts; yea, I am bold, When in, to clamber up unto the throne, And to possess it, as if 't were mine own. Nor is there any law forbidding me Here to abide, or in this palace be.

Yea, if I please, I do the highest stories Ascend, there sit, and so behold the glories Myself is compassed with, as if I were One of the chiefest courtiers that be there. Here lords and ladies do come round about me, With grave demeanour, nor do any flout me For this, my brave adventure, no, not they; They come, they go, but leave me there to stay.

Now, my reproacher, I do by all this Show how thou may'st possess thyself of bliss: Thou art worse than a spider, but take hold On Christ the door, thou shalt not be controll'd. By him do thou the heavenly palace enter; None chide thee will for this thy brave adventure;

Approach thou then unto the very throne, There speak thy mind, fear not, the day's thine own; Nor saint, nor angel, will thee stop or stay, But rather tumble blocks out of the way. My venom stops not me; let not thy vice Stop thee; possess thyself of paradise. Go on, I say, although thou be a sinner, Learn to be bold in faith, of me a spinner. This is the way the glories to possess, And to enjoy what no man can express. Sometimes I find the palace door uplock'd, And so my entrance thither has upblock'd.

But am I daunted? No, I here and there Do feel and search; so if I anywhere, At any chink or crevice, find my way, I crowd, I press for passage, make no stay. And so through difficulty I attain The palace; yea, the throne where princes reign. I crowd sometimes, as if I'd burst in sunder; And art thou crushed with striving, do not wonder. Some scarce get in, and yet indeed they enter; Knock, for they nothing have, that nothing venture.

Nor will the King himself throw dirt on thee, As thou hast cast reproaches upon me. He will not hate thee, O thou foul backslider! As thou didst me, because I am a spider. Now, to conclude since I such doctrine bring, Slight me no more, call me not ugly thing. God wisdom hath unto the piss-ant given, And spiders may teach men the way to heaven.

Sinner; Well, my good spider, I my errors see, I was a fool for railing upon thee. Thy nature, venom, and thy fearful hue, Both show that sinners are, and what they do. Thy way and works do also darkly tell,
How some men go to heaven, and some to hell.