En hjälpande hand. / A helping hand.

 Ibland har man så mycket i sig som vill komma fram och orden flyter på enkelt. Andra gånger som nu, då är det så tomt och tyst så man undrar vart tankar och ord tagit vägen. Existerar dom över huvud taget och i så fall vart? Total ordblockad. Ingenting vill ut och ingen inkörsport verkar vara öppen. Nu begriper jag vad skrivblockad är. Jag har varit med om det förut, men aldrig satt det samman med skrivkramp. Oj, vad jobbigt det måste vara att livnära sig på att skriva när tystnaden infinner sig. Jag gick även in på FaceBook, för att se om jag kunde få en liten idé.

Det har varit så här i flera dagar nu. Ingenting står ut i bibeln, inga sånger rullar runt i skallen. Total tystnad. Nu kan det ju vara skönt med tystnad i och för sig, men det kan också kännas en aning frustrerande, som det gör just nu.

Mina tankar går över till de som är lärare och herdar i församlingar som ska predika på söndagsmorgnar. Har de också såna här stunder av total blockad, där ingenting verkar komma upp, och allt verkar tyst och dött?

När jag satt och skrev lite, (innan just det här, som jag suddat ut och börjat om) så ringde en av mina döttrar och var jättelycklig.

Hon hade varit ute och handlat, för mycket, vilket gjorde det svårt att få hem det på egen hand, och när hon tappade ut påsens innehåll för andra gången, stannade en bilist och frågade om hon ville få skjuts hem. Ja tack sa hon, och hoppade in i bilen med sin inhandlade packning. Han som körde bodde i samma område visade det sig. Så hon behövde ringa och berätta om sin hemliga samarit, som förgyllt hennes morgon. Hon avslutade med; Nu kommer jag vara glad hela dagen.

Jag lägger till berättelsen om den barmhärtiga Samariten, ifall någon inte vet vad den handlar om.

Luk 10:30-35 En man begav sig från Jerusalem ned till Jeriko, men råkade ut för rövare, som togo ifrån honom hans kläder och därtill slogo honom; därefter gingo de sin väg och läto honom ligga där halvdöd. Så hände sig att en präst färdades samma väg; och när han fick se honom, gick han förbi. Likaledes ock en levit: när denne kom till det stället och fick se honom, gick han förbi. Men en samarit, som färdades samma väg, kom också dit där han låg; och när denne fick se honom, ömkade han sig över honom och gick fram till honom och göt olja och vin i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna och förde honom till ett härbärge och skötte honom. Morgonen därefter tog han fram två silverpenningar och gav dem åt värden och sade: 'Sköt honom och vad du mer kostar på honom skall jag betala dig, när jag kommer tillbaka.'

Ingenting, helt tomt och tyst, och så kommer då detta lilla. Men det lilla som vi gör mot någon annan, som vi kanske anser ingenting, det kan för den som får det lilla, i vilken form det än visar sig, vara en stor sak, som gör att hela resten av dagen får en guldkant.

Hur ofta tänker vi på att förgylla varandras dagar; Gå den extra milen som Gud kallar det? För det där lilla extra, det är ju det som verkligen betyder något. Ofta tänker vi inte ens på hur viktigt såna här små doser av kärlek och omtanke från främlingar kan vara eller rent av är.

Ibland är det snudd på lika viktigt att vi visar vår kärlek och omsorg om andra, som om vi skulle ha predikat evangelium för personen. För oss kristna, så kan såna här saker även öppna upp för att tala om evangeliet med personen i fråga. Men kanske kan en varm hjälpande hand, få en person att fundera på varför personen var så omtänksam eller rent av om de vuxit upp i ett kristet hem, få tankarna över på Gud.

Denna dotter, är inte längre bekännande kristen eller ens troende, ändå kom det ur henne; Min samarit. Förhoppningsvis kan detta leda tankarna åt kristna tankar. Hon har ju inga problem med att få förbön, när hjälp för henne eller andra har behövts, eller rent av be oss med hjälp om med förbön för andra. Så lite finns kvar i henne av det hon växte upp med.

Vi vet aldrig vem som är ett bönebarn, eller vuxit upp i ett kristet hem, så ibland kan nog dessa goda gärningar även öppna upp för att kunna få tankarna att gå till sin barndoms Gud, eller att ens föräldrar, eller far/mor föräldrar var troende. Det enda vi vet är att Gud kan använda sig av många saker för att påminna om sig själv eller rent av visa på att han finns.

Guds frid och välsignelser Ingemo

A helping hand

Sometimes you have so much in you that wants to come out and the words flow easily. Other times like now, it´s so empty and quiet that you wonder where all thoughts and words have gone. Do they exist at all and if so, where? Total blockage of words. Nothing wants out and no gateway seems to be open. Now I understand what writing block is. I've been through it before, but never put it together with writing blockage. Wow, how hard it must be to make a living writing when the silence comes. I also went to FaceBook, to see if I could get a little idea.

It's been like this for several days now. Nothing stands out in the bible, no songs roll around in the skull. Total silence. Now, it can be nice with silence in itself, but it can also feel a little frustrating, as it does right now.

My thoughts turned to those who are teachers and pastors in congregations that will preach on Sunday mornings. Do they also have moments like this of total blockage, where nothing seems to come up, and everything seems quiet and dead?

When I sat and wrote a bit, (just before this, which I erased and started over again) one of my daughters called and was very happy.

She had been out shopping, too much, which made it difficult to get it home on her own, and when she dropped the contents of the bag for the second time, a motorist stopped and asked if she wanted a ride home. Yes, thank you, she said, and jumped into the car with her purchased packing. It turned out that the driver lived in the same area. Anyways, she needed to call and tell about her secret Samaritan, which gilded her morning. She finished with; Now I will be happy all day.

I'll add the story of the Good Samaritan, in case anyone does not know what it's about.

Luke 10:30-35 A man was going down from Jerusalem to Jericho, and he fell among robbers, who stripped him and beat him and departed, leaving him half dead. Now by chance a priest was going down that road, and when he saw him he passed by on the other side. So likewise a Levite, when he came to the place and saw him, passed by on the other side. But a Samaritan, as he journeyed, came to where he was, and when he saw him, he had compassion. He went to him and bound up his wounds, pouring on oil and wine. Then he set him on his own animal and brought him to an inn and took care of him. And the next day he took out two denarii and gave them to the innkeeper, saying, ‘Take care of him, and whatever more you spend, I will repay you when I come back.

Nothing, completely empty and quiet, and then this comes. But the little that we do to someone else, that we may not consider anything, it can for the one who gets it, in whatever form it turns out to be in, be a big thing, which makes the silverlining of the remainer of the day.

How often do we think about gilding each other's days; Go the extra mile as God calls it? For that little extra, that's what really matters. We don´t rarely even think about how important such small doses of love and care from strangers can be or even are.

Sometimes it´s almost as important that we show our love and care for others as if we had preached the gospel to the person. For us Christians, things like this can also open up to talk about the gospel with the person in question. But perhaps a warm helping hand, can make a person think about why the person was so caring or even if they grew up in a Christian home, get the thoughts over to God.

This daughter of ours, is no longer a professing Christian or even a believer, yet it came from her; My Samaritan. Hopefully this can lead the mind to Christian thoughts. She has no problem getting intercession, when help for her or others has been needed, or even asking us for help with intercession for others. So little of her former faith that she grew up with is left in her.

We never know who is a child of prayer, or grew up in a Christian home, so sometimes these good deeds can probably open up to be able to make the thoughts go to the God of their childhood, or that even parents, or father / mother parents were believers. All we know is that God can use many things to remind us of himself or even prove that he exists.

Gods peace and blessings Ingemo

Davids bön om förlåtelse psalm 51 / Davids prayer for forgivness psalm 51 english translation at the bottom

Läste psalm 51 i går kväll, en underbar psalm om förlåtelse. Precis som oss så gjorde kung David fel. I denna psalm kommer hans bön om förlåtelse efter att han tagit hetiten Uriahs hustru till sig och gjort henne gravid. För att dölja brottet försökte han få Uriah att gå till henne, så otroheten skulle döljas, när det misslyckades sände han ut Uriah till krigets främsta led, så han skulle dö. 2 Samuel kapitel 11. Herren sände profeten Nathan till honom som förklarar vad han gjort fel, i lite dolda ord, om att en man hade gjort någonting, och vilket straff skulle han förtjäna för detta? Kap 12 När David får grepp om att det är vad han gjort, så kommer bönen där han ber Gud om förlåtelse.

Ps 51: Den botfärdiges bön.

För sångmästaren; en psalm av David, när profeten Natan kom till honom, då han hade gått in till Bat-Seba.

Gud, var mig nådig efter din godhet, utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet. Två mig väl från min missgärning, och rena mig från synd. Ty jag känner mina överträdelser, och min synd är alltid inför mig. Mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont är i dina ögon; på det att du må finnas rättfärdig i dina ord och rättvis i dina domar. Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig. Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden; så lär mig då vishet i mitt innersta. Skära mig med isop, så att jag varder ren; två mig, så att jag bliver vitare än snö. Låt mig förnimma fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få fröjda sig. Vänd bort ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina missgärningar. Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande. Förkasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrån mig. Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig med villighetens ande. Då skall jag lära överträdarna dina vägar, och syndarna skola omvända sig till dig. Rädda mig undan blodstider, Gud, du min frälsnings Gud, så skall min tunga jubla över din rättfärdighet. Herre, upplåt mina läppar, så att min mun kan förkunna ditt lov. Ty du har icke behag till offer, eljest skulle jag giva dig sådana; till brännoffer har du icke lust. Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, icke förakta. Gör väl mot Sion i din nåd, bygg upp Jerusalems murar. Då skall du undfå rätta offer, som behaga dig, brännoffer och heloffer; då skall man offra tjurar på ditt altare.

Kung Davids uppriktiga sorg över vad han gjort lyser klart igenom hela denna bön om förlåtelse. Jag undrar om vi när vi gjort något fel ber så innerligt om förlåtelse, som David gör här? Många gånger tror jag många av oss slänger ur oss ett förlåt, lite av slentrian, något som vi förväntas göra. Kanske tycker vi inte heller att det vi gjort är något märkvärdigt. Och, de flesta av oss har säkerligen inte gjort något som står ut så mycket som det David gjorde. Det sagt så hatar Gud synden, oavsett vad den är och han lär knappast bagatellisera saker som vi anser vara minimala övertramp.

Vilket för mig in på sången, vitare än snö. Den är också på sitt sätt en bön, om att Jesus ska göra oss rena från våra synder. Den må vara gammal, men texten är underbar tycker jag.

Det var så mycket i Davids bön som talade till mig, så det kommer bli svårt att ta ut en del bitar och lägga dem i fokus. Mot dig Gud allena har jag syndat, är en bit som står ut. Ofta när vi sårar eller gör någon illa, så kanske vi inte tänker på att vi även sårar Gud. Här har David sänt ut en person till att dö, vilket gör hans hustru till änka, så hon borde vara sårad av det som hänt. Vilket vi ser i hennes sorg över makens död.

Om vi ser på oss själva så tror jag att vi kanske i en situation där vi sårat någon, glömmer bort hur bedrövad Gud faktiskt blir över vad vi gjort. Det är nog väldigt lätt att tänka att vi sårat en person, och det är den vi ska be om förlåt till i första hand, kanske stannar tanken där, då Gud i ordet säger att om vi drar oss till minnes någonting som kan hindra våra böner och lovprisningar, så ska vi göra upp med det först. Matt 5:23-24

Kanske är det endast jag som ser det på detta viset. Visst när jag faller och syndar, så ber jag Gud om förlåt, och jag menar det. Men i den här bönen från David, så känns det mera som om han, liksom Jesus gjorde när han väntade på att bli förrådd, att han ber nästan i en slags vånda över sin synd. Jag är inte säker på att jag bett om förlåt på det sätt, som David verkar göra här.

”Rena mig med isop”, (en bitter växt som anses ha antibakteriella egenskaper) ”så att jag varder ren”. Bildspråket här när David ber är att han är så smutsig efter att ha syndat, så det som behövs är ett antibakteriell rening. Han går ner på partiklar som inte ens syns. Och han fortsätter med; ”två mig, så att jag bliver vitare än snö”. Utåt sett så ser ju snö vit ut, vi vet ju att den inte alltid är ren, för att den är vit. Men det är ju ett bildspråk. Vi kan gå till pappersark som är vita, innan de är skrivna eller ritade på, för att få en bild av hur ren han känner att Gud behöver tvätta honom.

”Vänd bort ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina missgärningar. Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande”. Här i bönen ser vi hur frimodigheten att komma inför Gud efter det som hänt, har fått sig en törn, precis som med Adam och Eva. De behövde skyla sina kroppar, för de såg att de var nakna. Att vara i den position som han var här, (vilket även händer oss när vi syndat) helt naken inför Gud, som ser allting. Ingen lätt sits att befinna sig i och ibland även en svår sits att omvända sig ifrån, just för att man skäms så mycket.

Konsekvenserna ser vi i följande verser, en rädsla att Gud själv ska vända sig ifrån honom, på grund av hans synd. Många är det som hamnar här efter att de syndat eller varit olydiga, och är medvetna om det. ”Förkasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrån mig. Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig med villighetens ande.” Precis som David här uttrycker, är det ju för oss många gånger, att vi verkligen vill leva inför Guds ansikte och fröjdas i vår frälsning. Men synden har ställt sig i vägen.

I slutet på psalmen kommer David till vad som är behagligt inför Gud; Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, icke förakta. Blir vi så förkrossade över vår egen synd och missgärning, så vi kan ens förstå vidden av den bedrövelse som vi orsakar Gud när vi faller. Det handlar inte om att nåden inte finns, utan om hur djupt inser vi vad synden ställer till för oss, även små ord sagda på fel sätt, inte endast allvarliga saker som det David gjorde?

Jag tror ärligt att vi kanske lite var och en, behöver få mer av den sorts förlåtelse som David hade, även för det som vi kanske bedömer vara bagateller. En lite kör kommer upp i mig, när jag skriver;

Rena mig med elden av Din ande, rena mig och gör mig mer lik Dig. Låt mig dö från allt som är mitt eget i mitt liv, använd mig Gud som Du vill.

Precis som Johannes säger i Guds ord; Joh 3:30 Det är såsom sig bör att han växer till, och att jag förminskas. Och när vi förminskas och låter Gud vara den som är stor, då tror jag att vi mer får samma synsätt som David hade. Men när vi på något sätt är stora i oss själva, då minskar också vårt sätt att se på synden.

Guds välsignelse Ingemo

Davids prayer for forgivness psalm 51

Read Psalm 51 last night, a wonderful psalm of forgiveness. Like us, King David made mistakes. In this psalm comes his prayer for forgiveness after he took the Hittite Uriah's wife to him and made her pregnant. To hide the crime, he tried to get Uriah to go to her, so that the infidelity would be hidden, when that failed, he sent Uriah to the forefront of the war, so he would die. 2 Samuel chapter 11. The Lord sent the prophet Nathan to him who explains, in slightly hidden words, that a man had done something, which basically was about what David had done wrong and what punishment would he deserve for this? Chapter 12 When David grasps that this is what he has done, the prayer for forgiveness to God comescomes.

Ps 51: Create in Me a Clean Heart, O God

To the choirmaster. A Psalm of David, when Nathan the prophet went to him, after he had gone in to Bathsheba.

Have mercy on me, O God, according to your steadfast love; according to your abundant mercy blot out my transgressions. Wash me thoroughly from my iniquity, and cleanse me from my sin! For I know my transgressions, and my sin is ever before me. Against you, you only, have I sinned and done what is evil in your sight, so that you may be justified in your words and blameless in your judgment. Behold, I was brought forth in iniquity, and in sin did my mother conceive me. Behold, you delight in truth in the inward being, and you teach me wisdom in the secret heart. Purge me with hyssop, and I shall be clean; wash me, and I shall be whiter than snow. Let me hear joy and gladness; let the bones that you have broken rejoice. Hide your face from my sins and blot out all my iniquities. Create in me a clean heart, O God, and renew a right spirit within me. Cast me not away from your presence, and take not your Holy Spirit from me. Restore to me the joy of your salvation, and uphold me with a willing spirit. Then I will teach transgressors your ways, and sinners will return to you. Deliver me from bloodguiltiness, O God, O God of my salvation, and my tongue will sing aloud of your righteousness. O Lord, open my lips, and my mouth will declare your praise. For you will not delight in sacrifice, or I would give it; you will not be pleased with a burnt offering. The sacrifices of God are a broken spirit; a broken and contrite heart, O God, you will not despise. Do good to Zion in your good pleasure; build up the walls of Jerusalem; then will you delight in right sacrifices, in burnt offerings and whole burnt offerings; then bulls will be offered on your altar.

King David's sincere sorrow over what he has done shines through throughout this prayer for forgiveness. I wonder if we, when we have done something wrong, ask so sincerely for forgiveness, as David does here? Many times I think many of us throw out a pardon, in a bit of casual like manner, something we are expected to do. Maybe we don´t think of what we´ve done as something remarkable. And most of us have certainly not done anything that stands out as much as what David did. That said, God hates sin, no matter what it is, and He´s hardly going to downplay things that we consider to be minimal transgression

Which brings me to the song, whiter than snow. It is also in its own way a prayer, that Jesus will cleanse us from our sins. It may be old, but the lyrics I think, is wonderful.

There was so many things in David's prayer that spoke to me, so it will be difficult to take out some pieces and put them in focus. Against you God alone I have sinned, is a piece that stands out. Often when we hurt someone in some way, we may not think that we are hurting God as well. Here, David has sent a person to die, making his wife a widow, so she should be hurt by what happened. Which obviously also is proven of her mourning her husbands dead.

If we look at ourselves, I think that perhaps in a situation where we have hurt someone, we forget how distressed God actually becomes over what we´ve done. It is probably very easy to think that we have hurt a person, and that´s the one we should apologize to in the first place, maybe the thought stays there, when God in the word says that if we recall something that can hinder our prayers and worship, we must deal with that first. Matthew 5: 23-24

Maybe I´m the only one to see it this way. Of course when I fall and sin, I ask God for forgiveness, and I mean it. But in this prayer, it feels more like David is closer, to the way of praying to, the way Jesus prayed while waiting to be betrayed, David is praying almost in a kind of anguish over his sin. I'm not sure I´ve apologized in the way that David seems to be doing here.

"Cleanse me with hyssop" (a bitter plant that is considered to have antibacterial properties) "so that I am clean". The imagery here when David prays is that he is so dirty after sinning, so what he needs is an antibacterial cleansing. He goes down on particles that are not even visible. And he continues with; "Wash me, so that I become whiter than snow". Outwardly, snow looks white, we know that it is not always clean, because it is white. But it´s a pictorial language. We can use a sheet of paper that are white, before they are written or drawn on, to get an idea of how pure he feels that God needs to wash him.

Turn away thy face from my sins, and blot out all mine iniquities. Create in me, O God, a pure heart, and give me a new spirit. Here in the prayer we see how the boldness to come before God, after what has happened has taken a turn for the worse, just as with Adam and Eve. They needed to cover their bodies, because they saw that they were naked. To be in the position he was here, (which also happens to us when we have sinned) completely naked before God, who sees everything. No easy seat to be in and sometimes even a difficult seat to turn away from, just because we are so ashamed.

We see the consequences in the following verses, a fear that God himself will turn away from him, because of his sin. Many end up here after sinning or disobeying, and being well of what they have done. ”Do not cast me off from your presence, and do not take your Holy Spirit from me. Let me rejoice in your salvation again, and keep me in the spirit of willingness. ” Just as David expresses here, it is for us many times, that we really want to live before God and rejoice in our salvation. But our sin is standing in the way

At the end of the psalm, David adresses what pleases God; The sacrifices of God are a broken spirit; a broken and contrite heart, O God, you will not despise. If we become so overwhelmed by our own sin and iniquity, we can´t even understand the extent of the sorrow we cause God when we fall. It is not about the non-existence of grace, but about how deeply we realize what sin does to us, even small words said in the wrong way, not just serious things like what David did?

I honestly think that maybe each of us, needs a little bit more of the kind of forgiveness that David had, even for what we might consider to be trifles. A little chorus comes up in me, as I am writing this;

Purify me with the fire of Your Spirit, purify me and make me more like You. Let me die from all that is my own in my life, use me God as You please.

Just as John says in the word of God; John 3:30 It is proper that he should increase, and that I should decrease. And when we are decreasing and allowing God be the one who is great, then I think we get more of the same view that David had. But if we are somehow great in ourselves, then our way of looking at sin also diminishes.

God's blessing Ingemo

Gnälla eller vakta sin tunga? / Whine or gaurd our toungues? english at the bottom

När det sommar och sol, då gnälls det på att det är för varmt, av många mig inkluderad. Och med sommarn kommer myggeländena, åtminstone för mig som är redigt allergisk mot sagda ohyra. då får man försöka tänka på att fåglarna också ska ha mat. På vintern då är det enligt många å andra sidan för kallt. Så vi gnäller och klagar. Finns nog mängder av saker som vi klagar över.

Varför tar jag upp detta då? Jo tankarna gick i går kväll till judarnas uttåg ur Egypten och hur de klagade på allting. De hade just lämnat Egypten och sett Gud göra alla sina under på Farao och hans folk, kommit ut från den och och sett Gud dela på havet, som de fått gått igenom och klagandet började. 

Mina tankar vandrade hitåt efter att ha läst Psalm 26

Ps 26 Den oskyldiges fasta tillit till HERREN. 

Av David.  Skaffa mig rätt, HERRE,  ty jag vandrar i ostrafflighet, och jag förtröstar på HERREN utan att vackla. Pröva mig, HERRE, och försök mig;  rannsaka mina njurar och mitt hjärta. Ty din nåd är inför mina ögon,  och jag vandrar i din sanning. Jag sitter icke hos lögnens män,  och med hycklare har jag icke min umgängelse. Jag hatar de ondas församling,  och hos de ogudaktiga sitter jag icke. Jag tvår mina händer i oskuld,  och kring ditt altare, HERRE, vill jag vandra, för att höja min röst till tacksägelse  och förtälja alla dina under. HERRE, jag har din boning kär  och den plats där din härlighet bor. Ryck icke min själ bort med syndare,  icke mitt liv med de blodgiriga,  i vilkas händer är skändlighet,  och vilkas högra hand är full av mutor. Jag vandrar ju i ostrafflighet;  förlossa mig och var mig nådig. Ja, min fot står på jämn mark;  i församlingarna skall jag lova HERREN.

Jag vet inte riktigt varför mina tankar vandrade åt gnällandets håll, men som sagt det gjorde de. i dessa psalmer ser vi hur totalt David litade på Gud. David gjorde en hel del fel han också, precis som oss, men Gud kallade honom för rättfärdig, för han var kvick att be om förlåt när han syndade. 

När vi idag läser om uttåget, så kan vi tycka att judarnas klagande var bedrövligt, och ofta tror jag att vi glömmer bort vårt eget klagande. Vilket ju gör oss till hycklare. 

Tankarna gick vidare till klagandet och funderingar på om det alltid är något som funnits hos människan, och om det finns något sätt att sluta klaga, eller om det alltid kommer vara en del av en upprorisk mänsklighet.

Visst det fanns profeter också som klagade, men när vi ser vad Job gick igenom och hur lite han klagade, samma sak med Paulus och kung David. En sak som de rättfärdiga verkar ha gemensamt, är att de klagade väldigt lite. Kanske lämnade de klagandet utanför själva skriften och lät bli att lägga till det, en fråga som vi kan få svar på när vi är hemma, om vi ens bryr oss om våra futtiga frågor när vi kommer hem. 

En annan sak som slog mig, och det hade med vad jag läste att göra, är när David i psalmen säger; Hur han vandrar i Guds sanning, inte sitter med lögnare eller umgås med hycklare och hur han hatar de ondas församling och vägrar umgås med de som är ogudaktiga.

Hur är det med oss? Hatar vi synden, på samma sätt som David, vägrar vi umgås med lögnare, hycklare, ogudaktiga? Hatar vi de ondas församling? Vad ser vi på på tv? Vad pratar vi om när vi umgås? Davids 26 psalm borde få oss att fundera på hur vi beter oss. Överlag borde vi fundera på vårt tal, sätter vi en väktare vid våra läppar ps 141:3? 

Ps 141:3-4  Sätt, o HERRE, en vakt för min mun,  bevaka mina läppars dörr. Låt icke mitt hjärta vika av till något ont, till att öva ogudaktighetens gärningar  tillsammans med män som göra vad orätt är;  av deras läckerheter vill jag icke äta.

Ordsp 18:6-7 Dårens läppar komma med kiv, och hans mun ropar efter slag. Dårens mun är honom själv till olycka,  och hans läppar äro en snara hans liv.

Ordspr 18:20-21 Av sin muns frukt får envar sin buk mättad,  han varder mättad av sina läppars gröda. Död och liv har tungan i sitt våld,  de som gärna bruka henne få äta hennes frukt. 

Matt 12:34-37  Vad hjärtat är fullt av, det talar ju munnen. En god människa bär ur sitt goda förråd fram vad gott är, och en ond människa bär ur sitt onda förråd fram vad ont är. Men jag säger eder, att för vart fåfängligt ord som människorna tala skola de göra räkenskap på domens dag. Ty efter dina ord skall du dömas rättfärdig, och efter dina ord skall du dömas skyldig.

Det är onekligen viktigt hur vi beter oss, och vad vi talar kanske mest av allt. lite olika tankar som kommit upp i natt när jag läste några psalmer innan sovdags. Tankarna höll mig vaken ett litet tag. Även när jag vaknade i natt så malde dessa tankar inom mig och likaså när jag vaknade i morse.

fridshälsningar Ingemo

Whine or guard our tongues?

When it's summer and sun, then some whine that it's too hot, me included. And with summer comes the mosquito misery, at least for me who is quite allergic to said vermin. But then we have to try to think that the birds should also have food. In the winter then, according to many, on the other hand, it is too cold. So we whine and complain. There are most certainly lots of things that we complain about.

Why do I bring this up then? Well, my thoughts went last night to the Jews' exodus from Egypt and how they complained about everything. They had just left Egypt and seen God do all the wonders on Pharaoh and his people, come out of it and seen God divide the sea for them, and gone through it, and then the complaining began.

My thoughts went here after reasing Psalm 26.

Ps 26 I will bless the Lord

Vindicate me, O Lord,

for I have walked in my integrity, and I have trusted in the Lord without wavering. Prove me, O Lord, and try me; test my heart and my mind.For your steadfast love is before my eyes, and I walk in your faithfulness. I do not sit with men of falsehood, nor do I consort with hypocrites.I hate the assembly of evildoers, and I will not sit with the wicked. I wash my hands in innocence and go around your altar, O Lord, proclaiming thanksgiving aloud, and telling all your wondrous deeds. O Lord, I love the habitation of your house and the place where your glory dwells. Do not sweep my soul away with sinners, nor my life with bloodthirsty men, in whose hands are evil devices, and whose right hands are full of bribes. But as for me, I shall walk in my integrity; redeem me, and be gracious to me. My foot stands on level ground; in the great assembly I will bless the Lord. English standard version.

I do not really know why my thoughts wandered in the direction of whining, but as I said they did. in these psalms we see David total trust in God. David did a lot of wrong he too, just like us, but God called him righteous, because he was quick to ask for forgiveness when he sinned.

When we today read about the exodus, we may think that the Jews' lament was deplorable, and I often think we forget our own lament. Which, of course, makes hypocrites out of us.

The thoughts wandered on to complaining and I started thinking if this has always existed in man, and if there is any way to stop complaining, or if it will always be part of a rebellious humanity.

There were of course prophets who also complained, but when we see what Job went through and how little he complained, the same thing with Paul and King David. One thing that the righteous seem to have in common is that they complained very little. Maybe they left the complaint out of the scripture itself and did not add it, a question that we can get answers to when we are finally home, if we even care about our poor questions when we get there.

Another thing that struck me, and that had to do with what I read, is when David says in the psalm; How he walks in the truth of God, does not sit with liars or associate with hypocrites and how he hates the congregation of the wicked and refuses to associate with the wicked.

How is it with us? Do we hate sin, like David did, do we refuse to associate with liars, hypocrites, and wicked people? Do we hate the church of the wicked? What do we watch on TV? What do we talk about when we hang out? Psalm 26 of David should make us think about how we behave. Overall, we should think about our speech, and whether we put a guard at our lips ps 141:3?

Ps 141:3-4 Set a guard, o, Lord over my mouth; keep watch over the door of my lips!  Do not let my heart incline to any evil, to busy myself with wicked deeds in company with men who work iniquity, and let me not eat of their delicacies!

Ordsp 18:6-7A fool’s lips walk into a fight, and his mouth invites a beating. A fool’s mouth is his ruin, and his lips are a snare to his soul.

Ordspr 18:20-21 From the fruit of a man’s mouth his stomach is satisfied; he is satisfied by the yield of his lips. Death and life are in the power of the tongue, and those who love it will eat its fruits.

Matt 12:34-37 You brood of vipers! How can you speak good, when you are evil? For out of the abundance of the heart the mouth speaks. The good person out of his good treasure brings forth good, and the evil person out of his evil treasure brings forth evil. I tell you, on the day of judgment people will give account for every careless word they speak, for by your words you will be justified, and by your words you will be condemned.

It is undeniably important how we behave, and perhaps most of all what we speak. Some different thoughts that came up last night when I read some psamls before bedtime. The thoughts kept me awake for a while. Even when I woke up last night, these thoughts where whirling around inside me and also when I woke up this morning.

Greetings of peace Ingemo

I midsommartid ! / In midsummer time ! english at the bottom

Midsommar en tid som många längtat efter barnen kanske för dans och lekar, vuxna efter sill och nubbe. Baksidan är alla de som fasar inför denna helg, som så många andra helger, då fylla och bråk kommer in i bilden. Sedan har vi så klart alla de som är ensamma på storhelger som denna. Helt klart en helg som ställer oss inför olika känslor, beroende på vem vi är och vad vi har att se fram emot eller bäva inför.

Det finns en Fader som ser oss precis där vi är; som gläds med oss när vi gläder oss, och sörjer med oss igenom problemen. Hur vår situation än ser ut, så finns Han där med oss. Bibeln förmanar oss att inte dricka oss druckna av vin, utan hellre bli uppfyllda av Guds Helige Ande. 

Det är inte detsamma som totalförbud, vilket många förknippar kristna med; Men det sagt, så bör alla tänka på att mycket sprit inte gör någon glad, måttlighet är bäst och om man inte kan låta bli att dricka för mycket, då bör man låta bli. Idag finns det dessutom mängder av alkoholfria alternativ. Och som kristen, när vi inte vet om vi har en före detta missbrukare med i vår mitt, då låter vi bli helt och hållet, så vi inte åstadkommer att personen trillar dit. Jag är säker på att jag inte ens behöver säga det.

Mina tankar går framförallt till alla de barn som har ett elände på grund av spriten, givetvis även andra som använder annan sorts stimulans. Beroende är aldrig trevligt, men det är enkelt att fastna i det. De som inte dricker, eller dricker måttligt, har ett oerhört ansvar. Vi borde finnas där för de som inte har det enkelt i helger som denna. Här lyckas vi väldigt sällan. En bra sak skulle vara att på något sätt visa, att här finns en familj eller en församling, att vända sig till som träffas och har lite mysigt firande utan alkohol och andra påverkande substanser.

Något för oss alla att tänka på till nästa år, eller storhelg, om vi inte redan gjort det. Att sitta så här i efterhand, när det är för sent, och fundera på vad man borde ha gjort, känns lite sorgligt och onödigt. Det går ju inte att ändra detta just nu. Så många små saker som man skulle kunna göra för någon, och hjälpa dem igenom denna helg.

Det vi kan kan göra, ifall vi nu inte tänkt på att göra något handgripligt, är be, och bön kan förändra allting. Så låt oss tänka på alla dessa ensamma, de som dricker eller tar droger, de som far illa av familjemedlemmar som har dessa problem. Gud ser dem, men vi kan be för dem. 

Om du som läser detta har problem med beroende, ska du veta att det finns en som betalat priset för dina fel och brister. Det finns en chans att börja om från början. Jesus dog för allas fel och brister, som vill ta emot det. Att välja tro på Jesus och det han gjort för oss = att få en helt ny start. Jesus själv säger att Han tog våra fel och brister, d.v.s. synder, så när vi tar emot honom, då dör vi till vår gamla människa, och uppstår till en ny skapelse i Jesus. Det gamla är borta och något nytt kommer i dess ställe.

Tänk vilken nåd Gud visade oss genom att sända sin Son, Jesus, att dö för våra synder. Och Han står där och väntar på den som behöver Honom, villig att ta emot, vem som än söker efter Honom.  Han har sträckt ut sin hand till alla människor. Det enda som vi behöver göra är att be Honom förlåta oss, och förnya våra liv. Samma sak är det om vi faller, Vi ber om förlåt och om igen är vägen mellan oss och vår Fader öppen. Det är ren nåd. 

Hebr 4:15-16 Ty vi hava icke en sådan överstepräst som ej kan hava medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allting, likasom vi, dock utan synd. Låtom oss därför med frimodighet gå fram till nådens tron, för att vi må undfå  barmhärtighet och finna nåd, till hjälp i rätt tid.

Jesus finns där i nödens stund och han känner med oss alla, eftersom Han en gång gick i våra skor. Han var fullständig människa och samtidigt fullständig Gud, även om han tillfälligt valde att lägga av sig sina gudomliga attribut. 

fridhälsningar Ingemo

In midsummer time!

Midsummer is a time that many have longed for, children perhaps mostly so for dancing and games, adults for herring and nubbe (vodca). The downside is all those who dread this weekend, like so many other weekends, when drunkenness and trouble comes into the picture. Then of course we have all those who are alone on big weekends like this. It´s clearly a weekend that presents us with different emotions, depending on who we are and what we have to look forward to or tremble before.

There is a Father who sees us right where we are; who rejoice with us when we rejoice, and mourn with us through our problems. Whatever our situation may be, He is there with us. The Bible exhorts us not to drink wine, but rather to be filled with the Holy Ghost of God.

It is not the same as a total ban, which many associate Christians with; But that said, everyone should keep in mind that a lot of alcohol does not make anyone happy, moderation is best and if you can not help but drink too much, then you should not. Today, there are also plenty of non-alcoholic alternatives. And as Christians, when we do not know if we have a former addict in our midst, in those we don´t know, we should not drink any alcohol at all, so we do not cause the person to stumble and fall. I'm sure I don 't even have to say that.

My thoughts go mainly to all the children who have a misery due to alcohol, of course also others who use any other kind of stimulus. Addiction is never nice, but it's easy to get caught up in. Those who don´t drink, or drink moderately, have an enormous responsibility. We should be there for those who do not have it easy on weekends like this. Here we very rarely succeed. A good thing would be for someone to show, that here is a family or a congregation, to turn to, people who meet and have a little cozy celebration without alcohol and other influential substances.

Something for all of us to think about for next year, or big weekend, if we have not already done so. Sitting like this in retrospect, when it's too late, and thinking about what you should have done, feels a little sad and unnecessary. It is not possible to change this right now. So many small things that we could do for someone, and help them through this weekend.

What we can do, if we have not now thought of doing something tangible, is pray, and prayer can change everything. So let's think of all those lonely people, those who drink or take drugs, those who are hurt by family members who have these problems. God sees them, but we can pray for them.

If you who read this have problems with addiction, you should know that there is someone who paid the price for your mistakes and shortcomings. There is a chance to start over. Jesus died for the faults and shortcomings of all who want to receive it. To choose faith in Jesus and what he has done for us = to get a whole new start. Jesus Himself says that He took our faults and shortcomings, i.e. sins, so when we receive him, we die to our old man, and arise to a new creation in Jesus. The old is gone and something new has come in its place.

Imagine the grace God showed us by sending his Son, Jesus, to die for our sins. And He stands there waiting for anyone that needs Him, willing to receive, whoever seeks Him. He has stretched out his hand to all people. All we need to do is ask Him to forgive us, and renew our lives. It is the same if we fall, We ask for forgiveness and again the path between us and our Father is open. It is pure grace.

Hebr 4:15-16 For we do not have a high priest who is unable to sympathize with our weaknesses, but one who in every respect has been tempted as we are, yet without sin. Let us then with confidence draw near to the throne of grace, that we may receive mercy and find grace to help in time of need.

Jesus is there in the time of need and he knows all of us, because He once walked in our shoes. He was completely human and at the same time completely God, even though he temporarily chose to renounce his divine attributes.

Peaceful greetings Ingemo