Läste psalm 51 i går kväll, en underbar psalm om förlåtelse. Precis som oss så gjorde kung David fel. I denna psalm kommer hans bön om förlåtelse efter att han tagit hetiten Uriahs hustru till sig och gjort henne gravid. För att dölja brottet försökte han få Uriah att gå till henne, så otroheten skulle döljas, när det misslyckades sände han ut Uriah till krigets främsta led, så han skulle dö. 2 Samuel kapitel 11. Herren sände profeten Nathan till honom som förklarar vad han gjort fel, i lite dolda ord, om att en man hade gjort någonting, och vilket straff skulle han förtjäna för detta? Kap 12 När David får grepp om att det är vad han gjort, så kommer bönen där han ber Gud om förlåtelse.
Ps 51: Den botfärdiges bön.
För sångmästaren; en psalm av David, när profeten Natan kom till honom, då han hade gått in till Bat-Seba.
Gud, var mig nådig efter din godhet, utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet. Två mig väl från min missgärning, och rena mig från synd. Ty jag känner mina överträdelser, och min synd är alltid inför mig. Mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont är i dina ögon; på det att du må finnas rättfärdig i dina ord och rättvis i dina domar. Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig. Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden; så lär mig då vishet i mitt innersta. Skära mig med isop, så att jag varder ren; två mig, så att jag bliver vitare än snö. Låt mig förnimma fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få fröjda sig. Vänd bort ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina missgärningar. Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande. Förkasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrån mig. Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig med villighetens ande. Då skall jag lära överträdarna dina vägar, och syndarna skola omvända sig till dig. Rädda mig undan blodstider, Gud, du min frälsnings Gud, så skall min tunga jubla över din rättfärdighet. Herre, upplåt mina läppar, så att min mun kan förkunna ditt lov. Ty du har icke behag till offer, eljest skulle jag giva dig sådana; till brännoffer har du icke lust. Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, icke förakta. Gör väl mot Sion i din nåd, bygg upp Jerusalems murar. Då skall du undfå rätta offer, som behaga dig, brännoffer och heloffer; då skall man offra tjurar på ditt altare.
Kung Davids uppriktiga sorg över vad han gjort lyser klart igenom hela denna bön om förlåtelse. Jag undrar om vi när vi gjort något fel ber så innerligt om förlåtelse, som David gör här? Många gånger tror jag många av oss slänger ur oss ett förlåt, lite av slentrian, något som vi förväntas göra. Kanske tycker vi inte heller att det vi gjort är något märkvärdigt. Och, de flesta av oss har säkerligen inte gjort något som står ut så mycket som det David gjorde. Det sagt så hatar Gud synden, oavsett vad den är och han lär knappast bagatellisera saker som vi anser vara minimala övertramp.
Vilket för mig in på sången, vitare än snö. Den är också på sitt sätt en bön, om att Jesus ska göra oss rena från våra synder. Den må vara gammal, men texten är underbar tycker jag.
Det var så mycket i Davids bön som talade till mig, så det kommer bli svårt att ta ut en del bitar och lägga dem i fokus. Mot dig Gud allena har jag syndat, är en bit som står ut. Ofta när vi sårar eller gör någon illa, så kanske vi inte tänker på att vi även sårar Gud. Här har David sänt ut en person till att dö, vilket gör hans hustru till änka, så hon borde vara sårad av det som hänt. Vilket vi ser i hennes sorg över makens död.
Om vi ser på oss själva så tror jag att vi kanske i en situation där vi sårat någon, glömmer bort hur bedrövad Gud faktiskt blir över vad vi gjort. Det är nog väldigt lätt att tänka att vi sårat en person, och det är den vi ska be om förlåt till i första hand, kanske stannar tanken där, då Gud i ordet säger att om vi drar oss till minnes någonting som kan hindra våra böner och lovprisningar, så ska vi göra upp med det först. Matt 5:23-24
Kanske är det endast jag som ser det på detta viset. Visst när jag faller och syndar, så ber jag Gud om förlåt, och jag menar det. Men i den här bönen från David, så känns det mera som om han, liksom Jesus gjorde när han väntade på att bli förrådd, att han ber nästan i en slags vånda över sin synd. Jag är inte säker på att jag bett om förlåt på det sätt, som David verkar göra här.
”Rena mig med isop”, (en bitter växt som anses ha antibakteriella egenskaper) ”så att jag varder ren”. Bildspråket här när David ber är att han är så smutsig efter att ha syndat, så det som behövs är ett antibakteriell rening. Han går ner på partiklar som inte ens syns. Och han fortsätter med; ”två mig, så att jag bliver vitare än snö”. Utåt sett så ser ju snö vit ut, vi vet ju att den inte alltid är ren, för att den är vit. Men det är ju ett bildspråk. Vi kan gå till pappersark som är vita, innan de är skrivna eller ritade på, för att få en bild av hur ren han känner att Gud behöver tvätta honom.
”Vänd bort ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina missgärningar. Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande”. Här i bönen ser vi hur frimodigheten att komma inför Gud efter det som hänt, har fått sig en törn, precis som med Adam och Eva. De behövde skyla sina kroppar, för de såg att de var nakna. Att vara i den position som han var här, (vilket även händer oss när vi syndat) helt naken inför Gud, som ser allting. Ingen lätt sits att befinna sig i och ibland även en svår sits att omvända sig ifrån, just för att man skäms så mycket.
Konsekvenserna ser vi i följande verser, en rädsla att Gud själv ska vända sig ifrån honom, på grund av hans synd. Många är det som hamnar här efter att de syndat eller varit olydiga, och är medvetna om det. ”Förkasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrån mig. Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig med villighetens ande.” Precis som David här uttrycker, är det ju för oss många gånger, att vi verkligen vill leva inför Guds ansikte och fröjdas i vår frälsning. Men synden har ställt sig i vägen.
I slutet på psalmen kommer David till vad som är behagligt inför Gud; Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, icke förakta. Blir vi så förkrossade över vår egen synd och missgärning, så vi kan ens förstå vidden av den bedrövelse som vi orsakar Gud när vi faller. Det handlar inte om att nåden inte finns, utan om hur djupt inser vi vad synden ställer till för oss, även små ord sagda på fel sätt, inte endast allvarliga saker som det David gjorde?
Jag tror ärligt att vi kanske lite var och en, behöver få mer av den sorts förlåtelse som David hade, även för det som vi kanske bedömer vara bagateller. En lite kör kommer upp i mig, när jag skriver;
Rena mig med elden av Din ande, rena mig och gör mig mer lik Dig. Låt mig dö från allt som är mitt eget i mitt liv, använd mig Gud som Du vill.
Precis som Johannes säger i Guds ord; Joh 3:30 Det är såsom sig bör att han växer till, och att jag förminskas. Och när vi förminskas och låter Gud vara den som är stor, då tror jag att vi mer får samma synsätt som David hade. Men när vi på något sätt är stora i oss själva, då minskar också vårt sätt att se på synden.
Guds välsignelse Ingemo
Davids prayer for forgivness psalm 51
Read Psalm 51 last night, a wonderful psalm of forgiveness. Like us, King David made mistakes. In this psalm comes his prayer for forgiveness after he took the Hittite Uriah's wife to him and made her pregnant. To hide the crime, he tried to get Uriah to go to her, so that the infidelity would be hidden, when that failed, he sent Uriah to the forefront of the war, so he would die. 2 Samuel chapter 11. The Lord sent the prophet Nathan to him who explains, in slightly hidden words, that a man had done something, which basically was about what David had done wrong and what punishment would he deserve for this? Chapter 12 When David grasps that this is what he has done, the prayer for forgiveness to God comescomes.
Ps 51: Create in Me a Clean Heart, O God
To the choirmaster. A Psalm of David, when Nathan the prophet went to him, after he had gone in to Bathsheba.
Have mercy on me, O God, according to your steadfast love; according to your abundant mercy blot out my transgressions. Wash me thoroughly from my iniquity, and cleanse me from my sin! For I know my transgressions, and my sin is ever before me. Against you, you only, have I sinned and done what is evil in your sight, so that you may be justified in your words and blameless in your judgment. Behold, I was brought forth in iniquity, and in sin did my mother conceive me. Behold, you delight in truth in the inward being, and you teach me wisdom in the secret heart. Purge me with hyssop, and I shall be clean; wash me, and I shall be whiter than snow. Let me hear joy and gladness; let the bones that you have broken rejoice. Hide your face from my sins and blot out all my iniquities. Create in me a clean heart, O God, and renew a right spirit within me. Cast me not away from your presence, and take not your Holy Spirit from me. Restore to me the joy of your salvation, and uphold me with a willing spirit. Then I will teach transgressors your ways, and sinners will return to you. Deliver me from bloodguiltiness, O God, O God of my salvation, and my tongue will sing aloud of your righteousness. O Lord, open my lips, and my mouth will declare your praise. For you will not delight in sacrifice, or I would give it; you will not be pleased with a burnt offering. The sacrifices of God are a broken spirit; a broken and contrite heart, O God, you will not despise. Do good to Zion in your good pleasure; build up the walls of Jerusalem; then will you delight in right sacrifices, in burnt offerings and whole burnt offerings; then bulls will be offered on your altar.
King David's sincere sorrow over what he has done shines through throughout this prayer for forgiveness. I wonder if we, when we have done something wrong, ask so sincerely for forgiveness, as David does here? Many times I think many of us throw out a pardon, in a bit of casual like manner, something we are expected to do. Maybe we don´t think of what we´ve done as something remarkable. And most of us have certainly not done anything that stands out as much as what David did. That said, God hates sin, no matter what it is, and He´s hardly going to downplay things that we consider to be minimal transgression
Which brings me to the song, whiter than snow. It is also in its own way a prayer, that Jesus will cleanse us from our sins. It may be old, but the lyrics I think, is wonderful.
There was so many things in David's prayer that spoke to me, so it will be difficult to take out some pieces and put them in focus. Against you God alone I have sinned, is a piece that stands out. Often when we hurt someone in some way, we may not think that we are hurting God as well. Here, David has sent a person to die, making his wife a widow, so she should be hurt by what happened. Which obviously also is proven of her mourning her husbands dead.
If we look at ourselves, I think that perhaps in a situation where we have hurt someone, we forget how distressed God actually becomes over what we´ve done. It is probably very easy to think that we have hurt a person, and that´s the one we should apologize to in the first place, maybe the thought stays there, when God in the word says that if we recall something that can hinder our prayers and worship, we must deal with that first. Matthew 5: 23-24
Maybe I´m the only one to see it this way. Of course when I fall and sin, I ask God for forgiveness, and I mean it. But in this prayer, it feels more like David is closer, to the way of praying to, the way Jesus prayed while waiting to be betrayed, David is praying almost in a kind of anguish over his sin. I'm not sure I´ve apologized in the way that David seems to be doing here.
"Cleanse
me with hyssop"
(a bitter plant that is considered to have antibacterial properties)
"so that I am clean". The imagery here when David prays is
that he is so dirty after sinning, so what he
needs
is an antibacterial cleansing. He goes down on particles that are not
even visible. And he continues with; "Wash
me, so that I become whiter than snow".
Outwardly, snow looks white, we know that it is not always clean,
because it is white. But it´s
a pictorial language. We can use
a
sheet of paper that are white, before they are written or drawn on,
to get an idea of how
pure he feels that God needs to wash him.
Turn
away thy face from my sins, and blot out all mine iniquities. Create
in me, O God, a pure heart, and give me a new spirit. Here
in the
prayer
we see how the boldness to come before God,
after
what has happened has taken a turn for the worse, just as with Adam
and Eve. They needed to cover their bodies, because they saw that
they were naked. To be in the position he was here, (which also
happens to us when we have sinned) completely naked before God, who
sees everything. No easy seat to be in and sometimes even a difficult
seat to turn away from, just
because we
are so ashamed.
We see the consequences in the following verses, a fear that God himself will turn away from him, because of his sin. Many end up here after sinning or disobeying, and being well of what they have done. ”Do not cast me off from your presence, and do not take your Holy Spirit from me. Let me rejoice in your salvation again, and keep me in the spirit of willingness. ” Just as David expresses here, it is for us many times, that we really want to live before God and rejoice in our salvation. But our sin is standing in the way
At the end of the psalm, David adresses what pleases God; The sacrifices of God are a broken spirit; a broken and contrite heart, O God, you will not despise. If we become so overwhelmed by our own sin and iniquity, we can´t even understand the extent of the sorrow we cause God when we fall. It is not about the non-existence of grace, but about how deeply we realize what sin does to us, even small words said in the wrong way, not just serious things like what David did?
I honestly think that maybe each of us, needs a little bit more of the kind of forgiveness that David had, even for what we might consider to be trifles. A little chorus comes up in me, as I am writing this;
Purify me with the fire of Your Spirit, purify me and make me more like You. Let me die from all that is my own in my life, use me God as You please.
Just as John says in the word of God; John 3:30 It is proper that he should increase, and that I should decrease. And when we are decreasing and allowing God be the one who is great, then I think we get more of the same view that David had. But if we are somehow great in ourselves, then our way of looking at sin also diminishes.
God's blessing Ingemo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar