If troubles comes, how do we act ?

Who do we turn when our problems pile up? An important issue for us Christians. It´s real easy that we start working through our own problems in our own strenght instead of turning them over to the Lord. But God has promised us that He will bear our burdens, and more than that, He has told us that we´re to help each other to bear the burdens.

It's so easy to forget this bit when the problems pile up and turn into high mountains. It´s precisely then that we really need to throw ourselves completely and our worries on God and have confidence that He will give the right help at the right time.

I know a person where the mother went through a tough period, which led to the mother taking a shine to the liquor. Alcohol reinforced the trait of self-pity and becoming stubborn and assertive. At one point, this drunken grandmother would promptly take her grandchildren out to town. To get to town, the grandchildren would get in the car and she would drive. The daughter said no over and over again, and in the end there was no way out, but to rush to bed, bend her knees and cry out to the Lord. Almost at once, her husband came in and started talking to her and she told him to be quiet. But he kept talking and when she really listened, he told her that her mother had fallen asleep in the middle of the continued bickering out by the car and he needed help to carry her mother in. God intervened at once, right when she knelt and wept before Him.

Many of us have surely been experiensing things where we´ve turned to the Lord, and once we´ve done it the Lord intervenes. But strangely enough, we can forget these things where the Lord intervened later when other problems arise. In that respect we humans are weird.

God in His word has told us to cast our burdens on Him 1 Pet 5: 7 and not just once. What an incredible God we have.

Ps 55:23 Cast your burden on the Lord, And He shall sustain you; He shall never permit the righteous to be moved.

Jes 41:13 For I, the Lord your God, will hold your right hand, Saying to you, ‘Fear not, I will help you.’

The storms are raging from time to time, for all of us, the problems turn into high mountains and look almost impregnable. And most of us are not mountaineers.

How do we get the right perspective when everything feels tough? It is one thing to know that the Lord bears our burdens and that our brothers and sisters in the faith will help carry them, another to truly trust the Lord and the siblings to bear them.

Somehow we need to get wings and fly, because if we look at high mountains from an airplane, they don´t look that big. In short, we need to look at the problems from God's perspective, instead of from our own.

A song came to me, which rather often happens to me, it was used extensively as an evangelistic song in the 70's.

                                          Jesus is the answer

Ref. Jesus is the answer for the world today, Above Him there's no other, Jesus is the way, Jesus is the answer for the world today, Above Him there's no other, Jesus is the way

1. If you have some questions In the corners of your mind And traces of discouragement And peace you can not find Reflection of the old past They seem to face you every day There's one thing I know for sure That Jesus is the way

2. I know that you´ve got mountains That you think you can not climb I know that your skies been dark You think the sun won't shine In case you don't know it the World of God is true, And everything He's promised I tell you He would do for you

Jesus isn´t only the answer to our world, He is also the answer to us Christians and to our problems. What stood out to me in the song and what actually came up was the 2nd verse. Worries tend to obscure the sun and everything turns into the darkest night. It´s extra important in these moments, that we actually have our eyes fixed on Jesus himself.

                               Fasten your eyes upon Jesus.

Fixate your eyes upon Jesus, look into reality itself, every things around, you will melt away like snow, in the light of His power and glory.

I wish you God's rich peace Ingemo

I wish you God's rich peace Ingemo

Om problemen hopar sig, hur agerar vi ?

När problemen hopar sig, vem vänder vi oss till då? En viktig fråga för oss kristna. Det är så enkelt att man jobbar på i egen kraft genom problemen i stället för att vända sig till Herren med dem. Men Gud har ju lovat oss att Han skall bära våra bördor, och mer än så, Han har sagt till oss att vi ska hjälpa varandra att bära bördorna.

Det är så lätt att glömma den här biten när problemen hopar sig och blir till hög berg. Men det är ju just då som vi verkligen behöver kasta oss helt och fullt på Gud och a en förtröstan till att Han ska ge den rätta hjälpen i rätt tid.

Jag vet om en person där modern gick igenom en tuff period, vilket ledde till att modern började dricka. Spriten förstärkte draget av självömkan och att bli redigt envis och påstridig. Vid ett tillfälle skulle då denna fulla mormor promt ta med sig sina barnbarn ut på stan. För att ta sig till stan skulle barnbarnen in i bilen och hon skulle köra. Dottern sa nej om och om igen och till slut fanns ingen utväg annat än att rusa in till sängen, böja knä och ropa till Herren. Nästan på en gång, kom maken in och började prata med henne och hon sa till honom att vara tyst. Men han fortsatte tala och när hon verkligen lyssnade så berättade han, att hennes mamma hade somnat mitt i det fortsatta käbblet därute vid bilen och han behövde hjälp att bära in hennes mor. Gud bröt in på en gång, direkt när hon böjde knä och grät ut inför honom.

Vi har säkerligen många av oss varit med om säker där när vi väl vänt oss till Herren så griper Han in. Men märkligt nog så kan vi glömma dessa saker där Herren gripit in senare när andra problem uppstår. Så till vida är vi människor konstiga.

Gud har i sitt ord sagt till oss att kasta våra bördor på Honom 1 Pet 5:7 och inte endast en gång. Vilken otrolig Gud vi har.

Ps 55:23 Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig; han skall i evighet icke tillstädja att den rättfärdige vacklar.

Jes 41:13 Ty jag är HERREN, din Gud, som håller dig vid din högra hand och som säger till dig: Frukta icke, jag hjälper dig.

Stormar gör det emellanåt för oss alla, problemen blir till höga berg om ser nästintill ointagliga ut. Och de flesta av oss är inte bergsbestigare.

Hur får vi rätt perspektiv när allting känns tufft? Det är en sak att veta att Herren bär våra bördor och att våra syskon i tron ska hjälpa till att bära dem, en annan att verkligen förlita sig på att Herren och syskonen är med och bär dem.

På något sätt behöver vi få vingar och flyga, för om vi ser på höga berg från ett flygplan så ser de inte så stora ut. Kort och gott så behöver vi se på problemen från Guds perspektiv, i stället för från våra egna.

En sång kom upp i mig, vilket händer titt som tätt, den användes flitigt som evangeliserings-sång på 70-talet.

                                    Jesus, Han är svaret !

Ref. Jesus, Han är svaret för vår värld idag och Han har makt att göra under än idag. Jesus, Han är svaret för vår värld idag och Han har makt att göra under än idag.

1. Om du bär på frågor som du ej har svaret på, missmod hotar gripa dig och ingen hjälp du får. Minnen du vill glömma ger dig ångest i din själ, men en sak vill jag säga; Jesus gör allt väl.

2. Om du har bekymmer som ingen ro dig ger, himlen är så mörk och grå och ingen sol du ser. Kanhända du ej vet det, men Guds ord är alltid sant och allt som Han har lovat, det håller också Han.

Jesus är inte endast svaret för vår värld, Han är också svaret för oss kristna och på våra problem. Det som stod ut för mig i sången och det som faktiskt kom upp var 2:a versen. Bekymmer har en tendens att skymma solen och allting blir svart som natten. I dessa stunder är det extra viktigt att vi faktiskt har våra ögon fästa på Jesus själv.

                              Fäst dina ögon på Jesus.

Fäst dina ögon på Jesus, se in i verkligheten själv, alla ting runt omkring, smälta bort som snö, i ljuset av Hans ära och makt.

Jag önskar er Guds rika frid Ingemo

Om överdriven trevlighet dikt av John Bunyan

Hur överdrivet noga många människor är, om sina kroppar och sina hushåll här. Men det som är värt nåt, det går dem förbi, ändera gör de inget alls, eller ovetandes förblir.

Deras hus är väl möblerat, det kan lätt då kännas tryggt, mens´deras själar hänger lösa, är det yttre pyntat snyggt. Utsidan måste de försköna, fast de knappt har ärlighet, sina kroppar de måst lura, trimma, för att dölja inrets´smutsighet.

På deras kläder får ej finnas fel, men det är blott ett yttre spel. De pratar vitt om kost, diet, själens gråt, den döljs av detta klet.

Utåt sett ser allt så bra ut, inuti det torka är, de ej på livets bröd kan tänka, tanken kan ej stanna där. Deras insida är fattig, det stinker utav ondska där, på utsidan är rent och fint, ack så sorgligt är det här.

John Bunyan översatt av Ingemo och Håkan

Upon Over-Much Niceness Poem of John Bunyan

 Tis much to see how over nice some are, About the body and household affair, While what's of worth they slightly pass it by, Not doing, or doing it slovenly.

Their house must be well furnished, be in print, Meanwhile their soul lies ley, has no good in't. Its outside also they must beautify, When in it there's scarce common honesty. Their bodies they must have tricked up and trim,
Their inside full of filth up to the brim.

Upon their clothes there must not be a spot, But is their lives more than one common blot. How nice, how coy are some about their diet, That can their crying souls with hogs'-meat quiet.

All drest must to a hair be, else 'tis naught, While of the living bread they have no thought. Thus for their outside they are clean and nice, While their poor inside stinks with sin and vice.

John Bunyan

Rätt eller fel kunskap.

                        Guds kunskap eller världens kunskap.

I den tid vi lever i med all information som finns tillgänglig så är det lätt att vi fastnar i att lyssna mest på negativa saker. Men även om vi lyssnar på både positivt och negativt, så finns det en tendens att det negativa är det som tar överhanden. Detta gäller allting, inte endast covid, även om detta nu verkar vara det enda som det diskuteras om.

Jag får erkänna att jag många gånger tror att det är en nackdel att vi har tillgång till så mycket information som vi har idag. Detta att följa nyheter, vare sig det är via tv eller tidningar, det tar inte endast upp vår tid. Allt vi läser och hör går in och påverkar oss också, på ett eller annat sätt.

Det är väldigt enkelt att det vi tar in, faktiskt tar över vårt tankeliv, och därför också styr oss. En hel del kan även påverka oss på så sätt att Gud blir mindre än det vi läser om. Tro och fruktan blir ställda mot varandra, och tron på Gud hamnar på andra plats, oavsett om vi ser det eller ens vill tänka tanken.

Mängder av information som finns tillgänglig idag, kan vara bra, men också dåligt. Informationsflödet vi idag har tillgång till dränker oss, på sätt och vis. Det som är positivt är att vi enkelt kan googla och få svar på alla våra frågor. Negativt är dock att vi då tar in allt det negativa – det i sin tur kan få oss att bete oss precis som hypokondriker.

När den världsliga kunskapen växer, då förminskas också Gud. Vi ser det i samhället i stort. Där den världsliga kunskapen kommer in, går Gud ut. Jag menar nu inte så att Gud själv lämnar, utan folket lämnar Gud, för människan själv kan och vet bättre själv.

För alltför många kristna blir effekten av att kunskapen växer till, likadan, även om dessa inte vill kännas vid det.

Det är rätt så kusligt att Daniel 4:12 profeterar om att kunskapen ska växa till och människor ska ränna fram och tillbaka i ändens tid. Vi är där nu, det är inte något vi behöver vänta på att det ska ske. Informationen vi behöver finns ett knapptryck bort och vi ränner efter en det ena än det andra, förutom den allmänna stressen som existerar idag.

Ju mer kunskap vi kan hämta in, desto mer förlitar vi oss på den kunskapen, detta gäller även vår egna kunskap, som vi inhämtat via det vi läst eller lyssnat på. Det i sin tur kan påverka oss så vi inte ser att vi sätter denna kunskapen över Gud själv.

Anses det jag skriver som tjat, ja då får det göra det. För någonstans behöver vi som kristna faktiskt få Gud i främre rummet och kunskapen som vi kan inhämta i bakre rummet.

Världslig kunskap kontra gudomlig kunskap. Den världsliga får oss lätt i sitt grepp och gör den det så styr den oss. Det kan vi se bl.a. i de som är helt beroende av att veta hur vädret ska bli, de kan inte lämna hemmet utan att föst ha sett vädret. Och det är inte alltid så att dessa prognoser är vad som verkligen väntar heller. Att det är så kan vi också idag se genom att alla datorer och mobiler ger oss tillgång till att få veta vädret var vi än befinner oss.

Den gudomliga kunskapen handlar om att lära sig vem Gud är, vad Han har gjort, d.v.s allting som har med det därovan att göra. Det är här vi borde söka vår kunskap, inte via yttre världsliga källor.

Kunskapen om Gud och allting gudomligt, den är själva livsnerven för oss som kristna. Utan denna kunskap går vår tro på grund, andligt sett. Det är i kunskapen om Gud och allting gudomligt som vi måste växa till.

Gud och den gudomliga kunskapen står i kontrast mot världens kunskap, som förnekar att det ens finns en Gud. Utan den så kan vinden föra oss vart som helst. Precis som klippan för vår frälsning är Jesus, så är denna kunskap som ett sorts ankare som håller oss fast i rätt kunskap, även som en sorts kompass, så att vi inte går vilse i allt som vill tränga sig på.

Googlar vi på; Vad är kunskap? Så kommer svaret; Detta har människor funderat på sedan antiken, Platon och Aristoteles var bland de som började fundera på vad det var, hur den produceras och vem eller vilka som förvaltade tidigare kunskap och formar ny kunskap. Det kommer också upp olika sätt att inhämta kunskap och olika namn som den kan fördelas in under. Kort sammanfattad information;

"Kunskap är en social temporär konstruktion" (okänd)

Kunskap är inlärd förmåga att förstå, återge och tillämpa information och idéer. En person kan själv utveckla ny kunskap genom att dra slutsatser ur praktiska erfarenheter och upptäckter, genom att kombinera annan förvärvad kunskap eller genom systematisk forskning med hjälp av vetenskapliga metoder.

Inom den filosofiska disciplinen kunskapsteori (även kallad epistemologi) utgår man ofta från Platons definition av kunskap som ”trosföreställningar; som är både sanna och man har goda skäl att tro på".

Kompetens = en persons förmåga att utföra något med hjälp av kunskaper och färdigheter som är kopplade till det som ska göras.

Explicit kunskap = en viss typ av information

tyst kunskap = kunskap som samlats in via erfarenhet. Kunskapen är subjektiv och intuitiv. Det är svårt att omvandla tyst kunskap till explicit kunskap.

Aristoteles delade kunskap i tre former:

1. Episteme - "behövs för att förstå hur världen är uppbyggd och fungerar"

2. Techne - "behövs för att kunna tillverka, skapa och producera"

3. Fronesis - "använder vi för att kunna utveckla ett gott omdöme och verka som etiska människor och demokratiska medborgare"

Källa: Gustavsson, B. (2000). Kunskapsfilosofi. Tre kunskapsformer i historisk belysning.

Sätt detta mot kunskap om Gud och det gudomliga. Bibeln är klar över att den mest värdefulla är kunskapen om Honom. Utan kunskap om vem Gud är och vad som är gudomligt, hur ska vi dåkunna veta vad som förväntas av oss.

Visdom kommer från Gud, från skriften, resultatet av Guds visdom är kunskap och förståelse. Ordsp. 2:6 och i Jakobs brev får vi veta att vi fritt kan utbe oss om denna kunskap och Gud ska ge oss generöst av den. Kunskap början med Gudsfruktan och Gudsfruktan är att vörda Gud. Vörda = högakta, hedra, ära, dyrka, helga, tillbe.

Bibeln kallar den mänskliga kunskapen för värdelös. Mänsklig visdom gör människorna stolta. Den blåser upp os hellre än fostrar oss i kärlek. Därför är strävan efter kunskap som är utanför Gud, ren dumhet.

Vi blir inte visa på mänsklig kunskap, det blir vi endast genom gudomlig kunskap. Gudsfruktan är nödvändigt för gudomlig kunskap, och gudomlig kunskap behövs för att bli vis.

Om vi inte redan tänker på detta, så är det hög tid att vi börjar tänka på det.

Guds frid Ingemo

Right or wrong knowledge.

            God´s knowledge or the knowledge of the world ?

In the time we live in with all the information that´s available to us, it´s easy for us to get caught up in listening mostly to negative things. But even if we listen to both positive and negative stuff, there´s a tendency that the negative is what prevails. This applies to everything, not just covid, although this now seems to be the only thing being discussed.

I must admit that I often think that its a disadvantage that we have access to as much information as we have today. Following news and wheather via television or newspapers, does not only take up our time. Everything we read and hear goes in and also affects us, in one way or another.

It´s very easy that what we take in, actually takes over our thought life, and therefore also controls us. A lot can also affect us in such a way that God becomes smaller than what we read about. Faith and fear are set against each other, and faith in God ends up in second place, regardless of whether we see it or even dare to think that thought through.

Lots of the information available today can be good, but a lot also bad. The flow of information we have access to today, drowns us in a way. What´s positive is that we can easily google and get answers to all our questions. The downside however, is that we then take in all the negative - which in turn can make us behave just like hypochondriacs.

As worldly knowledge grows, God and His knowledge decreases. We see it in society at large. Where the worldly knowledge comes in, God goes out. I don´t by this mean that God himself leaves, but rather that people leave God, because man himself can and knows better than God.

For too many Christians, the effect of their growth in knowledge is the same, even if they don´t want to feel it.

It is quite eerie that Daniel 4:12 prophesies that knowledge will grow and people will run back and forth in the end times. This is where we´re at now, we do no longer need to wait for it to happen. The information we need is a push of a button away, and we run after this and that, in addition to the general stress that exists today.

The more knowledge we gather in, the more we rely on that knowledge, this also applies to our own knowledge, which we have acquired through what we have read or listened to. This in turn can affect us so we don´t see, that we put this knowledge over God himself.

If what I write is considered annoying, well then it must be so. For somewhere, we as Christians actually need to have God in the front room and the wordly knowledge that we can acquire in the back room.

Worldly knowledge versus divine knowledge. The worldly gets us easily in its grip and if it does, it controls us. We can see this i.a. In those who are completely dependent on knowing what the weather will be like, they cannot leave home without first seeing the weather. And the case isn´t always that these forecasts are what in reality awaits either. We can also see that this is the case today by all computers and mobile phones giving us access to know the weather wherever we are.

The divine knowledge is about learning who God is, what He has done, i.e. everything that has to do with tat which is above. This is where we should seek our knowledge, not through external worldly sources.

The knowledge of God and everything divine, it´s to us christian the very lifeblood. Without this knowledge, our faith is destroyed spiritually. It is in the knowledge of God and all things divine that we must grow.

God and the divine knowledge stands in contrast to the knowledge of the world, which denies that there even is a God. Without it, the wind can blow us anywhere. Just as the rock of our salvation is Jesus, knowledge is to us like a kind of anchor that holds us to the right knowledge, even like a kind of compass, so that what we don´t get lost in everything that wants to intrude.

"If we googlesearch on; What is knowledge? Then comes the answer; People have been thinking about this since ancient times, Plato and Aristotle were among those who began to think about what it was, how it was produced and who or what managed previous knowledge and shaped new knowledge. There will also be different ways of acquiring knowledge and different names under which it can be distributed. Brief summary information;

"Knowledge is a social temporary construction" (unknown)

Knowledge is a learned ability to understand, reproduce and apply information and ideas. A person can develop new knowledge himself by drawing conclusions from practical experiences and discoveries, by combining other acquired knowledge or through systematic research with the help of scientific methods.

”If we make a googlesearch on; What is knowledge? The answer we resieve; People have been thinking about this since ancient times, Plato and Aristotle were among those who began to think about what it was, how it was produced and who or what managed previous knowledge and shaped new knowledge. There will also be different ways to acquire knowledge and different names under which it can be distributed. Brief summary information;

In the philosophical discipline of theory of knowledge (also called epistemology) one often starts from Plato's definition of knowledge as "beliefs; which are both true and that we have good reason to believe ".

Competence = a person's ability to perform something with the help of knowledge and skills that are linked to what is to be done.

Explicit knowledge = a certain type of information

Silent knowledge = knowledge gathered through experience. Knowledge is subjective and intuitive. It is difficult to transform tacit knowledge into explicit knowledge.

Aristotle shared knowledge in three forms:
4. Episteme - "needed to understand how the world is structured and works"
5. Techne - "needed to be able to manufacture, create and produce"
6. Fronesis - "used to be able to develop a good judgment and act as ethical people and democratic citizens"

Source: Gustavsson, B. (2000). Philosophy of knowledge. Three forms of knowledge in historical lighting."

Put this against knowledge of God and the divine. The Bible is clear on the fact that the most valuable thing is the knowledge of Him. Without knowledge of who God is and what is divine, how can we even know what is expected of us.

Wisdom comes from God, from scripture, the result of God's wisdom is knowledge and understanding. Prov. 2 6 and in the letter of Jacob we are told that we can freely ask for this knowledge and God will give us generously of it. Knowledge begins with the fear of God and the fear of God begins with reverence to God. Reverence = esteem, honor, glorify, worship, sanctify, worship.

The Bible calls human knowledge useless. Human wisdom makes people proud. It inflates us rather than nurtures us in love. Therefore, the pursuit of knowledge that is outside of God is stupidity.

We do not become wise from human knowledge, we can only become wise through divine knowledge. The fear of God is necessary for divine knowledge, and divine knowledge is a necesaty to become wise.

If we haven´t lready thought about this, ten it would be about time that we do so.

God´s peace Ingemo

Leva ett fallet liv, eller ett i den Helige Ande ?

 Har nu varit inne lite grann på sociala medier, som t-ex FB och i trådar som varit och i synnerhet under covid tjafs, har jag noterat en sak. Många kristna går till personlig attack, eller att kalla andra för olika namn, ibland rent av otrevliga såna´. Jag har sett detta förut i olika grupper på FB som jag varit med i. Detta är inte ett attraktiv drag, speciellt inte när det kommer från de som säger sig vara kristna.

Jag har hela tiden sedan jag skaffade FB tyckt illa om det, ändå har jag inte tagit bort mina konton, utan är kvar. Men dessa sociala medier, utöver att de tar tid i anspråk, så är tonen inte alltid så trevlig. Och ärligt talat så retar detta mig, i synnerhet när det kommer från de som säger sig vara kristna.

Kanske är det det faktum att man inte ser varandra när man pratar, som gör att en del går till attack. Och i en del fall funderar man på om människan ens har läsförståelse. För de kan lägga in sin egen tolkning, och vissa gör det ofta, i det de läser, och på så sätt förändra det som personen faktiskt skrivit till något helt annat. Och har de inte förstått, eller läst fel, så hugger de som värsta huggormarna, och inte ber dessa om förlåt heller.

Sociala medier kan nog vara bra många gånger, men de kan också vara redskap för Satan själv, om vi tillåter det. Detta är redigt sorgligt.

Vi kristna borde försöka läsa ordentligt, och om vi inte förstår, fråga om vi har förstått korrekt, innan vi går till personangrepp. Men sanningen är att det ser man väldigt lite av, om ens över huvud taget.

Jag har nu tjatat om att vakta våra läppar och våra tungors band. Men sanningen är att vi behöver vakta vad vi skriver, på vilket sätt, och kolla efter innan att vi inte har gått till personangrepp. Personligen tror jag att det är minst lika svårt att få bukt med detta problem, som att vakta läppar och tunga.

Ef 4:17-27 Jag tillsäger eder alltså och uppmanar eder allvarligt i Herren, att icke mer vandra såsom hedningarna i sitt sinnes fåfänglighet vandra, hedningarna, vilka, i följd av den okunnighet som råder hos dem genom deras hjärtans förstockelse, äro förmörkade till förståndet och bortkomna från det liv som är av Gud. Ty i sin försoffning hava de överlämnat sig åt lösaktighet, så att de i girighet bedriva alla slags orena gärningar. Men I haven icke fått en sådan undervisning om Kristus, om I eljest så haven hört om honom och så blivit lärda i honom, som sanning är i Jesus: att I -- då detta nu krävdes på grund av eder förra vandel -- haven avlagt den gamla människan, som fördärvar sig genom att följa sina begärelsers bedrägliga lockelser, och nu förnyens genom Anden som bor i edert sinne, och att I haven iklätt eder den nya människan, som är skapad till likhet med Gud i sanningens rättfärdighet och helighet. Läggen därför bort lögnen, och talen sanning med varandra, eftersom vi äro varandras lemmar. »Vredgens, men synden icke»; låten icke solen gå ned över eder vrede, och given icke djävulen något tillfälle.

Hur många gånger måste skriften förklara för oss hur vi ska bete oss, vad vi ska säga och göra et.c innan det går in? Som kristna ska vi växa upp till fullvuxen mognad och det är i allting. Ef 4:13. Vi ska visa kärlek mot varandra, för det är ju genom att vi gör detta som världen ska se att vi är annorlunda. En annan viktig sak är att vi representerar Gud, inte oss själva.

Låt bli att bitas eller äta på varandra och bli uppätna av varandra ingår i bibelverserna som jag lägger in nedanför. Är det inte just det vi gör, när vi kivas eller går till personlig attack?

Gal 5:14-26 Ty hela lagens uppfyllelse ligger i ett enda budord, nämligen detta: »Du skall älska din nästa såsom dig själv.» Men om I bitens inbördes och äten på varandra, så mån I se till, att I icke bliven uppätna av varandra. Vad jag vill säga är detta: Vandren i ande, så skolen I förvisso icke göra vad köttet har begärelse till. Ty köttet har begärelse mot Anden, och Anden mot köttet; de två ligga ju i strid med varandra, för att hindra eder att göra vad I viljen. Men om I drivens av ande, så stån I icke under lagen. Men köttets gärningar äro uppenbara: de äro otukt, orenhet, lösaktighet, avgudadyrkan, trolldom, ovänskap, kiv, avund, vrede, genstridighet, tvedräkt, partisöndring, missunnsamhet, mord, dryckenskap, vilt leverne och annat sådant, varom jag säger eder i förväg, såsom jag redan förut har sagt, att de som göra sådant, de skola icke få Guds rike till arvedel. Andens frukt åter är kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, trofasthet, saktmod, återhållsamhet. Mot sådant är icke lagen. Och de som höra Kristus Jesus till hava korsfäst sitt kött tillika med dess lustar och begärelser. Om vi nu hava liv genom ande, så låtom oss ock vandra i ande. Låtom oss icke söka fåfänglig ära, i det att vi utmana varandra och avundas varandra.

Vandra i den Helige Andes frukter, är inte enkelt för oss fallna människor. Det är inte det som först kommer upp i oss kristna, utan det är den fallna Adam som först gör sin röst hörd, när någon säger något som vi inte gillar. Helt klart är att Paulus har rätt i att vi behöver korsfästa vårt kött, (vårt jag, den fallna människan) och vi behöver göra det varje ny dag. Inled oss inte i frestelser, faller in under detta.

För länge sedan hände det någonting som sårade mig, kommer inte ihåg vad. Jag skrev då en liten kör som jag sjöng om och om igen, tills den blev sanning för mig, att jag verkligen kände att jag hade förlåtit den som sagt eller gjort vad denne sagt/ gjort.

//Om jag har nåt´emot någon annan, hjälp mig att fästa blicken på dig. Så att det som särat mig, inte betyder nåt´,låt det få smälta bort av kärleken från Dig. Så att jag kan träda fram ren och obefläckad, när jag förlåter det andra gjort mot mig.//

Orden i kören talar för sig självt, men det är en viktig sanning här när andra går till personlig attack, och det är att fästa blicken på Gud. Vår Fader vet ju vad vi går igenom, och varför. Men det som ofta händer vid personliga attacker är att den som blir attackerad går till motattack.

Det är ju inte så vi ska bete oss, men det är så många av oss reagerar. Jag har själv varit en av dessa, så jag är inget undantag. Men den som läst något av det jag skrivit förut, vet att det nu ligger på mig, hur vi är i vårt tal, våra handlingar, och nu då också hur vi beter oss.

Helgelse handlar ju om att växa upp till manlig mognad, inse att vi behöver få vårt eget jag, den fallna Adam in under den Heliga Ande i oss. Kanske inte det enklaste. Men en andligt vuxen människa ska låta kärleken ligga i topp, och hela tiden fundera på hur den beter sig, vad denne gör, säger, skriver och hur de gensvarar på vad andra säger, skriver och så vidare.

Vi kan som andligt vuxna inte vara otåliga, avundsjuka, förhäva oss, göra oss själva märkvärdiga och så vidare, vilket också Paulus går in på i sitt 1:a brev till de frälsta i Korint;

1 Kor 13:4-11 Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas icke, kärleken förhäver sig icke, den uppblåses icke. Den skickar sig icke ohöviskt, den söker icke sitt, den förtörnas icke, den hyser icke agg för en oförrätts skull. Den gläder sig icke över orättfärdigheten, men har sin glädje i sanningen. Den fördrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting. Kärleken förgår aldrig. Men profetians gåva, den skall försvinna, och tungomålstalandet, det skall taga slut, och kunskapen, den skall försvinna. Ty vår kunskap är ett styckverk, och vårt profeterande är ett styckverk; men när det kommer, som är fullkomligt, då skall det försvinna, som är ett styckverk. När jag var barn, talade jag såsom ett barn, mitt sinne var såsom ett barns, jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blev man, har jag lagt bort vad barnsligt var.

Det här är ju också viktigt från ett annat perspektiv, nämligen det att vi egentligen hela tiden ska fråga Gud om det är något som vi behöver förlåta andra, men även om vi har något som vi behöver be om förlåt för. Detta borde också vara en självklarhet för oss.

Guds ord säger ju till oss att vi ska gå bort och bli sams med den som vi sårat, eller som sårat oss, innan vi tillber Herren. 

Många gånger är vi kanske inte ens medvetna om att vi har sagt eller skrivit något som kan ha sårat någon annan. Allting vi säger eller skriver behöver ju inte vara menat som elakt, men effekten av det sagda/ skrivna, kan ha resulterat i att man faktiskt sårat någon.

För att ha en sund relation med Gud, så behöver vi göra upp med sånt som ligger i vägen. Detsamma gäller ju alla relationer. Inte alla kommer automatiskt förlåta oss det som vi sårat dem med eller genom. Och ett förlåt, eller ett jag förlåter dig, rensar ju luften och underlättar att äkta förlåtelse sker.

Kort sagt vi behöver lägga bort allting som är barnsligt och börja bete oss som vuxna.

Med en önskan om Guds frid till dig som läser Ingemo