Hur överdrivet noga många människor är, om sina kroppar och sina hushåll här. Men det som är värt nåt, det går dem förbi, ändera gör de inget alls, eller ovetandes förblir.
Deras hus är väl möblerat, det kan lätt då kännas tryggt, mens´deras själar hänger lösa, är det yttre pyntat snyggt. Utsidan måste de försköna, fast de knappt har ärlighet, sina kroppar de måst lura, trimma, för att dölja inrets´smutsighet.
På deras kläder får ej finnas fel, men det är blott ett yttre spel. De pratar vitt om kost, diet, själens gråt, den döljs av detta klet.
Utåt sett ser allt så bra ut, inuti det torka är, de ej på livets bröd kan tänka, tanken kan ej stanna där. Deras insida är fattig, det stinker utav ondska där, på utsidan är rent och fint, ack så sorgligt är det här.
John Bunyan översatt av Ingemo och Håkan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar