Gud leder oss på vår väg. / God is leading us on our way

Jag hade inte tänkt skriva något idag alls, men så delade en vän på FaceBook en sång, texten bara i och för sig, men sången kunde jag. Det visade sig vara en gammal goding, från segertoner, finns säkerligen i andra sångböcker också. Sången är skriven av Hildur Elmers; Jag vet en väg som leder.

Fascineras över hur mycket en liten sång, eller en dikt, bibelvers kan förgylla dagen. Ett ord i rätt tid, betyder mycket för oss, framförallt om det är ord av tro och hopp. Bara något lite betyder så mycket. Och det som vi får, ar vi möjlighet att dela med oss av och kanske på så vis förgylla någon annans dag.

Skriften säger oss att Guds ord är våra fötters lykta, ett ljus på vår stig. Och även fast det är skriften som är ljuset som lyser upp vår väg, så kan även en sång med text om Jesus, eller en dikt, fungera på samma sätt.

De gamla sång och dikt författarna som höll sig till Jesus, hade ett sätt att nästan få sina texter till fungera på samma sätt som skriften. Kanske för att de verkligen levde nära Gud. Går vi lite drygt hundra år bakåt i tiden fanns ju inte radio, tv och annan media på samma sätt som idag. Fokuset blev nog mera på att läsa bibeln, om det var den enda bok man hade råd med, och sångerna för de som var frälsta blev nog då också mer centrerade på Jesus.

Idag blir vi dränkta i så mycket, från tv, tidningar och radio (i de fall någon använder den, som min mamma 81 år) och utöver detta så har vi då internet, med ännu mera valmöjligheter. Risken att det världsliga tar överhanden, vare sig vi vill det eller ej, är nog relativt stor, åtminstone om vi jämför med de som gått före oss på den smala vägen. På så sätt tror jag det var enklare att vara kristen förr, då inte alla dessa andra ting lockade och pockade på vår uppmärksamhet.

Men vi som lever i denna sena timme och har allt detta, för oss är det ännu viktigare att vi är fast förankrade i Guds ord, och håller oss på den smala vägen. Kanske behöver vi lära oss stänga av det världsliga för att ha tid med det som är viktigast. Inte en enkel balansgång alla gånger.

Gud är densamma idag som han var förr!

När vi vandrar framåt, upp mot himlens land,                                                 vad ser vi då omkring oss, av bojor och av band?

Den smala vägen för oss, genom glädje och besvär,                                       med blandning utav lycka och sorg som finnes här.

Vi vet att Gud är med oss, genom allting, stort och smått,                                     det liv som vi får dela, med de som före gått.

Vårt liv är del av dessas, som förut vandrat har,                                               en trygghet att få vila med de som förut var.

I livet på en Gud, som bar och ännu bär,                                                         det är en nåd så stor, som vi får känna här.

När livet för oss skiftar, och allting verkar svårt,                                                   går Gud vid våran sida, och hjälper oss i vårt.

Han som gjort det förut, för de som förr en gång,                                           var stadda på den vägen, gör det nu på vägen lång.

Det är så tryggt att veta, att hjälpen alltid finns,                                           precis som den gjort förut, det vet ju den som minns.

I många bibeltexter, vi ser hur andras liv,                                                             kan jämföras med våra, det är inget jättekliv.

Vår tröst den finns i ordet, vår glädje likaså,                                                          som den har gjort för många, i forna dar också.

Det gamla och det nya, förenas skall en gång,                                                      när vi har vandrat hemåt, och enas skall i sång.

Inför det dyra lammet, vår brudgum underbar,                                                  vi fröjdas skall för evigt, i alla våra dar.

Vill sluta med ett litet bibelord på vägen:

Guds frid Ingemo

                               

                               God is leading us on our way

I had not intended to write anything today at all, but then a friend on FaceBook shared a song,just the lyrics of it, but I knew it since long before. It turned out to be an old treat, from victory tunes, certainly found in other songbooks as well. The song is written by Hildur Elmers; I know a path that leads.

It´s always fascinating how much a little song, or a poem or a bible verse can gild the day. A word at the right time means a lot to us, especially if it´s holding word of faith and hope. Just something a little means so much. And perhaps what we get, we are in our turn able to share to others and perhaps thus gild someone else's day.

Scripture tells us that the word of God is the lamp to our feet, a light on our path. And even though it is the scripture that is the light that lights up our path, a song with lyrics about Jesus, or a poem, can work much in the same way.

The ancient song and poem writers who clung to Jesus had a way of making their lyrics work in much the same way as the scriptures. Maybe because they really lived close to God. If we travel back in times to little over a hundred years ago, there was no radio, television and other media in the same way as it is today. The focus was probably more on reading the Bible, if it was the only book you could afford, and the songs for those who were saved probably then also became more centered on Jesus.

Today we are literally drowned in so much, from TV, newspapers and radio (in cases where someone uses it, like my mother 81 years) and in addition to this we then have internet, with even more choices. The risk that the worldly will prevail, whether we like it or not, is probably relatively big, at least if we compare with those who have gone before us on the narrow path. In this way, I think it was easier to be a Christian before, when not all these other things attracted and poked our attention.

But we who live in this late hour and have all this, for us it is even more important that we are firmly rooted in the word of God, and stay on the narrow path. Maybe we need to learn to turn off the worldly in order to have time for what is most important. Not an easy balancing act all the time.

God is the same as He has always been!

As we continue walking, towards to heavens land,
what do we see around us, of shackles and of slaverybands?

The narrow way for us, through joy and trouble grand,
with mix of happiness and sorrow as our brand.

We know that God is with us, through all things, large and small,
the life we get to share, with those who´ve gone before us all.

Our life is part of those, who walked here before us,
a security is found, with those who headed on thus.

In the life of a God, who carried them, and still so do with us,
it´s a grace so great to feel, no need to this discuss.

When life changes for us, everything seems difficult,
God is walking by our side, helping us in our tumult.

He who´s done it prior, for people in other times,
were standing on the same road, with others as in chime.

It´s so amazing to know, that God help is always near,
just as Hehas been before, no reason for us to fear.

In many Bible texts, we see how others lives,
can be compared to ours, it is not a giant step.

Our consolation price is in the word, our joy it is as well,
as it has been for many, in God we always can dwell.

The old things and the new, shall be united once again,
once our walk os over, and our the goal that we shall gain.

Before the precious lamb,our groom so wonderful, we shall rejoice forever, in glory beautiful.

I want to end with a few bible verses;              

Gods peace Ingemo

Gudstjänst med Ivar Bylund Söndag 11/7 -2021 / Meeting with Ivar Bylund sund, 7/11-2021

                              Kort sammandrag av Ivars predikan :

Han utgick från psalm 23 vilket han för övrigt gjorde även den senaste gången han gästade Bergsjö vilket var i februari -2020 strax innan allt stängdes ner!

 

Det är ovanligt idag att hitta en riktigt förnöjd människa-desto vanligare att möta folk som klagar på allt och lite till! Om inget annat är fel kan man åtminstone gnälla på vädret! Det är för torrt ,det är för blött , det är för varmt eller det är för kallt osv....

 

Men som ett gammalt byorginal här sa för länge sedan ; Bo inte på Knorrgränd utan flytta istället till Tacksägelsegatan!!

 

Ja, gudsfruktan i förening med förnöjsamhet är verkligen en stor vinning. 1Tim 6:6 

 

Psalmisten David var förnöjd över att Herren var hans herde och det räcker väldigt långt även för oss idag.

"Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag inget ont, tu du är med mig."

Fruktan är en mycket mänsklig känsla som knappast någon av oss kan säga oss vara helt och fullt befriade ifrån. Även bibelns hjältar drabbades av fruktan, det finns det otaliga ställen som visar. Men här säger David som var med om en hel del.... slogs emot björnar och besegrade Goliat för att ta några exempel... Jag fruktar ingenting för din käpp och stav tröstar mig! När sanningen att Gud alltid är med oss om vi vandrar i transparens och överlåtelse får uppfylla oss skänker det befrielse från fruktan.

Rom 8:15 och Gal 4:6 talar bägge om att Gud är vår far och vi får kalla honom Abba Fader. 

 

Alla var rädda för den stränge domaren men inte hans lilla dotter- hon hoppade glatt upp i knät på honom och kallade  honom pappa och gav honom en stor kram.

 

Det finns fruktan att inte räcka till! Prestationsångest -man vill förtjäna Guds godkännande med gärningar eller man jämför sig hela tiden med andra och tycker att man själv kommer till korta!

Men Ps 23 talar inte om människor utan bara vad Gud gör!

Det är Gud som verkar igenom varje lydig varelse. Spelar ingen roll vem man är eller vilka förutsättningar eller gåvor man har- Gud använder och förmerar det som finns!

Läs och begrunda bibelns under och förstå att han är likadan idag!

 

Mark 6:45-52   Jesus kom i rätt tid och stillade stormen!

Märk också att lärjungarna ju var i Guds vilja även när stormen kom emot dem. Det var ju Jesus som hade sänt iväg dem med båten!

Vi är inte förskonade från motgång och trubbel men vi är lovade hjälp därur i rätt tid eftersom han alltid är med oss!

 

Man kan ha fruktan eftersom bönesvar dröjer i lång tid...

Dan 10:12  Gud hörde Daniels bön på en gång men ängeln blev lite fördröjd på vägen ...

Luk 1:13-   Sakarias bön var hörd men Gud väntade tills det var omöjligt i mäskliga ögon med uppfyllandet.

Han berättade om den fromme bibelläraren som bad för sin vanartige son hela livet och hur sonen då han drabbades av svår sjukdom lär ha kapitulerat på dödsbädden och utbrustit . " Jag ser pappas böner omringa mig som skyddsmurar" och då blivit frälst.

 

Till slut. Man kan ha fruktan för världens undergång.

Hela världen domderar ju om klimatmål och global uppvärmning, man läser om katastrofer som ökar i intensitet, torka här och översvämningar där, jordbävningar o orkaner mm i all oändlighet...

Men vi har ju läst i slutet hur allt slutar( som den otålige bokläsande pojken som sov gott för han visste att hjälten Jim klarade sig till slut!)

Många långa idrottstävlingar avgörs inte förrän på upploppet. Man kan åka skidor i tre timmar men det gäller att ha rätt position de sista sekunderna när upploppet stundar! Och ibland kommer det nån på slutet och spurtar om allihopa för han har sparat krafterna till slutspurten.

 

Vi har ju tillgång till Facit! Jesus kommer att komma tillbaka för att ställa allt tillrätta och skapa fridsriket , vi behöver inte frukta utan kan istället trösta våra grannar och vänner i världen som lever utan hopp i tillvaron. Amen

 

Referat gjort av Håkan Jonsäll

 

 

                             

            Brief summary of Ivar's sermon:

He started from the psalm 23, incidentally he did that the last time he visited

Bergsjö as well, which was in February -2020 just before everything shut down, due to covid-19!

These days it´s unusual today to find a really happy person - it´s more common to meet people who complain about everything and a little bit more! If nothing else is wrong, you can at least whine about the weather! It's too dry, it's too wet, it's too hot or it's too cold etc ....

But as an old village original here said a long time ago; Do not live on Whiniingstreet, instead move to Thankgivingsroad !!

Yes, the fear of God combined with contentment is indeed a great gain. 1 Tim 6: 6

 The psalmist David was pleased that the Lord was his shepherd, and that goes a long way, even for us today.

"Though I walk in the valley of the shadow of death, I will fear no evil, for you are with me."

 Fear is a very human feeling that hardly any of us can say we are completely free from. Even the heroes of the Bible were affected by fear, this is showed in countless places. But here says David who went through a lot .... fought bears and defeated Goliath to take some examples….says ... I fear nothing for your cane and staff comfort me! The truth is that God is always with us if we walk in transparency, and surrender can fulfill us, it gives liberation from fear.

Romans 8:15 and Galatians 4: 6 both say that God is our father and we can call him Abba Father.

 Everyone was afraid of the strict judge but not his little daughter- she happily jumped up on his lap and called him dad and gave him a big hug.

There is fear of not being enough! Performance anxiety - you want to earn God's approval with deeds, or you constantly compare yourself with others and think that you yourself fall short!
But Psalm 23 does not talk about people but only what God does!
It is God who works through every obedient being. It does not matter who you are or what conditions or gifts you have - God uses and multiplies what exists!
Read and ponder the miracle of the Bible and understand that he is the same today!

 Mark 6: 45-52 Jesus came at the right time and calmed the storm!

Also notice that the disciples were in God's will even when the storm came against them. It was Jesus who had sent them away by boat!
We are not spared from adversity and trouble but we are promised help out of it at the right time because he is always with us!

One can have fear because the answering of the prayers take a long time ...
Dan 10:12 God heard Daniel's prayer at once but the angel was a little delayed on the way ...
Luke 1:13- Zechariah's prayer was heard but God waited until it was impossible in human eyes to fulfill it.
He told of the pious Bible teacher who prayed for his helpless son all his life and how the son when he suffered from a serious illness must have capitulated on the deathbed and erupted. "I see Dad's prayers surround me like retaining walls" and then he gave his life to Jesus and were saved.

 At last. One can fear the doom of the world.

 The whole world is judging climate goals and global warming, you read about disasters that increase in intensity, droughts here and floods there, earthquakes and hurricanes etc in all infinity ...

But we have read in the end how it all ends (like the impatient book-reading boy who slept well because he knew that the hero Jim managed in the end!)
Many long sports competitions are not decided until the finishline. You can ski for three hours, but it is important to have the right position and strenght left in the last seconds when the finishline is near! And sometimes someone comes at the end and sprints past everyone because he has saved the strength for the finishline.

We have access to Facit! Jesus will come back to set everything right and create the kingdom of peace, we do not need to fear but can instead comfort our neighbors and friends in the world who live without hope in life. Amen

This short recollect made by Håkan Jonsäll

En hjälpande hand. / A helping hand.

 Ibland har man så mycket i sig som vill komma fram och orden flyter på enkelt. Andra gånger som nu, då är det så tomt och tyst så man undrar vart tankar och ord tagit vägen. Existerar dom över huvud taget och i så fall vart? Total ordblockad. Ingenting vill ut och ingen inkörsport verkar vara öppen. Nu begriper jag vad skrivblockad är. Jag har varit med om det förut, men aldrig satt det samman med skrivkramp. Oj, vad jobbigt det måste vara att livnära sig på att skriva när tystnaden infinner sig. Jag gick även in på FaceBook, för att se om jag kunde få en liten idé.

Det har varit så här i flera dagar nu. Ingenting står ut i bibeln, inga sånger rullar runt i skallen. Total tystnad. Nu kan det ju vara skönt med tystnad i och för sig, men det kan också kännas en aning frustrerande, som det gör just nu.

Mina tankar går över till de som är lärare och herdar i församlingar som ska predika på söndagsmorgnar. Har de också såna här stunder av total blockad, där ingenting verkar komma upp, och allt verkar tyst och dött?

När jag satt och skrev lite, (innan just det här, som jag suddat ut och börjat om) så ringde en av mina döttrar och var jättelycklig.

Hon hade varit ute och handlat, för mycket, vilket gjorde det svårt att få hem det på egen hand, och när hon tappade ut påsens innehåll för andra gången, stannade en bilist och frågade om hon ville få skjuts hem. Ja tack sa hon, och hoppade in i bilen med sin inhandlade packning. Han som körde bodde i samma område visade det sig. Så hon behövde ringa och berätta om sin hemliga samarit, som förgyllt hennes morgon. Hon avslutade med; Nu kommer jag vara glad hela dagen.

Jag lägger till berättelsen om den barmhärtiga Samariten, ifall någon inte vet vad den handlar om.

Luk 10:30-35 En man begav sig från Jerusalem ned till Jeriko, men råkade ut för rövare, som togo ifrån honom hans kläder och därtill slogo honom; därefter gingo de sin väg och läto honom ligga där halvdöd. Så hände sig att en präst färdades samma väg; och när han fick se honom, gick han förbi. Likaledes ock en levit: när denne kom till det stället och fick se honom, gick han förbi. Men en samarit, som färdades samma väg, kom också dit där han låg; och när denne fick se honom, ömkade han sig över honom och gick fram till honom och göt olja och vin i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna och förde honom till ett härbärge och skötte honom. Morgonen därefter tog han fram två silverpenningar och gav dem åt värden och sade: 'Sköt honom och vad du mer kostar på honom skall jag betala dig, när jag kommer tillbaka.'

Ingenting, helt tomt och tyst, och så kommer då detta lilla. Men det lilla som vi gör mot någon annan, som vi kanske anser ingenting, det kan för den som får det lilla, i vilken form det än visar sig, vara en stor sak, som gör att hela resten av dagen får en guldkant.

Hur ofta tänker vi på att förgylla varandras dagar; Gå den extra milen som Gud kallar det? För det där lilla extra, det är ju det som verkligen betyder något. Ofta tänker vi inte ens på hur viktigt såna här små doser av kärlek och omtanke från främlingar kan vara eller rent av är.

Ibland är det snudd på lika viktigt att vi visar vår kärlek och omsorg om andra, som om vi skulle ha predikat evangelium för personen. För oss kristna, så kan såna här saker även öppna upp för att tala om evangeliet med personen i fråga. Men kanske kan en varm hjälpande hand, få en person att fundera på varför personen var så omtänksam eller rent av om de vuxit upp i ett kristet hem, få tankarna över på Gud.

Denna dotter, är inte längre bekännande kristen eller ens troende, ändå kom det ur henne; Min samarit. Förhoppningsvis kan detta leda tankarna åt kristna tankar. Hon har ju inga problem med att få förbön, när hjälp för henne eller andra har behövts, eller rent av be oss med hjälp om med förbön för andra. Så lite finns kvar i henne av det hon växte upp med.

Vi vet aldrig vem som är ett bönebarn, eller vuxit upp i ett kristet hem, så ibland kan nog dessa goda gärningar även öppna upp för att kunna få tankarna att gå till sin barndoms Gud, eller att ens föräldrar, eller far/mor föräldrar var troende. Det enda vi vet är att Gud kan använda sig av många saker för att påminna om sig själv eller rent av visa på att han finns.

Guds frid och välsignelser Ingemo

A helping hand

Sometimes you have so much in you that wants to come out and the words flow easily. Other times like now, it´s so empty and quiet that you wonder where all thoughts and words have gone. Do they exist at all and if so, where? Total blockage of words. Nothing wants out and no gateway seems to be open. Now I understand what writing block is. I've been through it before, but never put it together with writing blockage. Wow, how hard it must be to make a living writing when the silence comes. I also went to FaceBook, to see if I could get a little idea.

It's been like this for several days now. Nothing stands out in the bible, no songs roll around in the skull. Total silence. Now, it can be nice with silence in itself, but it can also feel a little frustrating, as it does right now.

My thoughts turned to those who are teachers and pastors in congregations that will preach on Sunday mornings. Do they also have moments like this of total blockage, where nothing seems to come up, and everything seems quiet and dead?

When I sat and wrote a bit, (just before this, which I erased and started over again) one of my daughters called and was very happy.

She had been out shopping, too much, which made it difficult to get it home on her own, and when she dropped the contents of the bag for the second time, a motorist stopped and asked if she wanted a ride home. Yes, thank you, she said, and jumped into the car with her purchased packing. It turned out that the driver lived in the same area. Anyways, she needed to call and tell about her secret Samaritan, which gilded her morning. She finished with; Now I will be happy all day.

I'll add the story of the Good Samaritan, in case anyone does not know what it's about.

Luke 10:30-35 A man was going down from Jerusalem to Jericho, and he fell among robbers, who stripped him and beat him and departed, leaving him half dead. Now by chance a priest was going down that road, and when he saw him he passed by on the other side. So likewise a Levite, when he came to the place and saw him, passed by on the other side. But a Samaritan, as he journeyed, came to where he was, and when he saw him, he had compassion. He went to him and bound up his wounds, pouring on oil and wine. Then he set him on his own animal and brought him to an inn and took care of him. And the next day he took out two denarii and gave them to the innkeeper, saying, ‘Take care of him, and whatever more you spend, I will repay you when I come back.

Nothing, completely empty and quiet, and then this comes. But the little that we do to someone else, that we may not consider anything, it can for the one who gets it, in whatever form it turns out to be in, be a big thing, which makes the silverlining of the remainer of the day.

How often do we think about gilding each other's days; Go the extra mile as God calls it? For that little extra, that's what really matters. We don´t rarely even think about how important such small doses of love and care from strangers can be or even are.

Sometimes it´s almost as important that we show our love and care for others as if we had preached the gospel to the person. For us Christians, things like this can also open up to talk about the gospel with the person in question. But perhaps a warm helping hand, can make a person think about why the person was so caring or even if they grew up in a Christian home, get the thoughts over to God.

This daughter of ours, is no longer a professing Christian or even a believer, yet it came from her; My Samaritan. Hopefully this can lead the mind to Christian thoughts. She has no problem getting intercession, when help for her or others has been needed, or even asking us for help with intercession for others. So little of her former faith that she grew up with is left in her.

We never know who is a child of prayer, or grew up in a Christian home, so sometimes these good deeds can probably open up to be able to make the thoughts go to the God of their childhood, or that even parents, or father / mother parents were believers. All we know is that God can use many things to remind us of himself or even prove that he exists.

Gods peace and blessings Ingemo

Davids bön om förlåtelse psalm 51 / Davids prayer for forgivness psalm 51 english translation at the bottom

Läste psalm 51 i går kväll, en underbar psalm om förlåtelse. Precis som oss så gjorde kung David fel. I denna psalm kommer hans bön om förlåtelse efter att han tagit hetiten Uriahs hustru till sig och gjort henne gravid. För att dölja brottet försökte han få Uriah att gå till henne, så otroheten skulle döljas, när det misslyckades sände han ut Uriah till krigets främsta led, så han skulle dö. 2 Samuel kapitel 11. Herren sände profeten Nathan till honom som förklarar vad han gjort fel, i lite dolda ord, om att en man hade gjort någonting, och vilket straff skulle han förtjäna för detta? Kap 12 När David får grepp om att det är vad han gjort, så kommer bönen där han ber Gud om förlåtelse.

Ps 51: Den botfärdiges bön.

För sångmästaren; en psalm av David, när profeten Natan kom till honom, då han hade gått in till Bat-Seba.

Gud, var mig nådig efter din godhet, utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet. Två mig väl från min missgärning, och rena mig från synd. Ty jag känner mina överträdelser, och min synd är alltid inför mig. Mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont är i dina ögon; på det att du må finnas rättfärdig i dina ord och rättvis i dina domar. Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig. Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden; så lär mig då vishet i mitt innersta. Skära mig med isop, så att jag varder ren; två mig, så att jag bliver vitare än snö. Låt mig förnimma fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få fröjda sig. Vänd bort ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina missgärningar. Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande. Förkasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrån mig. Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig med villighetens ande. Då skall jag lära överträdarna dina vägar, och syndarna skola omvända sig till dig. Rädda mig undan blodstider, Gud, du min frälsnings Gud, så skall min tunga jubla över din rättfärdighet. Herre, upplåt mina läppar, så att min mun kan förkunna ditt lov. Ty du har icke behag till offer, eljest skulle jag giva dig sådana; till brännoffer har du icke lust. Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, icke förakta. Gör väl mot Sion i din nåd, bygg upp Jerusalems murar. Då skall du undfå rätta offer, som behaga dig, brännoffer och heloffer; då skall man offra tjurar på ditt altare.

Kung Davids uppriktiga sorg över vad han gjort lyser klart igenom hela denna bön om förlåtelse. Jag undrar om vi när vi gjort något fel ber så innerligt om förlåtelse, som David gör här? Många gånger tror jag många av oss slänger ur oss ett förlåt, lite av slentrian, något som vi förväntas göra. Kanske tycker vi inte heller att det vi gjort är något märkvärdigt. Och, de flesta av oss har säkerligen inte gjort något som står ut så mycket som det David gjorde. Det sagt så hatar Gud synden, oavsett vad den är och han lär knappast bagatellisera saker som vi anser vara minimala övertramp.

Vilket för mig in på sången, vitare än snö. Den är också på sitt sätt en bön, om att Jesus ska göra oss rena från våra synder. Den må vara gammal, men texten är underbar tycker jag.

Det var så mycket i Davids bön som talade till mig, så det kommer bli svårt att ta ut en del bitar och lägga dem i fokus. Mot dig Gud allena har jag syndat, är en bit som står ut. Ofta när vi sårar eller gör någon illa, så kanske vi inte tänker på att vi även sårar Gud. Här har David sänt ut en person till att dö, vilket gör hans hustru till änka, så hon borde vara sårad av det som hänt. Vilket vi ser i hennes sorg över makens död.

Om vi ser på oss själva så tror jag att vi kanske i en situation där vi sårat någon, glömmer bort hur bedrövad Gud faktiskt blir över vad vi gjort. Det är nog väldigt lätt att tänka att vi sårat en person, och det är den vi ska be om förlåt till i första hand, kanske stannar tanken där, då Gud i ordet säger att om vi drar oss till minnes någonting som kan hindra våra böner och lovprisningar, så ska vi göra upp med det först. Matt 5:23-24

Kanske är det endast jag som ser det på detta viset. Visst när jag faller och syndar, så ber jag Gud om förlåt, och jag menar det. Men i den här bönen från David, så känns det mera som om han, liksom Jesus gjorde när han väntade på att bli förrådd, att han ber nästan i en slags vånda över sin synd. Jag är inte säker på att jag bett om förlåt på det sätt, som David verkar göra här.

”Rena mig med isop”, (en bitter växt som anses ha antibakteriella egenskaper) ”så att jag varder ren”. Bildspråket här när David ber är att han är så smutsig efter att ha syndat, så det som behövs är ett antibakteriell rening. Han går ner på partiklar som inte ens syns. Och han fortsätter med; ”två mig, så att jag bliver vitare än snö”. Utåt sett så ser ju snö vit ut, vi vet ju att den inte alltid är ren, för att den är vit. Men det är ju ett bildspråk. Vi kan gå till pappersark som är vita, innan de är skrivna eller ritade på, för att få en bild av hur ren han känner att Gud behöver tvätta honom.

”Vänd bort ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina missgärningar. Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande”. Här i bönen ser vi hur frimodigheten att komma inför Gud efter det som hänt, har fått sig en törn, precis som med Adam och Eva. De behövde skyla sina kroppar, för de såg att de var nakna. Att vara i den position som han var här, (vilket även händer oss när vi syndat) helt naken inför Gud, som ser allting. Ingen lätt sits att befinna sig i och ibland även en svår sits att omvända sig ifrån, just för att man skäms så mycket.

Konsekvenserna ser vi i följande verser, en rädsla att Gud själv ska vända sig ifrån honom, på grund av hans synd. Många är det som hamnar här efter att de syndat eller varit olydiga, och är medvetna om det. ”Förkasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrån mig. Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig med villighetens ande.” Precis som David här uttrycker, är det ju för oss många gånger, att vi verkligen vill leva inför Guds ansikte och fröjdas i vår frälsning. Men synden har ställt sig i vägen.

I slutet på psalmen kommer David till vad som är behagligt inför Gud; Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, icke förakta. Blir vi så förkrossade över vår egen synd och missgärning, så vi kan ens förstå vidden av den bedrövelse som vi orsakar Gud när vi faller. Det handlar inte om att nåden inte finns, utan om hur djupt inser vi vad synden ställer till för oss, även små ord sagda på fel sätt, inte endast allvarliga saker som det David gjorde?

Jag tror ärligt att vi kanske lite var och en, behöver få mer av den sorts förlåtelse som David hade, även för det som vi kanske bedömer vara bagateller. En lite kör kommer upp i mig, när jag skriver;

Rena mig med elden av Din ande, rena mig och gör mig mer lik Dig. Låt mig dö från allt som är mitt eget i mitt liv, använd mig Gud som Du vill.

Precis som Johannes säger i Guds ord; Joh 3:30 Det är såsom sig bör att han växer till, och att jag förminskas. Och när vi förminskas och låter Gud vara den som är stor, då tror jag att vi mer får samma synsätt som David hade. Men när vi på något sätt är stora i oss själva, då minskar också vårt sätt att se på synden.

Guds välsignelse Ingemo

Davids prayer for forgivness psalm 51

Read Psalm 51 last night, a wonderful psalm of forgiveness. Like us, King David made mistakes. In this psalm comes his prayer for forgiveness after he took the Hittite Uriah's wife to him and made her pregnant. To hide the crime, he tried to get Uriah to go to her, so that the infidelity would be hidden, when that failed, he sent Uriah to the forefront of the war, so he would die. 2 Samuel chapter 11. The Lord sent the prophet Nathan to him who explains, in slightly hidden words, that a man had done something, which basically was about what David had done wrong and what punishment would he deserve for this? Chapter 12 When David grasps that this is what he has done, the prayer for forgiveness to God comescomes.

Ps 51: Create in Me a Clean Heart, O God

To the choirmaster. A Psalm of David, when Nathan the prophet went to him, after he had gone in to Bathsheba.

Have mercy on me, O God, according to your steadfast love; according to your abundant mercy blot out my transgressions. Wash me thoroughly from my iniquity, and cleanse me from my sin! For I know my transgressions, and my sin is ever before me. Against you, you only, have I sinned and done what is evil in your sight, so that you may be justified in your words and blameless in your judgment. Behold, I was brought forth in iniquity, and in sin did my mother conceive me. Behold, you delight in truth in the inward being, and you teach me wisdom in the secret heart. Purge me with hyssop, and I shall be clean; wash me, and I shall be whiter than snow. Let me hear joy and gladness; let the bones that you have broken rejoice. Hide your face from my sins and blot out all my iniquities. Create in me a clean heart, O God, and renew a right spirit within me. Cast me not away from your presence, and take not your Holy Spirit from me. Restore to me the joy of your salvation, and uphold me with a willing spirit. Then I will teach transgressors your ways, and sinners will return to you. Deliver me from bloodguiltiness, O God, O God of my salvation, and my tongue will sing aloud of your righteousness. O Lord, open my lips, and my mouth will declare your praise. For you will not delight in sacrifice, or I would give it; you will not be pleased with a burnt offering. The sacrifices of God are a broken spirit; a broken and contrite heart, O God, you will not despise. Do good to Zion in your good pleasure; build up the walls of Jerusalem; then will you delight in right sacrifices, in burnt offerings and whole burnt offerings; then bulls will be offered on your altar.

King David's sincere sorrow over what he has done shines through throughout this prayer for forgiveness. I wonder if we, when we have done something wrong, ask so sincerely for forgiveness, as David does here? Many times I think many of us throw out a pardon, in a bit of casual like manner, something we are expected to do. Maybe we don´t think of what we´ve done as something remarkable. And most of us have certainly not done anything that stands out as much as what David did. That said, God hates sin, no matter what it is, and He´s hardly going to downplay things that we consider to be minimal transgression

Which brings me to the song, whiter than snow. It is also in its own way a prayer, that Jesus will cleanse us from our sins. It may be old, but the lyrics I think, is wonderful.

There was so many things in David's prayer that spoke to me, so it will be difficult to take out some pieces and put them in focus. Against you God alone I have sinned, is a piece that stands out. Often when we hurt someone in some way, we may not think that we are hurting God as well. Here, David has sent a person to die, making his wife a widow, so she should be hurt by what happened. Which obviously also is proven of her mourning her husbands dead.

If we look at ourselves, I think that perhaps in a situation where we have hurt someone, we forget how distressed God actually becomes over what we´ve done. It is probably very easy to think that we have hurt a person, and that´s the one we should apologize to in the first place, maybe the thought stays there, when God in the word says that if we recall something that can hinder our prayers and worship, we must deal with that first. Matthew 5: 23-24

Maybe I´m the only one to see it this way. Of course when I fall and sin, I ask God for forgiveness, and I mean it. But in this prayer, it feels more like David is closer, to the way of praying to, the way Jesus prayed while waiting to be betrayed, David is praying almost in a kind of anguish over his sin. I'm not sure I´ve apologized in the way that David seems to be doing here.

"Cleanse me with hyssop" (a bitter plant that is considered to have antibacterial properties) "so that I am clean". The imagery here when David prays is that he is so dirty after sinning, so what he needs is an antibacterial cleansing. He goes down on particles that are not even visible. And he continues with; "Wash me, so that I become whiter than snow". Outwardly, snow looks white, we know that it is not always clean, because it is white. But it´s a pictorial language. We can use a sheet of paper that are white, before they are written or drawn on, to get an idea of how pure he feels that God needs to wash him.

Turn away thy face from my sins, and blot out all mine iniquities. Create in me, O God, a pure heart, and give me a new spirit. Here in the prayer we see how the boldness to come before God, after what has happened has taken a turn for the worse, just as with Adam and Eve. They needed to cover their bodies, because they saw that they were naked. To be in the position he was here, (which also happens to us when we have sinned) completely naked before God, who sees everything. No easy seat to be in and sometimes even a difficult seat to turn away from, just because we are so ashamed.

We see the consequences in the following verses, a fear that God himself will turn away from him, because of his sin. Many end up here after sinning or disobeying, and being well of what they have done. ”Do not cast me off from your presence, and do not take your Holy Spirit from me. Let me rejoice in your salvation again, and keep me in the spirit of willingness. ” Just as David expresses here, it is for us many times, that we really want to live before God and rejoice in our salvation. But our sin is standing in the way

At the end of the psalm, David adresses what pleases God; The sacrifices of God are a broken spirit; a broken and contrite heart, O God, you will not despise. If we become so overwhelmed by our own sin and iniquity, we can´t even understand the extent of the sorrow we cause God when we fall. It is not about the non-existence of grace, but about how deeply we realize what sin does to us, even small words said in the wrong way, not just serious things like what David did?

I honestly think that maybe each of us, needs a little bit more of the kind of forgiveness that David had, even for what we might consider to be trifles. A little chorus comes up in me, as I am writing this;

Purify me with the fire of Your Spirit, purify me and make me more like You. Let me die from all that is my own in my life, use me God as You please.

Just as John says in the word of God; John 3:30 It is proper that he should increase, and that I should decrease. And when we are decreasing and allowing God be the one who is great, then I think we get more of the same view that David had. But if we are somehow great in ourselves, then our way of looking at sin also diminishes.

God's blessing Ingemo