Talking about sin and repentence, important ?

Many who attend church regularly know this. But I still think that the subject should be addressed. If we go further back in time, there was a lot of talk about sin and repentance. That is not the case today, and not at the same level either. Which surprises me because that's what Jesus and the apostles actually preached about. Even John, who baptized Jesus, preached repentance for the kingdom of heaven is near.

Another aspect of this preaching of sin and repentance is that in the late hour we live in I have actually encountered those who don´t want to hear sermons on sin or even talk of sin. Why this surprises me is because today it´s hardly even preached or talked about. So where have these few heard of sin so much that it´s up to their neck.

Sin, in short, is everything we say or do that is not pleasing to God. That is why God gave us the commandments. Scripture shows us who He is and what He allows / forbids us, if we want to be called God´s children.

It's so easy to blame what we do or say on, Satan made me do it. If there´s anything that can be called a human trait, it´s blameshifting which starts already when we are really small children.

Blameshifting or take responsibility for what you have done? Most of us who are parents start by teaching the children to say sorry, because it does not come by itself. I also wanna believe that we teach children to take responsibility for what they´ve done.

So if we teach our children about what´s right and wrong, teach them to say I´m sorry and to take responsibility for what they have done; How, then, can we have such a hard time hearing about sin and repentance? We expect our children to listen to what we say, but we refuse to listen to God who created us. That´s just crazy!

There are many areas where we teach children how to act in order to become good adults. But a good adult can also make mistakes. Do most adults stop behaving well and stop saying sorry when they hurt someone? I don´t think so, not in most cases at least. The exception is if someone hurts us, then some people can go back to the caveman stage. But many non-Christians are good people from a human perspective.

Why are sin and repentance important to us? For the life of a Christian, it is a total necessity. It is necessary because;

1. We cannot be saved if we don´t ask for forgiveness and at least try to do things differently, after we´ve asked for forgiveness.
2. Continue to keep the way open between us and the God that we believe in.
3. The wages of sin is death.

We are not talking about the physical death here, but about the eternal death. Man is created in the image of God, God is an eternal being. Thus man is created for eternal life or death. Heaven or hell!

The choice we make down here affects us in a positiv or negativ way. The result is either eternal life or eternal death. It goes without saying that Satan does not want us to understand the difference. But why people wouldn´t want to understand isn´t as obvious to me. An eternity of life versus death = the result of sin versus repentance.

We already see from the beginning of the Bible, how sin creates a gap between us and God. In order for us to be pure before Him, a sacrifice of blood was needed, which was because of the evil that we humans have done, hence animal sacrifice. Then later came the real true sacrifice, Jesus, God's own son who died for all sins and opened the way to have contact with the God who created us.

God gave us commandments to show us, what's allowed and not. The commandments would probably be supported by the vast majority of people with a somewhat healthy attitude.

Ten Commandments of God Exodus 20: 1-17

So God gave us commandments to show us, what's allowed and not. The commandments would probably be supported by the vast majority of people who are somewhat healthy.

Ten Commandments of God Exodus 20: 1-17

1. You shall have no other gods before me.
2. Thou shalt not take the name of the LORD thy God in vain: for the LORD will not hold him guiltless that taketh his name in vain.
Nr 1 and 2 clatches big time with a lot of folks. Need to have a God over you who rules. I can do it myself, comes up in me. Our reaction many times are behaving like any 3-year-old.

3. Remember to keep the Sabbath day holy.
This commandment were made for our sakes, whatever day we shose to take frees is less important in the new testament time, we get to choose ourselves. But the idea with this is that we need to rest. Man is not made to work all the time, we need to rest too.

4. Show respect for your father and mother
In cases where they are not drunkerds, drug addicts or use the family as living beating objects, it is not a bad idea to treat mom and dad well.

5. You shall not kill.
6. You shall not commit adultery.
7. You shall not steal.
The vast majority of people would agree with this. If a person is unfaithful, it hurts their partner, and most people don´t wanna get hurt. I doubt there is anyone, other than those doing these things tat are ok with it.

8. Thou shalt not bear false witness against thy neighbor.
9. You shall have no desire for your neighbor's house
10. Thou shalt not covet thy neighbor's wife, nor his manservant, nor his maidservant, nor his ox, nor his ass, nor any thing that is thy neighbor's.

The same is true with these three, most people wouldn´t like that someone spread lies about them, they wouldn´t like if others were jealous of them However, behaving in the same way against others seems easy for many.

God has not imposed on us a lot of commandments that we cannot keep. Most of them are just things we teach our own children. So how can we have such copious difficulty in hearing the word sin? And why have we Christians bowed down and stopped talking about sin? Jesus said;

Matt 22: 37-40 You shall love the Lord your God with all your heart and with all your soul and with all your mind. This is the great and first commandment. And a second is like it: You shall love your neighbor as yourself. On these two commandments depend all the Law and the Prophets.

Jesus even takes up God´s way of looking at sin;

5. Matt 5:21-22 You shall not murder; and whoever murders will be liable to judgment.’ But I say to you that everyone who is angry with his brother will be liable to judgment; whoever insults his brother will be liable to the council; and whoever says, ‘You fool!’ will be liable to the hell of fire.

1 Joh 3:15 Everyone who hates his brother is a murderer, and you know that no murderer has eternal life abiding in him.

6. Matt 5:27-28 You shall not commit adultery.’ But I say to you that everyone who looks at a woman with lustful intent has already committed adultery with her in his heart.

8. Matt 5:33-37 You shall not swear falsely, but shall perform to the Lord what you have sworn.’ But I say to you, Do not take an oath at all, either by heaven, for it is the throne of God, or by the earth, for it is his footstool, or by Jerusalem, for it is the city of the great King. And do not take an oath by your head, for you cannot make one hair white or black. Let what you say be simply ‘Yes’ or ‘No’; anything more than this comes from evil.

God goes deeper into what sin is. It´s not enough if we actually do it, just thinking certain sins and You´ve comitted them in your heart. Sin is born in our hearts, and the scripture tells us;

Jer 17:9 The heart is decietful above all things, and desperately sick; who can understand it?

Sin is born in the heart, we speak it with our mouths and we´ve sinned. There is nothing supernatural or strange involved in sinning. Yet many act as if there is. The same people who teach their children to obey do not want to obey anyone but themselves. It's like we're just waiting to get big, so we can decide for ourselves.

Matt 15:10-11 And he called the people to him and said to them, Hear and understand: it is not what goes into the mouth that defiles a person, but what comes out of the mouth; this defiles a person.

Matt 15:16-20 Are you also still without understanding? Do you not see that whatever goes into the mouth passes into the stomach and is expelled? But what comes out of the mouth proceeds from the heart, and this defiles a person. For out of the heart come evil thoughts, murder, adultery, sexual immorality, theft, false witness, slander. These are what defile a person.

Jesus gives it to us straight, sin is born in the heart. When we sin, whether we do not speak it or we do, repentance is necessary. Just as we teach our children to do as what they´re told, and not mimic us. The truth is that even though we are good in our own eyes, goodness isn´t always what comes out of us.

How can we refrain from talking about sin and repentance, when it is so central to our faith? This is talked about, over and over again in the scriptures. The prophets told the king and the people to repent, make amends. John the Baptist preached the same thing, Jesus and the apostles as well. In fact, if we read Christian history, sin and repentance were in the forefront, this is what was preached.

Today on te other hand, there´s no talk at all of sin and repentance. How tragically mischievous we have become. We agree with everyting because the trut is we´re to afraid of going gainst te flow. And if, contrary to expectation, we speak of sin, then homosexuality is brought up. As if that´s the ultimate sin, or the only one, for that matter. But it is only a sin among all others.

I can´t help but wonder, if a lot of Christians shose that as an example to somehow justify their own sin? A case of, I'm not as miserably fallen as that one. Maybe I'm wrong.

Sin came into the world with the fall of Adam and Eve, and it´s triving today. ´Cause of the fall, we are all sinners. If we are all sinners then why not talk about it, let people hear and have a chance to repent.

Sometimes I wonder about the 7 deadly sins of the Catholic Church, I´ve always had a hard time with that term. According to the standard list, they are; 1. pride, 2. greed, 3. anger, 4. envy, 5. lust, 6. gluttony, and 7. laziness, which contradict the seven heavenly virtues. This classification has its origins in the Desert Fathers, especially Evagrius Ponticus.

What do te bible tell us?

1 Kor 6:9-11 Or do you not know that the unrighteous will not inherit the kingdom of God? Do not be deceived: neither the sexually immoral, nor idolaters, nor adulterers, nor men who practice homosexuality, nor thieves, nor the greedy, nor drunkards, nor revilers, nor swindlers will inherit the kingdom of God. And such were some of you. But you were washed, you were sanctified, you were justified in the name of the Lord Jesus Christ and by the Spirit of our God.

Note that God actually also lists those who slander on the list of sins. How many of us Christians have ever spoken ill of someone behind their backs? But when we point out sin, then we resort to homosexuality, that which deviates properly. But according to God, we deviate even if it´s just a small thing like talking about someone behind teir back.

What are the consequences of sin? The result of sin is death, i.e. we end up in the eternal fire and are tormented forever. This terrible place was originally intended for Satan and the rest of the rebellious angels, not for us humans. Jesus died and bled for the human race.

In His wounds and the victory at Calvary there is forgiveness of sins. We just need to believe it. And Jesus took all the sins upon himself, every one of them. So forgiveness exists for everything, the whole point of mortal sins are that they are unforgivable. But Jesus explains to us;

Matt 12:31-32 Jesus sade Therefore I tell you, every sin and blasphemy will be forgiven people, but the blasphemy against the Spirit will not be forgiven. And whoever speaks a word against the Son of Man will be forgiven, but whoever speaks against the Holy Spirit will not be forgiven, either in this age or in the age to come.

We can be forgiven of all sins, unless we blaspheme the Holy Spirit. Let us as Christians hold the banner high and speak again of sin and repentance. The subject can´t be so sensitive that we can´t even talk about it. Without sin, no forgiveness is needed, and we are not without sin. The Scripture tells us;

Rom 3:10-12 “None is righteous, no, not one; no one understands; no one seeks for God. All have turned aside; together they have become worthless; no one does good, not even one.”

We are all of the same scrap and grain, (as we would say in Sweden) all sinners, sitting in the same boat, whether we are saved or not. Their sin, who aren´t saved, is no worse than ours. If that´s what we´re imaginening, Satan has managed to dupe us real properly.

In the eyes of a holy God, we all fall short. He does not count anyone as good. Therefore, His Son Jesus needed to suffer and die in our place, so that through Jesus' sacrifice we could have eternal life. But we choose. How can we choose life or death if no one preaches it to us? We have to talk, we can not be silent. Again, the bands of our tongues must be loosened and speak of sin, forgiveness, and repentance.

I wish you the rich peace of God that transcends all understanding. Ingemo 

Tala om synd och omvändelse, viktigt ?

Många som går regelbundet i kyrkan vet och kan detta. Men jag anser ändå att ämnet borde tas upp. Går vi längre bakåt i tiden så talades det mycket om synd och omvändelse. Så är det inte idag, inte på samma nivå heller. Vilket ar förvånat mig eftersom det är det som Jesus och apostlarna faktiskt predikade om. Även Johannes, som döpte Jesus, predikade omvänd er för himmelriket är nära.

En annan aspekt av detta predikande av synd och omvändelse är att jag i den sena timme vi lever i faktiskt stött på såna som inte vill höra predikningar om synd eller ens tal om synd. Varför detta förvånar mig är just för att det idag inte ens predikas eller talas om detta. Så var har dessa få hört talas om synd så mycket så det står dem upp i halsen.

Synd, är kort och gott allting som vi säger eller gör som inte är välbehagligt inför Gud. Det är varför Gud gav oss budorden. Skriften visar oss vem Han är och vad Han tillåter / förbjuder, om vi vill kallas för Guds barn.

Det är så enkelt att skylla på att Satan fick oss att göra det, vad än nu det råkar vara. Är det något som också kan kallas för ett mänskligt drag så är det att skylla ifrån oss och det börjar redan när vi är riktigt små barn.

Skylla ifrån sig eller ta ansvar för det man gjort? De flesta av oss som är föräldrar börjar med att lära barnen säga förlåt, för det kommer inte heller av sig självt. Jag vill också tro att vi lär barnen ta ansvar för det som de gjort.

Så om vi lär våra barn vad som är rätt och fel, lär dem säga förlåt och lär dem ta ansvar för det som de gjort; Hur kan vi då ha så svårt för att höra talas om synd och omvändelse? Vi förväntar oss att våra barn ska lyssna på vad vi säger, men vi vägrar lyssna på Gud som har skapat oss. Så knäppt!

Det är ju många områden som vi lär barn hur de ska agera för att bli bra vuxna. Men en bra vuxen kan också göra fel. Slutar de flesta vuxna bete sig bra och slutar säga förlåt när de sårat någon? Jag tror inte det, inte i de flesta fallen i alla fall. Undantaget är om någon sårar oss, då kan en del gå tillbaka till grottmänniskostadiet. Men många icke kristna är goda människor från ett mänskligt perspektiv sett.

Varför är synd och omvändelse viktigt för oss? För en kristens liv är det en total nödvändighet. Det är nödvändigt för att;

1. Vi kan inte bli frälsta om vi inte ber om förlåt och åtminstone försöker att göra saker annorlunda efter att vi bett om förlåt.

2. Fortsätta att hålla vägen öppen mellan oss och den Gud vi tror på.

3. Syndens lön är döden.

Vi talar här inte om den fysiska döden, utan om en evig död. Människan är skapad till Guds avbild, Gud är en evig varelse. Alltså är människan skapade till evigt liv eller död. Himmel eller helvete!

Det val vi gör här nere påverkar oss positivt eller negativt. Resultatet är antingen evigt liv eller evig död. Att Satan inte vill att vi ska förstå skillnaden är väl självklart. Men varför människor inte vill förstå det är för mig inte lika självklart. Liv kontra död i evighet = resultatet av synd kontra omvändelse.

Vi ser redan från bibelns början ur synden skapar en klyfta mellan oss och Gud. För att vi ska vara rena inför Honom behövdes ett offer av blod, som skylde det onda som vi människor gjort, därav djuroffer. Sedan kom då senare in det riktiga sanna offret, Jesus, Guds egen son som dog för allas synder och öppnade vägen till kontakt med den Gud som skapat oss.

Så Gud gav oss budord för att visa oss, det är är tillåtet, det där är det inte. Budorden torde de allra flesta någotsånär sunda människor kunna ställa sig bakom.

Tio Guds bud 2 Mos 20:1-17

1. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.
2. Du skall inte missbruka Herrens, din Guds namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn.

Nummer 1 och 2 här skär det sig för många. Behöva ha en Gud över sig som styr. Jag kan själv, kommer upp i mig. Precis som vilken 3-åring som helst, är vår reaktion till detta.

3. Tänk på att hålla sabbatsdagen helig.

Detta budord är ditlagt för vår skull, vilken dag vi sedan har ledigt på är mindre viktigt i nya förbundet, vi väljer själv. Men tanken med detta är att vi behöver vila. Människan är inte gjorde för att jobba hela tiden, vi behöver vila också.

4. Visa aktning för din far och din mor

I de fall de inte är suputer, drogmissbrukare eller använder familjen som slagträ, så är det inte en dålig idé att behandla mamma och pappa väl.

5. Du skall inte dräpa.
6. Du skall inte begå äktenskapsbrott.
7. Du skall inte stjäla.

De allra flesta skriver under på detta. Om en person är otrogen så sårar den sin partner, vilket de flesta inte vill vara med om. Jag tvivlar på att det finns någon enda, utom de som håller på med detta, som faktiskt är ok med detta.

8. Du skall inte vittna falskt mot din nästa.
9. Du skall inte ha begär till din nästas hus

10. Du skall inte ha begär till din nästas hustru, eller hans slav eller slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.

Samma sak gäller med dessa tre, de flesta skulle inte gilla att någon spred lögner om dem, de skulle inte gilla att de var avundsjuka på dem Däremot göra detsamma mot andra har många lätt för.

Gud har inte lagt på oss en mängd bud som vi inte kan klara av att hålla. De flesta av dem är rent av sånt som vi lär våra egna barn. Så hur kan vi ha så kopiöst svårt med att höra ordet synd? Och varför har vi kristna böjt oss och slutat tala om synd? Jesus sade;

Matt 22: 37-40 Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Det är det största och första budet. Sedan kommer ett som liknar det: Du ska älska din nästa som dig själv. På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.

Jesus går även in på hur Guds syn på synd är;

5. Matt 5:21-22 Du ska inte mörda, och Den som mördar är skyldig inför domstolen. Jag säger er: Den som blir vred på sin broder är skyldig inför domstolen, och den som säger ’idiot’ till sin broder är skyldig inför Rådet, och den som säger ’dåre’ är skyldig och döms till det brinnande Gehenna.

1 Joh 3:15 Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig.

6. Matt 5:27-28 Du ska inte begå äktenskapsbrott. Jesus sa: Den som ser med begär på en kvinna har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.

8. Matt 5:33-37 Du ska inte svära falskt, och: Du ska hålla din ed inför Herren. Jag säger er: Ni ska inte svära alls – varken vid himlen, för den är Guds tron, eller vid jorden, för den är pallen för hans fötter, eller vid Jerusalem, för det är den store Kungens stad. Du ska inte heller svära vid ditt huvud, för du kan inte göra ett enda hårstrå vitt eller svart. Ert ord ska vara ’ja’ eller ’nej’. Allt därutöver kommer från den onde.

Gud tar det hela längre angående vad synd är. Det räcker att vi tänker det, vi behöver faktiskt inte göra det. Synden föds i våra hjärtan om vilket skriften säger;

Jer 17:9 Bedrägligare än allt annat är hjärtat, det är obotligt sjukt. Vem kan förstå det?

Synden föds i hjärtat, vi talar ut den med vår mun och vips så ar vi syndat. Det är inget övernaturligt eller konstigt involverat i att synda. Ändå agerar många som om det vore det. Samma personer som lär sina barn att lyda, vill absolut inte själva lyda någon annan än sig själv. Det är som om vi bara väntar på att bli stora och själv bestämma.

Matt 15:10-11 Sedan kallade han till sig folket och sade till dem: "Lyssna och förstå! Det som går in i munnen gör inte människan oren. Det är det som kommer ut ur munnen som gör henne oren."

Matt 15:16-20 Jesus sade: "Förstår ni fortfarande inte? Inser ni inte att allt som går in i munnen hamnar i magen och kommer ut på avträdet? Men det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör människan oren. För från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, sexuell omoral, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser. Sådant gör människan oren.

Jesus ger oss det rakt ut, I hjärtat föds synden. När vi syndar vare sig vi inte talar ut det eller vi talar ut det, så måste omvändelse till. Precis som vi lär barnen att göra som vi säger, men inte som vi gör. För sanningen är att även om vi är goda i våra egna ögon, så är det inte alltid godhet kommer ut ur oss.

Hur kan vi låta bli att tala om synd och omvändelse, då det är så centralt i vår tro? Detta ar ju talats om, om och om igen i skriften. Profeterna sa till kungen och folket att omvända sig, göra bot och bättring. Johannes döparen predikad samma sak, Jesus och apostlarna också. Faktiskt när vi läser kristen historia så var det synd och omvändelse ifrån den, det som predikades.

Men idag så talas det inte alls om synd och omvändelse. Hur tragiskt mesiga vi har blivit. Vi jamsar med för att slippa stöta oss med någon. Och om vi mot förmodan talar om synd, då tas praktexemplaret homosexualitet upp. Som om det vore den ultimata synden, eller den enda, för den skull. Men det är endast en synd bland alla andra.

Jag undrar om det kan vara så att många kristna tar det som exempel för att på något sätt rättfärdiga sin egen synd? Ett fall av, jag är i alla fall inte lika bedrövligt fallen som den där. Kanske har jag fel.

Synden kom in i världen med Adam och Evas fall, och den lever idag i högsta välmåga. Tack vare fallet är vi alla syndare. Om vi alla är syndare varför då inte tala om det, låta folk få höra och ha en chans att omvända sig.

Ibland undrar jag över Katolska kyrkans 7 dödssynder, har alltid haft svårt för den termen. Enligt standardlistan är de; 1. stolthet, 2. girighet, 3. vrede, 4. avund, 5. lust, 6. frosseri och 7. lättja, som strider mot de sju himmelska dygderna. Denna klassificering har sitt ursprung i Ökenfäderna, särskilt Evagrius Ponticus.

Vad säger bibeln oss?

1 Kor 6:9-11 Vet ni inte att orättfärdiga inte ska få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken sexuellt omoraliska eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare ska ärva Guds rike. Sådana har några av er varit. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande.

Notera att Gud faktiskt även räknar upp de som förtalar i listan bland synder. Hur många av oss kristna har någonsin sagt talat illa om någon bakom deras ryggar? Men när vi påpekar synd då drar vi till med homosexualitet, det som avviker ordentligt. Men enligt Gud så avviker vi även om det endast talas illa om någon bakom dennes rygg.

Vilka konsekvenser får synden? Syndens liv är döden, d.v.s. vi hamnar i den eviga elden och blir pinade i evighet. Detta hemska ställe är från början ämnad för Satan och resten av de upproriska änglarna, inte för oss människor. Jesus dog och blödde för människosläktet.

I Hans sår och seger på Golgata finns förlåtelse från synden. Vi behöver bara tro på det. Och Jesus tog alla synder på sig själv, varenda en. Så förlåtelse finns för allting, hela vitsen med dödssynder är ju att de är oförlåtliga. Men Jesus förklarar för oss;

Matt 12:31-32 Jesus sa; All synd och hädelse ska människorna få förlåtelse för, men hädelse mot Anden kommer inte att förlåtas. Den som säger något mot Människosonen ska bli förlåten. Men den som talar mot den helige Ande kommer inte att bli förlåten, varken i den här tidsåldern eller i den kommande.

Alla synder kan vi få förlåtelse från, utom om vi hädar den Helige Ande. Låt oss som kristna hålla fanan högt och om igen tala om synd och omvändelse. Ämnet kan inte vara så känsligt att vi inte ens kan tala om det. Utan synd behövs ingen förlåtelse, och vi är inte utan synd. Skriften säger oss;

Rom 3:9-12 Ingen rättfärdig finns, inte en enda. Ingen finns som förstår, ingen som söker Gud. Alla har avfallit, alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda.

Vi är alla av samma skrot och korn, alla syndare, sitter i samma båt, vare sig vi är frälsta eller ej. Deras synd, som inte är frälsta är inte värre än våran. Om vi inbillar oss det så har Satan lyckats dupera oss ordentligt.

I en helig Guds ögon kommer vi alla till korta. Han räknar inte någon enda som god. Därför behövde Hans son Jesus lida och dö i vårt ställe, så att vi genom Jesus offer kunde få ett evigt liv. Men vi väljer. Hur kan vi välja liv eller död om ingen förkunnar det för oss? Vi måste tala, vi kan inte vara tysta. Om igen måste våra tungors band lossas och tala om synd, förlåtelse och omvändelse.

Jag önskar er Guds rika frid som övergår allt förstånd. Ingemo

Mirakler, evangeliets kärna ?

Mirakler, evangeliets kärna ?

Vad är ett mirakel ? I en tid när så många kristna verkar vara hypnotiserade av mirakler, så är frågan relevant. På många sätt verkar många kristna idag vara mer intresserade av mirakler, tecken och under, fysiska helanden och göra allting som Jesus och apostlarna gjorde. Dessa saker har idag förstorats upp så mycket att det faktiskt tagit helt och hållet övertaget i vad som är viktigast i det kristna livet.

Är det underbart att se mirakler? Ja! Sker mirakler varje dag? Nej! Ett mirakel skulle ju inte kunna kallas mirakel om det var något som skedde var dag. Det skulle ju då vara en så vanlig sak så ingen skulle ens bry sig om det. Låt oss börja med vad ett mirakel är; Ett mirakel är en oväntad, uppseendeväckande händelse som inte kan förklaras på naturlig väg. Alltså någonting som sker på ett övernaturlig sätt.

Kan vi då förvänta oss mirakler som vardagsmat? Nej, naturligtvis inte! Gud kan gör mirakler på många olika sätt, och gör det också ibland, men inte alltid.

Det största miraklet som Gud gjorde var att sända sin egen son, för att ta våra synder på sig själv, dö för alla som vill tro på det, i deras ställe. Och att vi genom detta om igen kan ha kontakt med Gud, och på så sätt få ett evigt liv.

Ändå är det inte det som idag håller många kristna trollbundna. Utan det är att få gå ut på stan göra under som Jesus och hans apostlar gjorde. Det i sig förminskar det otroliga under som Gud gjorde för oss. Blicken vänds till att se mirakler, istället för att se det största miraklet av alla, Jesus. Hur har det kunnat gå så snett. Det är fascinerande hur detta varit ett mänskligt fokus hela tiden, att få se.

Jesus fick se det när han gick på jorden, och Hans svar var; Ett ondskefullt och trolöst släkte söker ett tecken, men inget annat tecken ska de få än Noah. Matt 12:39 & Matt 16:4

Men under frälser ingen, och inte alla tackar ens för att de fått se ett under eller till och med uppleva ett. Beviset på det finner vi i berättelsen när Jesus helar 10 spetälska män och de på vägen till att visa sig för prästen blir varse att sjukdomen var borta. En vände tillbaka och tackade Jesus, Jesus frågade då vart de andra nio var, och hade inte alla tio blivit helade. Luk 17:11-19

Så denna snedvridning som vi har idag där tecken och under och mirakler står i första rummet för oss kristna, är det en bra sak? Jag vill hävda att det är det inte. Det tar blicken mot något häftigt som händer, vilket för blicken bort från Gud. Jag vill rent av säga att ordet; Ett ont och trolöst släkte söker ett tecken, gäller minst lika mycket i våra dagar som det gjorde på Jesu tid.

Detta förvandlar vår kristna tro till en upplevelse och känslobaserad tro. Ett fel fokus som leder blicken till något som inte kan frälsa oss.

Tänk här på att Bibeln säger oss att, undren och tecknen följde som bekräftelse på predikan av evangelium. Men idag ha vi vänt på steken, se mirakler och tecken först, sedan få tro genom dem. Detta trots att bibeln säger oss att tro kommer av predikan och predikan i kraft av Kristi ord. (Rom 10:17) Alltså att vi predikar vad skriften säger, är det som föder tro i oss, och det i sin tur får oss att antingen vilja fortsätta vår vandring utan Gud, eller omvända oss och tro.

Vi människor är väldigt beroende av våra känslor och vi har en tendens att bygga mycket på just känslor och upplevelser. Men våra känslor kan också leda oss galet. Därför behöver vi basera våra kristna liv mindre på känslor, och fysiska yttringar och stå mer fasta i vad skriften säger oss.

Något liknande ser vi i uttåget av Egypten, när Mose var på berget i 40 dagar och Guds folk krävde att Aaron byggde dem en gud att tillbe, för Mose kunde ju vara död. De behövde något att se på för att tro. Eller Thomas som behövde sticka fingrarna i Jesu sår för att tro. Thomas behövde bekräftelse på att Jesus verkligen dött och uppstått, men det är inte den sortens tecken som det handlar om här, utan tecken, under, mirakler.

Låt oss se på; Ett ont och trolöst släkte söker ett tecken. Orden behöver hitta in i oss och få oss att inte bara läsa det lite slentrianaktigt. Ränner vi efter tecken och under, så är vi onda och otrogna mot Jesus och Gud. Det är ganska starka ord.

2 Mos 20:2-6

2 Mos 34:14

Detta visar på hur allvarligt det är att ha andra saker före Gud. Sätter vi annat före Gud begår vi äktenskapsbrott i Guds ögon. Riktigt allvarligt.

Hur har vi hamnat här, där dessa saker är det viktigaste i vår tro? Är det för att vi saknar tro på att Gud är vem han säger sig vara, eller finns det något annat bakom? Jag har inga svar på detta. Men ett vet jag, vi behöver få en sund blick, där vår blick är fäst på Jesus och Gud, där under och tecken inte hamnar i förgrunden.

Om vi inte redan har Jesus i blickpunkten, då behöver vi arbeta med att få honom där. Han är den som betalade priset för oss människor med sitt liv, inte tecken och under.

Låt mig gå in lite på den tid vi nu lever i, vilket är den sista av den sista tiden. Varför säger jag det? Jo den sista tiden började med Jesu, liv, död och uppståndelse, det är nu snart 2000 år sedan. Så vi lever verkligen i den sista tiden. Behöver vi verkligen gå in på detta? Ja, anser jag.

2 Tess 2:8-10 Sedan skall »den Laglöse» träda fram, och honom skall då Herren Jesus döda med sin muns anda och tillintetgöra genom sin tillkommelses uppenbarelse - honom som efter Satans tillskyndelse kommer med lögnens alla kraftgärningar och tecken och under och med orättfärdighetens alla bedrägliga konster, för att bedraga dem som gå förlorade, till straff därför att de icke gåvo kärleken till sanningen rum, så att de kunde bliva frälsta.

Visserligen står det i den här texten om den laglöse = antikrist, men problemet är att innan hans tid kommer, så kommer vi se en ökning av Satans aktivitet på samma områden. Precis som det var på Jesu tid, när vi läser om demonbesatta. Ondskans aktivitet har funnits hela tiden, men den ökade under Jesu tid på jorden och den ökar nu också. Därför kan vi med säkerhet säga att falska under och tecken kommer öka mer och mer, till att bli riktigt hänförande när antikrist kommer.

Och om den laglöse ska röra sig med under och tecken, för att försöka bedra kristna, då är jag övertygad om att denna ökade fascination av tecken, under och mirakler, ja kort sagt, det övernaturliga, är ett måste. Hur menar jag då? Jo, den som redan är känslomässigt styrd av att både se och själv göra tecken och under, kommer enklare att falla för antikrist när han kommer och gör sin del av falska under och tecken.

Ska vi ha en chans att stå emot detta då måste vi ha en klar relation med Jesus och veta vad som är vad. Men har vi mirakler i förgrunden, då hamnar relationen med Jesus i bakgrunden, det är helt oundvikligt.

Ingen gillar att man talar om Satan, men för oss som tror är Han en verklighet som vi inte kan snabbspola förbi. Satan kommer nämligen aldrig rakt ut med falska saker, han smyger in det, lite i taget. Om han kan få oss fascinerade och trollbundna av mirakler här och nu, så kommer inte detta upphöra när antikrist kommer till makten. Så i den tid vi nu befinner oss är det extra viktigt att vi är vaksamma och verkligen sätter Jesus först. Det är ju detsamma som att vara trogna mot Honom och älska sanningen.

Hebr 12:2 må vi därvid se på Jesus, trons hövding och fullkomnare, på honom, som i stället för att taga den glädje som låg framför honom, utstod korsets lidande och aktade smäleken för intet, och som nu sitter på högra sidan om Guds tron.

Guds frid Ingemo 

Miracles, the core of the gospel ?

What is a miracle? The question is relevant at a time when so many Christians seem to be hypnotized by miracles,. In many ways, many Christians today seem to be more interested in miracles, signs and wonders, physical healing, and doing all that Jesus and the apostles did. These things have today been magnified so much that it has actually taken complete control of what is most important in the Christian life.

Is it wonderful to see miracles? Yes! Do miracles happen every day? No! A miracle wouldn´t be called a miracle if it happened every day. It would just be such a common thing that no one would even care about it. Let's start with what a miracle is; A miracle is an unexpected, startling event that cannot be explained in a natural way. Something that happens in a supernatural way.

Can we then expect that miracles shall happen every day? No, of course not! God can work miracles in many different ways, and sometimes He does, but it doesn´t happen always.

The greatest miracle that God did was to send His own Son, to take our sins upon Himself, to die for all who want to believe in it, in their place. And through this we can once again have contact with God, and thus get an eternal life.

Yet that is not what keeps many Christians enchanted today. But it´s to go out into the city to do wonders as Jesus and his apostles did. That in itself diminishes the incredible miracles that God performed for us. It turns our eyes to look to miracles, instead of looking at the greatest miracle of all, Jesus. How did it go this wrong. It's fascinating how seeing miracles and things happening has been a human focus all along.

Jesus saw this as he walked ere on the earth, and His answer was; An evil and adulterous generation seeks for a sign, but no sign will be given to it except the sign of Jonah. Math 12;39 & Mat 16:4

Miracles can´t save anyoneno, everyone aren´t even thankful for seeing a miracle happen or experiencing one. We´ll find the proof of this in the story when Jesus healed 10 lepers and on the way to appear before the priest become aware of the disease being gone. One returned and thanked Jesus. Jesus then asked where are the other nine didn´t all of you get healed. Luke 17:11-19

So this distortion that we have today where signs and wonders and miracles are in the first place for us Christians, is that a good thing? I would argue that it isn´t. It makes us looking at something awesome taking place, instead of looking at God. I would even argue that the word; An evil and adulterous generation seeks for a sign, applies at least as much in our days as it did in Jesus'.

This transforms our Christian faith into an experience and emotion-based faith. A wrong focus that leads us to something that can´t save us.

Remember that the Bible tells us that miracles and signs were to follow to confirm the preaching of the gospel. But today we have turned the tables, set miracles and signs first, then get faith through them. This despite the fact that the Bible tells us that faith comes from preaching and preaching by the word of Christ. (Rom 10:17) That means, preaching the scripture is what breeds faith in us, and that in turn makes us either want to continue our journey without God, or repent and believe.

We humans are very dependent on our emotions and we have a tendency to build a lot on emotions and experiences. But our emotions can also lead us wrong. Therefore, we need to base our Christian lives less on emotions, and physical manifestations, and be firmly grounded in what the scriptures tells us.

We see something similar in the Exodus from Egypt, when Moses was on the mountain for 40 days and God's people demanded that Aaron build them a god to worship, because Moses could be dead. They needed something to look at to believe in.

Look at Thomas who had to stick his fingers in Jesus' wounds to believe. Thomas needed confirmation that Jesus really died and rose again, even thoug this isn´t the kind of sign that´s the issue here, but signs, wonders, and miracles.

Let's look at; An evil and adulterous generation seeks for a sign. The words needn´t just to be read it a little casually, rather to find their way into us. If we run after signs and wonders, we are evil and unfaithful to Jesus and God. Those are pretty strong words.

2 Mos 20:4-5 “You shall not make for yourself a carved image, or any likeness of anything that is in heaven above, or that is in the earth beneath, or that is in the water under the earth. You shall not bow down to them or serve them, for I the Lord your God am a jealous God,

2 Mos 34:14 you shall worship no other god, for the Lord, whose name is Jealous, is a jealous God

This shows how serious it is to have other things before God. If we put something else before God, we commit adultery in God's eyes. Which is really serious.

How did we end up here, where these things are the most important thing in our faith? Is it because we lack faith about God being who he claims to be, or is there something else behind it? I have no answer. But one thing I do know, we need to get bck to a healthy faith that is fixed on Jesus and God, where miracles and signs aren´t put in te first place.

If Jesus isn´t in the spotlight already, then we need to get him there. He´s the one who paid the price for us humans with His own life, not signs and wonders.

Let me go a little bit into the time we are now living in, which is the last of the last times. Why do I say that? Well, the last time began with Jesus, life, death and resurrection, it is now almost 2000 years ago. So we are really living in the last days. Do we really need to go into this? I believe we do, yes,.

2 Tess 2:8-10 And The the lawless one will be revealed, whom the Lord Jesus will kill with the breath of his mouth and bring to nothing by the appearance of his coming. The coming of the lawless one is by the activity of Satan with all power and false signs and wonders, and with all wicked deception for those who are perishing, because they refused to love the truth and so be saved.

Admittedly, this text talks about the lawless one = antichrist, but the problem is that before his time comes, we will see an increase in Satan's activity in the same areas. Just as it was in Jesus' day, when we read about demon-possessed people. The activity of evil has existed all the time, but it increased during Jesus' time on earth and it´s been increasing now as well. Therefore, we can say with certainty that false miracles and signs will increase more and more, to become truly enchanting when antichrist comes.

And if the lawless one is to move with wonders and signs, to try to deceive Christians, then I am convinced that this increased fascination with signs, wonders and miracles, in short, the supernatural, is a must. What do I mean then? Well, the one who is already emotionally controlled by both seeing and doing signs and wonders himself, will more easily fall for antichrist, when he comes and does his part of false miracles and signs.

If we´re to have a chance at resisting this then we must have a crystalclear relationship with Jesus and know what is what. But if we have miracles in the foreground, then the relationship with Jesus ends up in the background, that´s completely unavoidable.

No one likes to talk about Satan, but for us who believe, he is a reality that we cannot run past quickly. Satan never comes straight out with fake things, he sneaks them in, a little at a time. If he can make us fascinated and enchanted by miracles here and now, then this will not end when antichrist rises to power. So in the time we are now, it is extra important that we are vigilant and really put Jesus first. It´s the same as being faithful to Him and loving the truth.

Hebr 12:2 Look to Jesus, the founder and perfecter of our faith, who for the joy that was set before him endured the cross, despising the shame, and is seated at the right hand of the throne of God.

God´s peace Ingemo

Vi behöver tro för att tro på Guds löften.

Löftena kunna ej svika upp i mig. En underbar sång med en otrolig text. De löften som Gud gett oss, de står kvar till evig tid. Han lovar och Han håller det Han har lovat.

Sången jag valt att lägga in är en av många, men jag valde den för solisten var min bästa vän när vi växte upp och hon har en vacker röst.

Löftena kunna ej svika.

https://www.youtube.com/watch?v=fDFfmxpoZsU

1. Löftena kunna ej svika, Nej, de stå evigt kvar: Jesus med blodet beseglat Allt, vad han lovat har.

Ref. Himmel och jord må brinna, Höjder och berg försvinna, Men den som tror skall finna, Löftena de står kvar.

2. Gör såsom Abraham gjorde, Blicka mot himlen opp! Medan du stjärnorna räknar, Växer din tro, ditt hopp.

3. Tro när det mörknar på färden, solen ej slocknat har. Blott några timmar och sedan, strålar en morgon klar.

4. Tro, när dig världen förföljer Med dig i ugnen het Vandrar en Gudason härlig, Prövade, själ, det vet!

5. Tro när dig vännerna svika, tro när blott en står kvar. Jesus din vän skall dig följa, alla ja, alla dar.

6. Tro under allt, som dig möter! Snart du ju hemma är. Då skall i åskådning bytas Det, som du trodde här.

Tro är det som ska bära oss kristna igenom allting. Idag är det många som har problem med att tro, eller kanske känner att den inte bär hela tiden. Många som varit fast i t-ex trosrörelsen, vet inte ens hur tro fungerar, på grund av bristen på undervisning. Om det är något som vi verkligen vet med bestämdhet nu, så är det att Guds folk går under på grund av undervisning och förståelse.

Men tro är egentligen inte en svår sak, om man vet hur det fungerar. Paulus beskriver det i Hebreerbrevet 11:1 Tron är en fast tillförsikt om det som man hoppas, en övertygelse om ting som man inte ser. Det är att lita på att det Gud säger är sant.

När vi förstår vad tro är blir det också enklare att förstå hur de stora gudsmännen kunde tro, eller hövitsmannen vars tjänare låg sjuk.

Matt 8:5-13 När han därefter kom in i Kapernaum, trädde en hövitsman fram till honom och bad honom och sade: »Herre, min tjänare ligger därhemma lam och lider svårt.» Han sade till honom: »Skall då jag komma och bota honom?» Hövitsmannen svarade och sade: »Herre, jag är icke värdig att du går in under mitt tak. Men säg allenast ett ord, så bliver min tjänare frisk. Jag är ju själv en man som står under andras befäl: jag har ock krigsmän under mig, och om jag säger till en av dem: 'Gå', så går han, eller till en annan: 'Kom', så kommer han; och om jag säger till min tjänare: 'Gör det', då gör han så.» När Jesus hörde detta, förundrade han sig och sade till dem som följde honom: »Sannerligen säger jag eder: I Israel har jag icke hos någon funnit så stor tro. Och jag säger eder: Många skola komma från öster och väster och få vara med Abraham, Isak och Jakob till bords i himmelriket, men rikets barn skola bliva utkastade i mörkret därutanför; där skall vara gråt och tandagnisslan.» Och Jesus sade till hövitsmannen: »Gå; såsom du tror, så må det ske dig.» Och i samma stund blev tjänaren frisk.

När vi får grepp om vad tro är, då får vi också en djupare förståelse av hur t.ex. Abraham kunde lyda Gud och ta sin son med sig för att offra honom. Vi kan förstå hur hövitsmannen kunde så totalt lita på att om Jesus sa ett ord, så räckte det. Vi kan då också på allvar sjunga med i texten på Löftena kunna ej svika, med tro på att det som texten tar upp kommer ske.

Vi har de gamla gudsmännen i bibeln, apostlarna och andra som levt senare, som var fulla av tillit till att det Gud sagt, det skulle också ske. Vår tro kan bli starkare om vi ser på dessa och deras liv. Apostlarna som inte tvekade att gå rakt in i döden för sin tro på Jesus och Gud. Detta borde fungera som en styrka för oss i sista tiden och få oss att verkligen lita på Gud, eftersom tro handlar om tillit på Gud, vad Han gjort och säger att Han ska göra.

Att läsa om andras tro, borde stärka oss i vår tro. Det borde inte fungera tvärs om, att de hade tro, det har inte jag. En barnslig förtröstan på Gud borde bli resultatet av att läsa om andras tro på Gud, för i bibeln ser vi också konsekvenserna av tro. Hövitsmannen trodde att hans tjänare skulle bli frisk, och han blev det också. Abraham litade på att Gud var mäktig att resa upp Isak från det döda om det skulle behövas, Isak skonades och far och son prisade Gud tillsammans.

Om alla dessa trosmän i bibeln litade på Gud och vi i många fall kan se att det som de litade på skedde, så borde förtröstan till Guds makt växa sig starkare i oss.

Tro är inget krampaktigt som vi själva behöver kämpa oss till, vilket det är för de som varit fast i rörelser som är dåliga på att ge undervisning. Något som man kämpar sig fram till, på något eget sätt, som man inte egentligen vet hur det går till.

Tro bygger på en historisk förståelse. Utan tro kan vi inte förvänta oss att allting ska bli ok, oavsett vilken situation vi än befinner oss i. Tro är lika livsviktigt för oss som luften vi andas. Och precis som luft ger oss syre, så ger tron oss näring för hjärta och själ.

Tro är:

1. nödvändig för frälsning,

2. en gratis gåva av nåd,

3. en mänsklig handling,

4. något som är säkert,

5. fungerar utåt genom välgörenhet,

6. något ständigt växande

7. en försmak av himlen.

Att gå i tro, utan att se betyder att även om vi kanske inte ser Gud arbeta just nu, så kan vi lita och tro på att Han tar hand om allting som vi står inför, någonstans på vägen.

Att leva ett liv i tro - är ett totalt förtroende på att Guds förmåga är ditt första svar på alla situationer eller omständigheter i livet. Det är inte alls beroende av världens system eller din egen förmåga. Tro utanför Guds ord är inget sätt att leva, för den kristne.

Låt din tro växa till av de trosberättelser som du hör av andra eller läser om i bibeln. Börja tänka om Gud var mäktig att göra detta då, då är Han det nu också. Gör vi detta kommer vi att se vår egen tro växa, tills vi kan se att det finns absolut ingenting som är omöjligt för Gud.

Våra stora otrosberg av bekymmer av olika slag raseras när vi ser Guds storhet i förhållande till vår egen litenhet. Trons kärna är att slippa lita till oss själva och sätta tilliten till den som är allvetande, allsmäktig och allestädes närvarande.

Att lite på Guds löften, det är vad tro handlar om. Vi blir ju frälsta genom att tro på vad Gud sagt i sitt ord. Så att förlita sig på Guds löften blir samma sak som att tro på de löften Gud gett oss. Löften och förlita sig på / tro på går hand i hand.

Guds frid Ingemo