Mirakler, evangeliets kärna ?

Mirakler, evangeliets kärna ?

Vad är ett mirakel ? I en tid när så många kristna verkar vara hypnotiserade av mirakler, så är frågan relevant. På många sätt verkar många kristna idag vara mer intresserade av mirakler, tecken och under, fysiska helanden och göra allting som Jesus och apostlarna gjorde. Dessa saker har idag förstorats upp så mycket att det faktiskt tagit helt och hållet övertaget i vad som är viktigast i det kristna livet.

Är det underbart att se mirakler? Ja! Sker mirakler varje dag? Nej! Ett mirakel skulle ju inte kunna kallas mirakel om det var något som skedde var dag. Det skulle ju då vara en så vanlig sak så ingen skulle ens bry sig om det. Låt oss börja med vad ett mirakel är; Ett mirakel är en oväntad, uppseendeväckande händelse som inte kan förklaras på naturlig väg. Alltså någonting som sker på ett övernaturlig sätt.

Kan vi då förvänta oss mirakler som vardagsmat? Nej, naturligtvis inte! Gud kan gör mirakler på många olika sätt, och gör det också ibland, men inte alltid.

Det största miraklet som Gud gjorde var att sända sin egen son, för att ta våra synder på sig själv, dö för alla som vill tro på det, i deras ställe. Och att vi genom detta om igen kan ha kontakt med Gud, och på så sätt få ett evigt liv.

Ändå är det inte det som idag håller många kristna trollbundna. Utan det är att få gå ut på stan göra under som Jesus och hans apostlar gjorde. Det i sig förminskar det otroliga under som Gud gjorde för oss. Blicken vänds till att se mirakler, istället för att se det största miraklet av alla, Jesus. Hur har det kunnat gå så snett. Det är fascinerande hur detta varit ett mänskligt fokus hela tiden, att få se.

Jesus fick se det när han gick på jorden, och Hans svar var; Ett ondskefullt och trolöst släkte söker ett tecken, men inget annat tecken ska de få än Noah. Matt 12:39 & Matt 16:4

Men under frälser ingen, och inte alla tackar ens för att de fått se ett under eller till och med uppleva ett. Beviset på det finner vi i berättelsen när Jesus helar 10 spetälska män och de på vägen till att visa sig för prästen blir varse att sjukdomen var borta. En vände tillbaka och tackade Jesus, Jesus frågade då vart de andra nio var, och hade inte alla tio blivit helade. Luk 17:11-19

Så denna snedvridning som vi har idag där tecken och under och mirakler står i första rummet för oss kristna, är det en bra sak? Jag vill hävda att det är det inte. Det tar blicken mot något häftigt som händer, vilket för blicken bort från Gud. Jag vill rent av säga att ordet; Ett ont och trolöst släkte söker ett tecken, gäller minst lika mycket i våra dagar som det gjorde på Jesu tid.

Detta förvandlar vår kristna tro till en upplevelse och känslobaserad tro. Ett fel fokus som leder blicken till något som inte kan frälsa oss.

Tänk här på att Bibeln säger oss att, undren och tecknen följde som bekräftelse på predikan av evangelium. Men idag ha vi vänt på steken, se mirakler och tecken först, sedan få tro genom dem. Detta trots att bibeln säger oss att tro kommer av predikan och predikan i kraft av Kristi ord. (Rom 10:17) Alltså att vi predikar vad skriften säger, är det som föder tro i oss, och det i sin tur får oss att antingen vilja fortsätta vår vandring utan Gud, eller omvända oss och tro.

Vi människor är väldigt beroende av våra känslor och vi har en tendens att bygga mycket på just känslor och upplevelser. Men våra känslor kan också leda oss galet. Därför behöver vi basera våra kristna liv mindre på känslor, och fysiska yttringar och stå mer fasta i vad skriften säger oss.

Något liknande ser vi i uttåget av Egypten, när Mose var på berget i 40 dagar och Guds folk krävde att Aaron byggde dem en gud att tillbe, för Mose kunde ju vara död. De behövde något att se på för att tro. Eller Thomas som behövde sticka fingrarna i Jesu sår för att tro. Thomas behövde bekräftelse på att Jesus verkligen dött och uppstått, men det är inte den sortens tecken som det handlar om här, utan tecken, under, mirakler.

Låt oss se på; Ett ont och trolöst släkte söker ett tecken. Orden behöver hitta in i oss och få oss att inte bara läsa det lite slentrianaktigt. Ränner vi efter tecken och under, så är vi onda och otrogna mot Jesus och Gud. Det är ganska starka ord.

2 Mos 20:2-6

2 Mos 34:14

Detta visar på hur allvarligt det är att ha andra saker före Gud. Sätter vi annat före Gud begår vi äktenskapsbrott i Guds ögon. Riktigt allvarligt.

Hur har vi hamnat här, där dessa saker är det viktigaste i vår tro? Är det för att vi saknar tro på att Gud är vem han säger sig vara, eller finns det något annat bakom? Jag har inga svar på detta. Men ett vet jag, vi behöver få en sund blick, där vår blick är fäst på Jesus och Gud, där under och tecken inte hamnar i förgrunden.

Om vi inte redan har Jesus i blickpunkten, då behöver vi arbeta med att få honom där. Han är den som betalade priset för oss människor med sitt liv, inte tecken och under.

Låt mig gå in lite på den tid vi nu lever i, vilket är den sista av den sista tiden. Varför säger jag det? Jo den sista tiden började med Jesu, liv, död och uppståndelse, det är nu snart 2000 år sedan. Så vi lever verkligen i den sista tiden. Behöver vi verkligen gå in på detta? Ja, anser jag.

2 Tess 2:8-10 Sedan skall »den Laglöse» träda fram, och honom skall då Herren Jesus döda med sin muns anda och tillintetgöra genom sin tillkommelses uppenbarelse - honom som efter Satans tillskyndelse kommer med lögnens alla kraftgärningar och tecken och under och med orättfärdighetens alla bedrägliga konster, för att bedraga dem som gå förlorade, till straff därför att de icke gåvo kärleken till sanningen rum, så att de kunde bliva frälsta.

Visserligen står det i den här texten om den laglöse = antikrist, men problemet är att innan hans tid kommer, så kommer vi se en ökning av Satans aktivitet på samma områden. Precis som det var på Jesu tid, när vi läser om demonbesatta. Ondskans aktivitet har funnits hela tiden, men den ökade under Jesu tid på jorden och den ökar nu också. Därför kan vi med säkerhet säga att falska under och tecken kommer öka mer och mer, till att bli riktigt hänförande när antikrist kommer.

Och om den laglöse ska röra sig med under och tecken, för att försöka bedra kristna, då är jag övertygad om att denna ökade fascination av tecken, under och mirakler, ja kort sagt, det övernaturliga, är ett måste. Hur menar jag då? Jo, den som redan är känslomässigt styrd av att både se och själv göra tecken och under, kommer enklare att falla för antikrist när han kommer och gör sin del av falska under och tecken.

Ska vi ha en chans att stå emot detta då måste vi ha en klar relation med Jesus och veta vad som är vad. Men har vi mirakler i förgrunden, då hamnar relationen med Jesus i bakgrunden, det är helt oundvikligt.

Ingen gillar att man talar om Satan, men för oss som tror är Han en verklighet som vi inte kan snabbspola förbi. Satan kommer nämligen aldrig rakt ut med falska saker, han smyger in det, lite i taget. Om han kan få oss fascinerade och trollbundna av mirakler här och nu, så kommer inte detta upphöra när antikrist kommer till makten. Så i den tid vi nu befinner oss är det extra viktigt att vi är vaksamma och verkligen sätter Jesus först. Det är ju detsamma som att vara trogna mot Honom och älska sanningen.

Hebr 12:2 må vi därvid se på Jesus, trons hövding och fullkomnare, på honom, som i stället för att taga den glädje som låg framför honom, utstod korsets lidande och aktade smäleken för intet, och som nu sitter på högra sidan om Guds tron.

Guds frid Ingemo