Gud för våra ögon alltid !

Började läsa en bok av C.H. Spurgeon, titeln är översatt Malakis juveler. Detta ska vara från en predikan 7 jan 1855; Han börjar med att för Guds utvalda folk borde studien av vem Gud är, vara i centrum. Vi borde ha en vilja att lära känna Gud, personen, naturen, arbetet ja allting om Guds existens.

Jag kommer inte citera hela boken, men lite i början, vi som Guds utvalda folk borde vilja veta vem han är, vad han gjort, hans vägar och riktlinjer. Spurgeon använder liknelsen med att hålla upp en lodlina, precis som min gamla bibelskolelärare Donobauer. Om vi inte vet vem Gud är, vad har gjort, vilka befallningar han gett, vad vi inte är tillåtna att göra och så vidare; Hur kan vi då påstå att vi känner Gud? Och om vi inte känner Gud, varför ska han på domens dag kännas vid oss?

Spurgeon går även här, endast på första sidan ännu, in på att ämnet om Gud är så stort, så omfattande så våra små hjärnor kan inte riktigt få grepp om det. Vi kan tänka oss visa, men öga mot öga med Gud, ja då kommer vi på skam om vi anser oss visa. När Spurgeon jämför vår vishet och kunskap med Guds säger han; Jag föddes igår och vet ingenting.

Oj vad sant det är. Jag i jämförelse med en allsmäktig, allvetande Gud, är inte ens en liten vindpust. Vikten att vi faktiskt lär oss allting om Guds attribut, kan inte påpekas för lite, inte om vi ska kalla oss kristna. Det är ju Gud som alltings skapare och Guds kärlek till oss som gjorde att vi en gång valde frälsningens väg. Hela vår inre människa borde inte bara vilja lära oss allt om Gud, utan även sträva efter att lära oss allting om den Gud vi tror på.

Utöver att vi behöver ha viljan, så är det ett nödvändigt måste för oss kristna att lära känna Gud. Hur ska vi kunna stå emot frestelser och förförelser om vi inte känner Gud och hans vilja? Så för att inte hamna fel är det ju väldigt viktigt att få full förståelse av alla Guds attribut.

Psalmisten säger ju, Jag har din lag för mina ögon natt och dag. Är det så för oss, har vi Gud och hans lag inför våra ögon natt och dag? Håller vi upp en lodlina i vardagen i vårt tal, våra gärningar, et.c. i förhållande till hur Gud vill att vi ska tala och handla? Vi får var och en göra vår egen bedömning.

Jos 1:8 Låt icke denna lagbok vara skild från din mun; tänk på den både dag och natt, så att du i alla stycken håller det som är skrivet i den och gör därefter; ty då skola dina vägar vara lyckosamma, och då skall du hava framgång.

Ps 1:1-3 Säll är den man som icke vandrar i de ogudaktigas råd och icke träder in på syndares väg, ej heller sitter där bespottare sitta, utan har sin lust i HERRENS lag och tänker på hans lag både dag och natt. Han är såsom ett träd, planterat vid vattenbäckar, vilket bär sin frukt i sin tid, och vars löv icke vissna; och allt vad han gör, det lyckas väl.

Ps 119:1-4 Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag. Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom, de som icke göra vad orätt är, utan vandra på hans vägar. Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit.

Att verkligen lära känna Gud, tänk på honom dag och natt och hålla det som han sagt åt oss, bär också med sig ett löfte, nämligen att vi ska lyckas.

Ett ordstäv säger; Lyckan står den djärve bi. (Peder Syv 1631-1702) Men sanningen är att det är att lyda Gud som ger oss den totala lyckan.

Ett annat säger; det finns bara en väg till lyckan och det är att sluta bekymra sig över förhållanden som det inte står i vår makt att ändra. ( Epiketos 50-140)

Det är inte helt sant, eftersom Gud säger att när vi håller hans lag för våra ögon natt och dag, så blir vår väg lyckosam.

Människans sätt att se på hur vi själva ska kunna få lycka, eller låta bli att bekymra oss över sånt vi inte kan råda över, är mänsklig visdom. Guds visdom är så mycket större, och den ryms i; Ha Guds lag dag och natt för våra ögon. Sanningen är ju den att du och jag, kan inte påverka någonting alls i oss själva. Gud är den som stakar ut våra liv, Han ser början och slutet av dem.

Paul Claudel (1868- ) uttryckte det så här; Det bästa sättet att gå miste om lyckan, är att söka den. Lyckan är inte livets mål, det är bara en biprodukt.

Lyckan som en biprodukt av att få ha Guds lag inför våra ögon, dygnet runt. Vi som kristna behöver inte ens söka efter den, den kommer på köpet. Lycka är att känna Gud och få lyda honom, eller borde vara för oss som kristna. Lära känna allting om Gud borde vara en självklarhet hos oss, som Spurgeon sa. Ingenting är viktigare.

Fridshälsningar Ingemo

Oj vad sant det är. Jag i jämförelse med en allsmäktig, allvetande Gud, är inte ens en liten vindpust. Vikten att vi faktiskt lär oss allting om Guds attribut, kan inte påpekas för lite, inte om vi ska kalla oss kristna. Det är ju Gud som alltings skapare och Guds kärlek till oss som gjorde att vi en gång valde frälsningens väg. Hela vår inre människa borde inte bara vilja lära oss allt om Gud, utan även sträva efter att lära oss allting om den Gud vi tror på.

Utöver att vi behöver ha viljan, så är det ett nödvändigt måste för oss kristna att lära känna Gud. Hur ska vi kunna stå emot frestelser och förförelser om vi inte känner Gud och hans vilja? Så för att inte hamna fel är det ju väldigt viktigt att få full förståelse av alla Guds attribut.

Psalmisten säger ju, Jag har din lag för mina ögon natt och dag. Är det så för oss, har vi Gud och hans lag inför våra ögon natt och dag? Håller vi upp en lodlina i vardagen i vårt tal, våra gärningar, et.c. i förhållande till hur Gud vill att vi ska tala och handla? Vi får var och en göra vår egen bedömning.

Jos 1:8 Låt icke denna lagbok vara skild från din mun; tänk på den både dag och natt, så att du i alla stycken håller det som är skrivet i den och gör därefter; ty då skola dina vägar vara lyckosamma, och då skall du hava framgång.

Ps 1:1-3 Säll är den man som icke vandrar i de ogudaktigas råd och icke träder in på syndares väg, ej heller sitter där bespottare sitta, utan har sin lust i HERRENS lag och tänker på hans lag både dag och natt. Han är såsom ett träd, planterat vid vattenbäckar, vilket bär sin frukt i sin tid, och vars löv icke vissna; och allt vad han gör, det lyckas väl.

Ps 119:1-4 Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag. Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom, de som icke göra vad orätt är, utan vandra på hans vägar. Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit.

Att verkligen lära känna Gud, tänk på honom dag och natt och hålla det som han sagt åt oss, bär också med sig ett löfte, nämligen att vi ska lyckas.

Ett ordstäv säger; Lyckan står den djärve bi. (Peder Syv 1631-1702) Men sanningen är att det är att lyda Gud som ger oss den totala lyckan.

Ett annat säger; det finns bara en väg till lyckan och det är att sluta bekymra sig över förhållanden som det inte står i vår makt att ändra. ( Epiketos 50-140)

det är inte helt sant, eftersom Gud säger att när vi håller hans lag för våra ögon natt och dag, så blir vår väg lyckosam.

Människans sätt att se på hur vi själva ska kunna få lycka, eller låta bli att bekymra oss över sånt vi inte kan råda över, är mänsklig visdom. Guds visdom är så mycket större, och den ryms i; Ha Guds lag dag och natt för våra ögon. Sanningen är ju den att du och jag, kan inte påverka någonting alls i oss själva. Gud är den som stakar ut våra liv, Han ser början och slutet av dem.

Paul Claudel (1868- ) uttryckte det så här; Det bästa sättet att gå miste om lyckan, är att söka den. Lyckan är inte livets mål, det är bara en biprodukt.

Lyckan som en biprodukt av att få ha Guds lag inför våra ögon, dygnet runt. Vi som kristna behöver inte ens söka efter den, den kommer på köpet. Lycka är att känna Gud och få lyda honom, eller borde vara för oss som kristna. Lära känna allting om Gud borde vara en självklarhet hos oss, som Spurgeon sa. Ingenting är viktigare.

Fridshälsningar Ingemo

Jesus life outwards, starts with us.

 I was listening to VoicePlays version of ”I´m looking at the man in the mirror = Jag tittar på mannen i spegeln”. Glen Ballard / Siedah Garrett wrote is and Michael Jackson preformed it. Here are the lyrics;

I'm gonna make a change. For once in my life. It's gonna feel real good. Gonna make a difference. Gonna make it right. As I, turn up the collar on. My favorite winter coat. This wind is blowing my mind. I see the kids in the streets. With not enough to eat. Who am I to be blind? Pretending not to see thier need.

A summer disregard, a broken bottle top. And a one man soul. They follow each other on the wind ya' know. 'Cause they got nowhere to go. That's why I want you to know

ref. I'm starting with the man in the mirror. I'm asking him to change his ways. And no message could have been any clearer. If you want to make the world a better place. Take a look at yourself, and then make a change

I've been a victim of a selfish kind of love. It's time that I realize. That there are some with no home, not a nickel to loan. Could it be really me, pretending that they're not alone?

A willow deeply scarred, somebody's broken heart. And a washed-out dream. They follow the pattern of the wind ya' see. 'Cause they got no place to be. That's why I'm starting with me

The lyrics really speaks for itself. We often have our eyes turned to ourselves and forget that there are those who might even have it worse than us. How often do we look at ourselves in the mirror and think about what changes we, you and I, can make ourselves, and how it would affect things around us?

Look at the man/ woman in the mirror, get him/ her to change his her way. No message can be clearer, you want to make the world a better place, look at yourself and make a change.

If I´m to look at it from a Christian perspective, the scripture tells us that no one is righteous, not one, and our hearts are incurably evil by nature. For us to actually change, we must really have our gaze outward, more than inward. I am not saying that it is impossible for a non-Christian to change the world or start with him/ herself, rather the case is, that for us who are saved it should come natural.

If those who are not Christians can understand this, then we should do it even more so, since we should have died away from ourselves and risen to a new life in Christ.

We can use the golden rule, Do to others as you yourself want to be treated. Look at yourself in the mirror, are you who you should be in Christ? Would we really stand a deep scrutiny from others regarding our Christian life?

If non-cristians can see that we need to care about each other. Then how important isn´t it for us as Christians to really do the same. This lyrics grabs me, just like others, where the focus is on others than myself. Looking at others, not myself. There are always those who are worse off than I am. It does not necessarily mean that I myself have not gone through tough things, it just means, I´m not alone.

For both cristians and non-christians it can many times be, that we are so self-absorbed with how tough and hard our own lives are or have been. We therefore forget others who have right now/ or used to have it just as hard or even worse. Selfpity has become the focus. But if we open our eyes to someone else's worries, our own problems also get diminished.

Uno Svenningsson was in a little bit on the same track in his song; Under the surface.

1. Under the surface you´ll find large and small. Beneath the surface there´s laughter and crying. There is a lot going on there that we cannot understand. But we always find the answers there at the bottom of ourselves, beneath the surface

ref. I know, I know, I know you're there. I know, I know, I know you're there. I know, I know, I know you're there. I know, I know, I know

2. People laugh and toast. But soon the end comes with chaos. Someone kicks and hits a poor man, who hasn´t got chance at all. I see that no one seems to care and neither do I. The fear is too great and strong to do anything at all.

bridge. Beneath the surface, I'm ashamed of myself. Beneath the surface, the image burns me.

3. I think about it often, if that had been my own brother. Then I too, would have turned into a monster without words. When I see all the evil that we humans have unleashed, the meaningless suffering, then I have a hard time to understandi that we have all been children and helpless at some point. Loved without boundaries, loved without compulsion.

Bridge. Below the surface all of us are all small, below the surface a good soul can perish.

For far too many, this is the norm, we close our eyes to those outside of ourself, do not want to see, do not want to hear. But imagine if we instead, look at ourselves, and start with ourselves. Be the one who does the opposite, the one who tries to change something. Not everyone can do everything, but if many do something small, it can be a really big change that happens.

We as Christians, in particular, should have that view. Looking beyond ourselves. Where we help others instead of digging into the well of our own problems.

This is something we see in the Bible as well. Think on Joseph - sold into slavery - end up in prison - Pharaoh's right hand. He could have become very bitter and introvert. Failed, to with God's help - help others interpret their dreams, - worrying about his own problems. Paul likewise with everything he went through. But they continued their path despite the problems they constantly found themselves in.

Problem is one thing that can make us introwort, another one today is the whole social media stuff, such as"selfies. I must admit that I am happy not to belong to this young generation. I´m clearly not a selfie person, thinks all social media is a bit awkward and don´t have time for them either.

In our time, it is not easy to live a completely divine life with everything around us that wants to make us like everyone else. Enduring has never been easy, but if we are to endure today, the difference will be greater than 100 years ago. Yet that is exactly what we are expected to do.

A different people, separated from all others. That was what the Jews were called to be, and this were supposed to make everyone else jealous of their God. It has now been the task of the Christians for a while, and we really haven´t done a better job than the Jews did, sadly enough. We too have allowed ourselves to be influenced by everything around us.

But we need to stand out and in order to do so, our love needs to be directed towards others more than to ourselves. After all, standing out usually means going against the flow. It´s also how we can show that we are different, that we have something that non-Christians lack. We should be the ones to go before, not joining in.

How often are our actions and behaviour the exact opposite of this word? I'll do it soon, I'll hear from you later. Often this does not happen later at all. I myself have been with Christians who told me, I can do it in a while, but even more so; I call later, and this becomes nothing at all.

I am absolutely certain that there is no deliberate evil meant behind it, but in the worst case, what we do can not cause the damage to have already taken place. Here we have a big pitfall, for us as Christians in particular, because, what we say and don´t do, are done as us being representatives of Jesus and God. What we do is associated with who we say we serve.

Are we resembling Jesus here, or? Would Jesus say I´ll do it later and not do it at all? This brings me to the story of the person who gets a late visit and comes to his friend and asks for help.

“Which of you who has a friend will go to him at midnight and say to him, ‘Friend, lend me three loaves, for a friend of mine has arrived on a journey, and I have nothing to set before him’; and he will answer from within, ‘Do not bother me; the door is now shut, and my children are with me in bed. I cannot get up and give you anything’? I tell you, though he will not get up and give him anything because he is his friend, yet because of his impudence he will rise and give him whatever he needs. Luk 11:5-8

Vi går före, vi gör det som Jesus gjorde. Vi är så i harmoni med hurdan Gud är, så att inte släppa det vi har för händerna och hjälpa till, finns inte i oss. Ja, jag vet vi har arbeten som vi måste sköta, men kanske kan vi på något sätt även i de fallen att det är det vi jäktar mot, ta några få minuter, och mest av allt, se till att höra av oss senare.

I want to turn the tables here so to speak, we should not give in because the person is intrusive, on the contrary, do it at once, just because the person asks us to. This for me is having the mindset of Christ.

We go before, we do what Jesus did. We are so in harmony with what God is like, so letting go of what we have at hand and not helping is not in us. Yes, I know we have jobs that we have to take care of, but maybe we can somehow even in those cases find something small to do and not just ruch away,, take a few minutes, and most of all, make sure if we promise to call back, do so later.
Which brings up another song in my head, an English song that has come back to me often, written by Steven Curtis Capman.

Let us pray !
1 Thess 5:17, Kol 4: 2, Ef 6:18, Heb 4:16, Rom 12:12

1. I hear you say your heart is aching. You've got trouble in the making. And you ask if I'll be praying for you please. And in keeping with convention. I'll say yes with good intentions. To pray later making mention of your needs. But since we have this moment here at heaven's door. We should start knocking now, what are we waiting for?

Let us pray, let us pray, everywhere in every way. Every moment of the day, it is the right time. For the Father above, He is listening with love. And He wants to answer us, so let us pray

2. So when we feel the Spirit moving. Prompting, prodding and behooving. There is no time to be losing, let us pray. Let the Father hear us saying. What we need to be conveying. Even while this song is playing, let us pray. And just because we say the word, "Amen". It doesn't mean this conversation needs to end

Let us pray, let us pray, everywhere in every way. Every moment of the day, it is the right time. Let us pray without end and when we finish start again. Like breathing out and breathing in, let us pray

Let us approach the throne of grace with confidence. As our prayers draw us near. To the One who knows our needs. Before we even call His name

The more I try to explain that what´s in me, the harder it becomes to find a conclusion. Let us look outward at others, and reduce our own need to be the center of attention. Is not that the way the world can really see that we are different?

Greetings of peace Ingemo

Jesu liv utåt, startar med oss.

Jag lyssnade på VoicePlays version av ”I´m looking at the man in the mirror = Jag tittar på mannen i spegeln”. Michael Jackson skrev och framförde den. Här kommer texten översatt;

1. Jag ska göra en förändring för en gångs skull i mitt liv. Kommer att må bra, kommer att göra skillnad, kommer att göra det rätt. När jag vänder upp kragen på min favorit vinterrock. Den här vinden blåser i mitt sinne. Jag ser barnen på gatan, med inte tillräckligt med mat. Vem är jag som är blind och låtsas att jag inte ser deras behov. En sommar bortse från, en trasig flaskstopp och en mans själ. De följer varandra på vinden, vet du, för de fick ingenstans att gå. Det är därför jag vill att du ska veta

Kör Jag börjar med mannen i spegeln. Jag ber honom ändra sitt sätt och inget meddelande kunde ha varit tydligare, om du vill göra världen till en bättre plats, ta en titt på dig själv och gör sedan en förändring.

2. Jag har varit ett offer för en självisk typ av kärlek, det är dags att jag inser, det finns några utan hem. Inte ett nickel att låna, kan det verkligen vara jag som låtsas att de inte är ensamma. En pil som är djupt ärrad, någons trasiga hjärta och en tvättad dröm, de följer vindens mönster, förstår du, för att de inte har någon plats att vara. Det är därför jag börjar med mig

Bro. Om du vill göra världen till en bättre plats, ta en titt på dig själv och gör sedan förändringen. Du måste få rätt, medan du har tid, för när du stänger ditt hjärta (du kan inte), sedan stänger du ditt sinne (Stäng ditt, ditt sinne!)

Texten talar för sig själv egentligen. Vi har ofta våra blickar vända mot oss själva och glömmer bort att det finns de som kanske rent av har det värre än oss. Hur ofta ser vi oss själva i spegeln och funderar över vilka förändringar som vi, du och jag, själva kan göra och hur det skulle påverka saker runt omkring oss?

Titta på mannen/ kvinnan i spegeln, be honom/ henne ändra sitt sätt. Inget meddelande kan vara tydligare, vill du göra världen till en bättre plats, se på dig själv och gör en förändring.

Ska jag ta det från ett kristet perspektiv, så säger skriften oss att ingen rättfärdig finnes, inte en enda, och våra hjärtan är obotligt onda av naturen. För oss att faktiskt ändra oss kräver att vi verkligen har blicken utåt, mer än inåt. Jag säger inte att det är en omöjlighet för en icke kristen att förändra världen eller starta med sig själv, snarare är det så att för oss som är frälsta borde det vara en självklarhet.

Om de som inte är kristna kan förstå detta, så borde vi göra det ännu mera, eftersom vi ska ha dött bort från oss själva och uppstått till ett nytt liv i Kristus.

Vi kan använda oss av gyllene regeln, Gör mot andra som du själv vill bli behandlad. Se på dig själv i spegeln, är du den som du ska vara i Kristus? Tål vi verkligen en djup granskning av andra, angående vårt kristna liv?

Om de i världen kan se att vi behöver bry oss om varandra. Hur viktigt är det inte för oss som kristna då att vi verkligen gör detsamma. Den här sångtexten griper tag i mig, precis som andra, där fokuset är på andra än jag själv. Se på andra, inte mig själv. Det finns ju alltid de som har det värre än just jag. Det behöver inte nödvändigtvis betyda att jag själv inte gått igenom tuffa saker, bara att jag i så fall inte är ensam.

Många gånger kan det vara så för oss kristna och även de icke kristna, att vi är så självupptagna med hur tuffa och jobbiga våra egna liv är eller har varit. Vi glömmer därför bort andra som har/ eller har haft, det lika jobbigt eller ännu värre. Det är synd om mig är fokus. Men öppnar vi ögonen för någon annans bekymmer, förminskas också våra egna problem.

Uno Svenningsson var inne på lite samma spår i sin sång; Under ytan.

1. Under ytan finns stora och små. Under ytan finns det skratt och gråt. Det finns mycket där som händer som vi inte kan förstå . Men vi hittar alltid svaren där i botten av oss själva, under ytan

ref. Jag vet, jag vet, jag vet att du finns där. Jag vet, jag vet, jag vet att du finns där. Jag vet, jag vet, jag vet att du finns där. Jag vet, jag vet, jag vet

2.Det skrattas och det skålas. Men slutar snart i kaos. Någon sparkar och slår en stackare där som är helt utan chans. Jag ser att ingen verkar bry sig och inte heller jag. Rädslan är för stor och stark för att göra något alls.

bro. Under ytan skäms jag för mig själv. Under ytan bränner bilden mig.

3. Jag tänker på det ofta, om det varit min egen bror. Då hade också jag förvandlats till ett monster utan ord. När jag ser all den ondska som vi människor släppt lös, det meningslösa lidandet, då har jag svårt att förstå att alla har vi varit barn och hjälplösa nån gång. Älskat utan gränser, älskat utan tvång.

Bro. Under ytan är vi alla små, under ytan kan en god själ förgås.

Detta är hos alldeles för många det vanliga, man blundar för det utanför sig själv, vill inte se, vill inte höra. Men tänk om vi stället, ser på oss själva och börja med oss själva. Vara den som gör tvärs emot, den som försöker sig på att förändra någonting. Alla kan inte göra allting, men om många gör något litet, så kan det bli en riktigt stor förändring som sker.

Vi som kristna i synnerhet borde ha den vyn. En blick bortom oss själva. Där vi blir andra till hjälp i stället för att gräva ner oss i våra egna problem.

Det här är något som vi ser i bibeln också. Tänk på Josef - såld till slav – hamna i fängelse – Faraos högra hand. Han kunde ha blivit väldigt bitter och inåtvänd. Låtit bli att med Guds hjälp - hjälpa andra med att uttyda deras drömmar, – ojat sig över sina egna problem. Paulus likaså med allt han gick igenom. Men de fortsatte sin bana trots problemen som de hela tiden hamnade i.

Problem är en sida som kan göra oss inåtvända en annan är idag allt detta med hela den sociala sidan, inte minst ”selfies = Självbilder tagna med mobiler”. Jag får erkänna att jag är glad över att inte tillhöra en unga generationen. Är helt klart ingen selfie människa, tycker alla sociala medier är aningens jobbigt och hinner inte med dem heller.

I vår tid är det inte enkelt att leva ett helt gudomligt liv med allting runt omkring oss som vill få oss att likna alla andra. Stå ut har aldrig varit enkelt, men ska vi stå ut idag, så blir skillnaden större än för 100 år sedan. Ändå är det det som vi förväntas göra.

Ett annorlunda folk, avskiljt och separerat från alla andra. Det var vad judarna skulle vara och få alla andra avundsjuka på sin Gud. Det har nu varit de kristnas uppgift ett tag, och vi har inte direkt gjort ett bättre jobb än judarna gjorde, sorgligt nog. Även vi har låtit oss bli påverkade av allting runt omkring.

Men vi ska stå ut och för att göra det så behöver vår kärlek vara vänd mot andra mer än mot oss själva. Stå ut innebär ju oftast att gå emot strömmen. Det är också så vi kan visa på att vi är annorlunda, att vi har något som de icke kristna saknar. Vi borde vara de som går före, inte hakar på efter.

Hur ofta är det inte just tvärs emot detta ord som vi faktiskt beter oss? Jag gör det snart, jag hör av mig senare. Ofta inträffar inte detta senare alls. Jag har själv varit med om kristna som sagt till mig, jag kan göra det om en stund, men ännu mer om jag ringer senare, och detta blir till ingenting alls.

Jag är helt säker på att det inte ligger ett medvetet ont menat, bakom, men i värsta fall kan det vi inte gör orsaka att skadan redan är skedd. Här har vi en stor fallgrop, för oss som kristna i synnerhet, eftersom, det vi säger och låter bli att göra, görs som representanter för Jesus och Gud. Det vi gör förknippas med den vi säger oss tjäna.

Är vi lika Jesus här, eller ? Skulle Jesus säga jag gör det senare och inte alls göra det? Detta för mig över på berättelsen om personen som får sent besök och kommer till sin vän och ber om hjälp.

»Om någon av eder har en vän och mitt i natten kommer till denne och säger till honom: 'Käre vän, låna mig tre bröd; ty en av mina vänner har kommit resande till mig, och jag har intet att sätta fram åt honom' så svarar kanske den andre inifrån huset och säger: 'Gör mig icke omak; dörren är redan stängd, och både jag och mina barn hava gått till sängs; jag kan icke stå upp och göra dig något.' Men jag säger eder: Om han än icke, av det skälet att han är hans vän, vill stå upp och giva honom något, så kommer han likväl, därför att den andre är så påträngande, att stå upp och giva honom så mycket han behöver. Luk 11:5-8

Här vill jag så att säga vända på steken, vi borde inte ge efter för att personen är påträngande, utan tvärs om, göra på en gång, för att personen ber oss om det. Detta är för mig Kristi sinnelag.

Vi går före, vi gör det som Jesus gjorde. Vi är så i harmoni med hurdan Gud är, så att inte släppa det vi har för händerna och hjälpa till, finns inte i oss. Ja, jag vet vi har arbeten som vi måste sköta, men kanske kan vi på något sätt även i de fallen att det är det vi jäktar mot, ta några få minuter, och mest av allt, se till att höra av oss senare.

Vilket för upp ytterligare en sång i mitt huvud, en engelsk sång som varit en som ofta återkommit till mig, skriven av Steven Curtis Capman.

Låt oss be
1 Thess 5:17, Kol 4: 2, Ef 6:18, Heb 4:16, Rom 12:12
1. Jag hör dig säga att ditt hjärta värker;Du har problem och du frågar om jag kan be för dig. Och i enlighet med övertygelsen, säger jag ja, med goda avsikter, att be för dig senare och nämna dina behov. Men eftersom vi har det här ögonblicket nu här vid himmelens dörr, bör vi börja knacka på, vad väntar vi på?

Låt oss be, låt oss be, överallt på alla sätt. Varje ögonblick på dagen är det rätt tid, för Fadern ovan lyssnar han med kärlek, och han vill svara oss, så låt oss be

2. Så när vi känner Anden rör på sig, fråga, prata och behöva, då finns det ingen tid att förlora, låt oss be. Låt Fadern höra oss säga, vad vi behöver förmedla. Låt oss be medan den här låten spelas, och bara för att vi säger ordet "Amen", betyder det inte att det här samtalet behöver avslutas

Ju mer jag försöker förklara vad det är som finns i mig, ju svårare blir det att hitta ett avslut. Låt oss ha blicken vänd utåt mot andra, och förminska våra egna behov av att vara i centrum för uppmärksamheten. Är det inte på det sättet som världen verkligen kan se att vi är annorlunda?

Fridshälsningar Ingemo

Vi ska vara heliga som Gud är helig.

Jag läser just nu Moseböckerna, nr 3 närmare bestämt och psaltaren. Moseböckerna har långa bitar som jag anser jobbiga, men de behövs, för det är här vi verkligen ser den stränga/ heliga sidan av Gud.

I nya testamentet så är det kärleken som är i fokus. Det betyder ju inte att Gud inte var kärleksfull i gamla testamentet, eller att Gud nu i det nya testamentet inte är strikt/ helig.

Att läsa om när Arons söner offrade fel eld åt Herren och Han dödade dem ögonblickligen, är ingen enkel läsning. Vi kan med våra mänskliga begränsade sinnen tycka att Gud är orättvis, när vi läser sånt. Men då glömmer vi bort hur ”helig” Gud faktiskt är, eller så förstår vi inte vad ordet ”helig” faktiskt innebär.

3 Mos 10:10-11 Ni ska skilja mellan heligt och oheligt, mellan orent och rent; och ni ska lära Israels barn alla de stadgar som HERREN har kungjort för dem genom Mose.»

Det här temat återkommer i nya testamentet på flera ställen. Petrus tar upp det, även Paulus. De förstod ordet helig, de visste hur helig Gud faktiskt var. Gör vi det?

Det är ju skrivet: »I skolen vara heliga, ty jag är helig.» 1 Pet 1:16

Gån icke i ok tillsammans med dem som icke tro; det bleve omaka par. Vad har väl rättfärdighet att skaffa med orättfärdighet, eller vilken gemenskap har ljus med mörker? Huru förlika sig Kristus och Beliar, eller vad delaktighet har den som tror med den som icke tror? Eller huru låter ett Guds tempel förena sig med avgudar? Vi äro ju ett den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: »Jag skall bo i dem och vandra ibland dem; jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.» Alltså: »Gån ut ifrån dem och skiljen eder ifrån dem, säger Herren; kommen icke vid det orent är. Då skall jag taga emot eder och vara en Fader för eder; och I skolen vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige.» 2 Kor 6:14-18

När vi läser verserna ovanför så tänker vi förmodligen på att skilja oss från världen, och det är ju vad sammanhanget också talar om. Men går vi på det Gud säger i 3 Mosebok, så ser vi att detta var Israels barn, Guds förbundsfolk, som inte skulle vara som folken runt omkring. Mer än så faktiskt, Arons söner, de tillhörde som Aron och Mose själva Levi stam, de var kallade att vara präster, men förstod inte vad verklig helighet var.

Skilja mellan heligt och inte heligt, mellan rent och orent det är viktigt för Gud och borde vara det för oss också. Det gäller inte endast vilka vi umgås med, utan också allting i vår tro. Till viss del måste vi umgås med de som inte är som vi och som faller under icke heliga/ orena, men när vi umgås med dessa ska vi nog vara mera som ljus i det mörka. Så att vi faktiskt inte dras med i deras orenhet. Detta är inte enkelt.

Tänker vi verkligen på allt vi säger ihop med andra, i synnerhet då de som inte är troende? Eller dras vi med i att snacka skit, är vi till och med de som börjar skitsnacket? Frågor som vi behöver ställa oss, anser jag.

Men tungan kan ingen människa tämja; ett oroligt och ont ting är den, och full av dödande gift. Med den välsigna vi Herren och Fadern, och med den förbanna vi människorna, som äro skapade till att vara Gud lika. Ja, från en och samma mun utgå välsignelse och förbannelse. Så bör det icke vara, mina bröder. Icke giver väl en källa från en och samma åder både sött och bittert vatten? Mina bröder, icke kan väl ett fikonträd bära oliver eller ett vinträd fikon? Lika litet kan en salt källa giva sött vatten. Jak 3:8-12

Från samma mun välsignar vi Herren för att i nästa stund tala skit om någon eller rent av svära. Är det verkligen att vara så heliga som Gud själv är helig? Låter jag tjatig om helighet, och våra munnar i synnerhet? Ja, det finns en risk, men det ligger på mig och har gjort ett tag nu.

Vem ska vi bli lika, när vi blivit frälsta? Hur hamnar vi där, där vi i sanning verkligen återspeglar Jesus? För många av oss har lätt att falla när det gäller våra tungors band. Vi är i total avsaknad av att tygla tungan många gånger, om inte jämt. Och hur går det ihop med att snacka skit eller svära ena stunden och i nästa be och lovprisa Herren?

I tillbedjen vad I icke kännen, vi tillbedja vad vi känna -- ty frälsningen kommer från judarna - men den tid skall komma, ja, den är redan inne, då sanna tillbedjare skola tillbedja Fadern i ande och sanning; ty sådana tillbedjare vill Fadern hava. Gud är ande, och de som tillbedja måste tillbedja i ande och sanning.» Joh 4:22-24

Hur tillber vi i ande och sanning, utan helighet, utan att avskilja oss från det som hör till världen? Är det ens möjligt? Givetvis är det möjligt för Gud, ingenting är ju helt omöjligt för honom. Men personligen tror jag, precis som med vår vilja och våra hjärtans begärelser, att vi behöver tänka på hur vi lever, och hur vi heliga vi är både i hur vi beter oss, och vem vi umgås med. Det gäller allt vad vi släpper in och att ha koll på om vi släpper ut samma skräp, som vi släppte in, i de fall det var skräp.

Jag tror inte jag är ensam om att behöva verkligen tänka över hela mitt kristna liv. För vi lever i en tid av så mycket påverkan utifrån, från både kultur och socialt umgänge. Och detta påverkar oss, vare sig vi vill det eller ej.

Tänker på en predikant, kommer inte ihåg vem nu, som inte ens läste morgontidningen, för han ville inte ta in någonting av yttre påverkan. Vi har kommit långt ifrån detta i vår tid, men vi har också mycket mer saker som kan påverka oss, än de hade för över 100 år sedan.

Rom 12:1-2 Så förmanar jag nu eder, mina bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära edra kroppar till ett levande, heligt och Gud välbehagligt offer -- eder andliga tempeltjänst. Och skicken eder icke efter denna tidsålders väsende, utan förvandlen eder genom edert sinnes förnyelse, så att I kunnen pröva vad som är Guds vilja, vad som är gott och välbehagligt och fullkomligt.

Förnya våra sinnen, hur då? Jag är kanske extremt slö och läser bibeln extremt lite, mot alla andra. Men skulle jag sätta tiden som jag spenderar i ordet och bön, jämfört med sociala media, tv och annat världsligt, då är det ingen tvekan från min sida på vad som får mest tid. Att hålla sig helig som Gud är helig, med all den yttre påverkan, ja det är inte enkelt.

Hebr 12:14 Faren efter frid med alla och efter helgelse; ty utan helgelse får ingen se Herren.

Utan helgelse får ingen se Herren! Vad innebär det i själva verket för oss som lever så här sent i tiden? Jesus själv ställde frågan i Luk 18:8; Kommer jag finna tro när jag kommer tillbaka? Om Han behövde ställa frågan om tro; hur mycket mer torde det då inte gälla helgelse?

Psalmisten som skrivit psalm 119 ger svar på hur vi ska leva våra liv. Håll allt vad Gud befallt. Hur gör vi det? Vi har Guds ord och hans bud för alltid inför vår ögon. Söker efter Herren hela tiden. Våra läppar talar ut dina lagar och vi lever efter dem. Vi har vår lust i guds stadgar och glömmer inte bort Guds heliga skrift.

Ps 119:4-16 Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit. O att mina vägar vore rätta, så att jag hölle dina stadgar! Då skulle jag icke komma på skam, när jag skådade på alla dina bud. Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag får lära din rättfärdighets rätter. Dina stadgar vill jag hålla; övergiv mig icke så helt och hållet. Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord. Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud. Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig. Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar. Med mina läppar förtäljer jag alla din muns rätter. Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg såsom över alla skatter. Jag vill begrunda dina befallningar och skåda på dina stigar. Jag har min lust i dina stadgar, jag förgäter icke ditt ord.

Guds ord är mina fötters lykta, ett ljus på min stig säger psalmisten i Psalm 119:105. Hur rätt är det inte, men också av yttersta vikt i den tid vi lever i.

Vi behöver hela tiden ha vår blick på det gudomliga, inte det världsliga. Jag menar inte att vi inte får roa oss med annat, se på filmer, läsa böcker et.c. et.c., men vi borde ha en balans som kanske är lika mycket tid på, eller aningens mer på Gud, än den värld vi lever i. Vi är trots allt ett folk på vandring mot vårt rätta hem, det som är ställt i ordning för oss i himlen.

Fridshälsningar Ingemo