Jag läser just nu Moseböckerna, nr 3 närmare bestämt och psaltaren. Moseböckerna har långa bitar som jag anser jobbiga, men de behövs, för det är här vi verkligen ser den stränga/ heliga sidan av Gud.
I nya testamentet så är det kärleken som är i fokus. Det betyder ju inte att Gud inte var kärleksfull i gamla testamentet, eller att Gud nu i det nya testamentet inte är strikt/ helig.
Att läsa om när Arons söner offrade fel eld åt Herren och Han dödade dem ögonblickligen, är ingen enkel läsning. Vi kan med våra mänskliga begränsade sinnen tycka att Gud är orättvis, när vi läser sånt. Men då glömmer vi bort hur ”helig” Gud faktiskt är, eller så förstår vi inte vad ordet ”helig” faktiskt innebär.
3 Mos 10:10-11 Ni ska skilja mellan heligt och oheligt, mellan orent och rent; och ni ska lära Israels barn alla de stadgar som HERREN har kungjort för dem genom Mose.»
Det här temat återkommer i nya testamentet på flera ställen. Petrus tar upp det, även Paulus. De förstod ordet helig, de visste hur helig Gud faktiskt var. Gör vi det?
Det är ju skrivet: »I skolen vara heliga, ty jag är helig.» 1 Pet 1:16
Gån icke i ok tillsammans med dem som icke tro; det bleve omaka par. Vad har väl rättfärdighet att skaffa med orättfärdighet, eller vilken gemenskap har ljus med mörker? Huru förlika sig Kristus och Beliar, eller vad delaktighet har den som tror med den som icke tror? Eller huru låter ett Guds tempel förena sig med avgudar? Vi äro ju ett den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: »Jag skall bo i dem och vandra ibland dem; jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.» Alltså: »Gån ut ifrån dem och skiljen eder ifrån dem, säger Herren; kommen icke vid det orent är. Då skall jag taga emot eder och vara en Fader för eder; och I skolen vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige.» 2 Kor 6:14-18
När vi läser verserna ovanför så tänker vi förmodligen på att skilja oss från världen, och det är ju vad sammanhanget också talar om. Men går vi på det Gud säger i 3 Mosebok, så ser vi att detta var Israels barn, Guds förbundsfolk, som inte skulle vara som folken runt omkring. Mer än så faktiskt, Arons söner, de tillhörde som Aron och Mose själva Levi stam, de var kallade att vara präster, men förstod inte vad verklig helighet var.
Tänker vi verkligen på allt vi säger ihop med andra, i synnerhet då de som inte är troende? Eller dras vi med i att snacka skit, är vi till och med de som börjar skitsnacket? Frågor som vi behöver ställa oss, anser jag.
Men tungan kan ingen människa tämja; ett oroligt och ont ting är den, och full av dödande gift. Med den välsigna vi Herren och Fadern, och med den förbanna vi människorna, som äro skapade till att vara Gud lika. Ja, från en och samma mun utgå välsignelse och förbannelse. Så bör det icke vara, mina bröder. Icke giver väl en källa från en och samma åder både sött och bittert vatten? Mina bröder, icke kan väl ett fikonträd bära oliver eller ett vinträd fikon? Lika litet kan en salt källa giva sött vatten. Jak 3:8-12
Från samma mun välsignar vi Herren för att i nästa stund tala skit om någon eller rent av svära. Är det verkligen att vara så heliga som Gud själv är helig? Låter jag tjatig om helighet, och våra munnar i synnerhet? Ja, det finns en risk, men det ligger på mig och har gjort ett tag nu.
Vem ska vi bli lika, när vi blivit frälsta? Hur hamnar vi där, där vi i sanning verkligen återspeglar Jesus? För många av oss har lätt att falla när det gäller våra tungors band. Vi är i total avsaknad av att tygla tungan många gånger, om inte jämt. Och hur går det ihop med att snacka skit eller svära ena stunden och i nästa be och lovprisa Herren?
I tillbedjen vad I icke kännen, vi tillbedja vad vi känna -- ty frälsningen kommer från judarna - men den tid skall komma, ja, den är redan inne, då sanna tillbedjare skola tillbedja Fadern i ande och sanning; ty sådana tillbedjare vill Fadern hava. Gud är ande, och de som tillbedja måste tillbedja i ande och sanning.» Joh 4:22-24
Hur tillber vi i ande och sanning, utan helighet, utan att avskilja oss från det som hör till världen? Är det ens möjligt? Givetvis är det möjligt för Gud, ingenting är ju helt omöjligt för honom. Men personligen tror jag, precis som med vår vilja och våra hjärtans begärelser, att vi behöver tänka på hur vi lever, och hur vi heliga vi är både i hur vi beter oss, och vem vi umgås med. Det gäller allt vad vi släpper in och att ha koll på om vi släpper ut samma skräp, som vi släppte in, i de fall det var skräp.
Jag tror inte jag är ensam om att behöva verkligen tänka över hela mitt kristna liv. För vi lever i en tid av så mycket påverkan utifrån, från både kultur och socialt umgänge. Och detta påverkar oss, vare sig vi vill det eller ej.
Tänker på en predikant, kommer inte ihåg vem nu, som inte ens läste morgontidningen, för han ville inte ta in någonting av yttre påverkan. Vi har kommit långt ifrån detta i vår tid, men vi har också mycket mer saker som kan påverka oss, än de hade för över 100 år sedan.
Rom 12:1-2 Så förmanar jag nu eder, mina bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära edra kroppar till ett levande, heligt och Gud välbehagligt offer -- eder andliga tempeltjänst. Och skicken eder icke efter denna tidsålders väsende, utan förvandlen eder genom edert sinnes förnyelse, så att I kunnen pröva vad som är Guds vilja, vad som är gott och välbehagligt och fullkomligt.
Förnya våra sinnen, hur då? Jag är kanske extremt slö och läser bibeln extremt lite, mot alla andra. Men skulle jag sätta tiden som jag spenderar i ordet och bön, jämfört med sociala media, tv och annat världsligt, då är det ingen tvekan från min sida på vad som får mest tid. Att hålla sig helig som Gud är helig, med all den yttre påverkan, ja det är inte enkelt.
Hebr 12:14 Faren efter frid med alla och efter helgelse; ty utan helgelse får ingen se Herren.
Utan helgelse får ingen se Herren! Vad innebär det i själva verket för oss som lever så här sent i tiden? Jesus själv ställde frågan i Luk 18:8; Kommer jag finna tro när jag kommer tillbaka? Om Han behövde ställa frågan om tro; hur mycket mer torde det då inte gälla helgelse?
Psalmisten som skrivit psalm 119 ger svar på hur vi ska leva våra liv. Håll allt vad Gud befallt. Hur gör vi det? Vi har Guds ord och hans bud för alltid inför vår ögon. Söker efter Herren hela tiden. Våra läppar talar ut dina lagar och vi lever efter dem. Vi har vår lust i guds stadgar och glömmer inte bort Guds heliga skrift.
Ps 119:4-16 Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit. O att mina vägar vore rätta, så att jag hölle dina stadgar! Då skulle jag icke komma på skam, när jag skådade på alla dina bud. Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag får lära din rättfärdighets rätter. Dina stadgar vill jag hålla; övergiv mig icke så helt och hållet. Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord. Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud. Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig. Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar. Med mina läppar förtäljer jag alla din muns rätter. Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg såsom över alla skatter. Jag vill begrunda dina befallningar och skåda på dina stigar. Jag har min lust i dina stadgar, jag förgäter icke ditt ord.
Guds ord är mina fötters lykta, ett ljus på min stig säger psalmisten i Psalm 119:105. Hur rätt är det inte, men också av yttersta vikt i den tid vi lever i.
Vi behöver hela tiden ha vår blick på det gudomliga, inte det världsliga. Jag menar inte att vi inte får roa oss med annat, se på filmer, läsa böcker et.c. et.c., men vi borde ha en balans som kanske är lika mycket tid på, eller aningens mer på Gud, än den värld vi lever i. Vi är trots allt ett folk på vandring mot vårt rätta hem, det som är ställt i ordning för oss i himlen.
Fridshälsningar Ingemo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar