Jesu liv utåt, startar med oss.

Jag lyssnade på VoicePlays version av ”I´m looking at the man in the mirror = Jag tittar på mannen i spegeln”. Michael Jackson skrev och framförde den. Här kommer texten översatt;

1. Jag ska göra en förändring för en gångs skull i mitt liv. Kommer att må bra, kommer att göra skillnad, kommer att göra det rätt. När jag vänder upp kragen på min favorit vinterrock. Den här vinden blåser i mitt sinne. Jag ser barnen på gatan, med inte tillräckligt med mat. Vem är jag som är blind och låtsas att jag inte ser deras behov. En sommar bortse från, en trasig flaskstopp och en mans själ. De följer varandra på vinden, vet du, för de fick ingenstans att gå. Det är därför jag vill att du ska veta

Kör Jag börjar med mannen i spegeln. Jag ber honom ändra sitt sätt och inget meddelande kunde ha varit tydligare, om du vill göra världen till en bättre plats, ta en titt på dig själv och gör sedan en förändring.

2. Jag har varit ett offer för en självisk typ av kärlek, det är dags att jag inser, det finns några utan hem. Inte ett nickel att låna, kan det verkligen vara jag som låtsas att de inte är ensamma. En pil som är djupt ärrad, någons trasiga hjärta och en tvättad dröm, de följer vindens mönster, förstår du, för att de inte har någon plats att vara. Det är därför jag börjar med mig

Bro. Om du vill göra världen till en bättre plats, ta en titt på dig själv och gör sedan förändringen. Du måste få rätt, medan du har tid, för när du stänger ditt hjärta (du kan inte), sedan stänger du ditt sinne (Stäng ditt, ditt sinne!)

Texten talar för sig själv egentligen. Vi har ofta våra blickar vända mot oss själva och glömmer bort att det finns de som kanske rent av har det värre än oss. Hur ofta ser vi oss själva i spegeln och funderar över vilka förändringar som vi, du och jag, själva kan göra och hur det skulle påverka saker runt omkring oss?

Titta på mannen/ kvinnan i spegeln, be honom/ henne ändra sitt sätt. Inget meddelande kan vara tydligare, vill du göra världen till en bättre plats, se på dig själv och gör en förändring.

Ska jag ta det från ett kristet perspektiv, så säger skriften oss att ingen rättfärdig finnes, inte en enda, och våra hjärtan är obotligt onda av naturen. För oss att faktiskt ändra oss kräver att vi verkligen har blicken utåt, mer än inåt. Jag säger inte att det är en omöjlighet för en icke kristen att förändra världen eller starta med sig själv, snarare är det så att för oss som är frälsta borde det vara en självklarhet.

Om de som inte är kristna kan förstå detta, så borde vi göra det ännu mera, eftersom vi ska ha dött bort från oss själva och uppstått till ett nytt liv i Kristus.

Vi kan använda oss av gyllene regeln, Gör mot andra som du själv vill bli behandlad. Se på dig själv i spegeln, är du den som du ska vara i Kristus? Tål vi verkligen en djup granskning av andra, angående vårt kristna liv?

Om de i världen kan se att vi behöver bry oss om varandra. Hur viktigt är det inte för oss som kristna då att vi verkligen gör detsamma. Den här sångtexten griper tag i mig, precis som andra, där fokuset är på andra än jag själv. Se på andra, inte mig själv. Det finns ju alltid de som har det värre än just jag. Det behöver inte nödvändigtvis betyda att jag själv inte gått igenom tuffa saker, bara att jag i så fall inte är ensam.

Många gånger kan det vara så för oss kristna och även de icke kristna, att vi är så självupptagna med hur tuffa och jobbiga våra egna liv är eller har varit. Vi glömmer därför bort andra som har/ eller har haft, det lika jobbigt eller ännu värre. Det är synd om mig är fokus. Men öppnar vi ögonen för någon annans bekymmer, förminskas också våra egna problem.

Uno Svenningsson var inne på lite samma spår i sin sång; Under ytan.

1. Under ytan finns stora och små. Under ytan finns det skratt och gråt. Det finns mycket där som händer som vi inte kan förstå . Men vi hittar alltid svaren där i botten av oss själva, under ytan

ref. Jag vet, jag vet, jag vet att du finns där. Jag vet, jag vet, jag vet att du finns där. Jag vet, jag vet, jag vet att du finns där. Jag vet, jag vet, jag vet

2.Det skrattas och det skålas. Men slutar snart i kaos. Någon sparkar och slår en stackare där som är helt utan chans. Jag ser att ingen verkar bry sig och inte heller jag. Rädslan är för stor och stark för att göra något alls.

bro. Under ytan skäms jag för mig själv. Under ytan bränner bilden mig.

3. Jag tänker på det ofta, om det varit min egen bror. Då hade också jag förvandlats till ett monster utan ord. När jag ser all den ondska som vi människor släppt lös, det meningslösa lidandet, då har jag svårt att förstå att alla har vi varit barn och hjälplösa nån gång. Älskat utan gränser, älskat utan tvång.

Bro. Under ytan är vi alla små, under ytan kan en god själ förgås.

Detta är hos alldeles för många det vanliga, man blundar för det utanför sig själv, vill inte se, vill inte höra. Men tänk om vi stället, ser på oss själva och börja med oss själva. Vara den som gör tvärs emot, den som försöker sig på att förändra någonting. Alla kan inte göra allting, men om många gör något litet, så kan det bli en riktigt stor förändring som sker.

Vi som kristna i synnerhet borde ha den vyn. En blick bortom oss själva. Där vi blir andra till hjälp i stället för att gräva ner oss i våra egna problem.

Det här är något som vi ser i bibeln också. Tänk på Josef - såld till slav – hamna i fängelse – Faraos högra hand. Han kunde ha blivit väldigt bitter och inåtvänd. Låtit bli att med Guds hjälp - hjälpa andra med att uttyda deras drömmar, – ojat sig över sina egna problem. Paulus likaså med allt han gick igenom. Men de fortsatte sin bana trots problemen som de hela tiden hamnade i.

Problem är en sida som kan göra oss inåtvända en annan är idag allt detta med hela den sociala sidan, inte minst ”selfies = Självbilder tagna med mobiler”. Jag får erkänna att jag är glad över att inte tillhöra en unga generationen. Är helt klart ingen selfie människa, tycker alla sociala medier är aningens jobbigt och hinner inte med dem heller.

I vår tid är det inte enkelt att leva ett helt gudomligt liv med allting runt omkring oss som vill få oss att likna alla andra. Stå ut har aldrig varit enkelt, men ska vi stå ut idag, så blir skillnaden större än för 100 år sedan. Ändå är det det som vi förväntas göra.

Ett annorlunda folk, avskiljt och separerat från alla andra. Det var vad judarna skulle vara och få alla andra avundsjuka på sin Gud. Det har nu varit de kristnas uppgift ett tag, och vi har inte direkt gjort ett bättre jobb än judarna gjorde, sorgligt nog. Även vi har låtit oss bli påverkade av allting runt omkring.

Men vi ska stå ut och för att göra det så behöver vår kärlek vara vänd mot andra mer än mot oss själva. Stå ut innebär ju oftast att gå emot strömmen. Det är också så vi kan visa på att vi är annorlunda, att vi har något som de icke kristna saknar. Vi borde vara de som går före, inte hakar på efter.

Hur ofta är det inte just tvärs emot detta ord som vi faktiskt beter oss? Jag gör det snart, jag hör av mig senare. Ofta inträffar inte detta senare alls. Jag har själv varit med om kristna som sagt till mig, jag kan göra det om en stund, men ännu mer om jag ringer senare, och detta blir till ingenting alls.

Jag är helt säker på att det inte ligger ett medvetet ont menat, bakom, men i värsta fall kan det vi inte gör orsaka att skadan redan är skedd. Här har vi en stor fallgrop, för oss som kristna i synnerhet, eftersom, det vi säger och låter bli att göra, görs som representanter för Jesus och Gud. Det vi gör förknippas med den vi säger oss tjäna.

Är vi lika Jesus här, eller ? Skulle Jesus säga jag gör det senare och inte alls göra det? Detta för mig över på berättelsen om personen som får sent besök och kommer till sin vän och ber om hjälp.

»Om någon av eder har en vän och mitt i natten kommer till denne och säger till honom: 'Käre vän, låna mig tre bröd; ty en av mina vänner har kommit resande till mig, och jag har intet att sätta fram åt honom' så svarar kanske den andre inifrån huset och säger: 'Gör mig icke omak; dörren är redan stängd, och både jag och mina barn hava gått till sängs; jag kan icke stå upp och göra dig något.' Men jag säger eder: Om han än icke, av det skälet att han är hans vän, vill stå upp och giva honom något, så kommer han likväl, därför att den andre är så påträngande, att stå upp och giva honom så mycket han behöver. Luk 11:5-8

Här vill jag så att säga vända på steken, vi borde inte ge efter för att personen är påträngande, utan tvärs om, göra på en gång, för att personen ber oss om det. Detta är för mig Kristi sinnelag.

Vi går före, vi gör det som Jesus gjorde. Vi är så i harmoni med hurdan Gud är, så att inte släppa det vi har för händerna och hjälpa till, finns inte i oss. Ja, jag vet vi har arbeten som vi måste sköta, men kanske kan vi på något sätt även i de fallen att det är det vi jäktar mot, ta några få minuter, och mest av allt, se till att höra av oss senare.

Vilket för upp ytterligare en sång i mitt huvud, en engelsk sång som varit en som ofta återkommit till mig, skriven av Steven Curtis Capman.

Låt oss be
1 Thess 5:17, Kol 4: 2, Ef 6:18, Heb 4:16, Rom 12:12
1. Jag hör dig säga att ditt hjärta värker;Du har problem och du frågar om jag kan be för dig. Och i enlighet med övertygelsen, säger jag ja, med goda avsikter, att be för dig senare och nämna dina behov. Men eftersom vi har det här ögonblicket nu här vid himmelens dörr, bör vi börja knacka på, vad väntar vi på?

Låt oss be, låt oss be, överallt på alla sätt. Varje ögonblick på dagen är det rätt tid, för Fadern ovan lyssnar han med kärlek, och han vill svara oss, så låt oss be

2. Så när vi känner Anden rör på sig, fråga, prata och behöva, då finns det ingen tid att förlora, låt oss be. Låt Fadern höra oss säga, vad vi behöver förmedla. Låt oss be medan den här låten spelas, och bara för att vi säger ordet "Amen", betyder det inte att det här samtalet behöver avslutas

Ju mer jag försöker förklara vad det är som finns i mig, ju svårare blir det att hitta ett avslut. Låt oss ha blicken vänd utåt mot andra, och förminska våra egna behov av att vara i centrum för uppmärksamheten. Är det inte på det sättet som världen verkligen kan se att vi är annorlunda?

Fridshälsningar Ingemo

Vi ska vara heliga som Gud är helig.

Jag läser just nu Moseböckerna, nr 3 närmare bestämt och psaltaren. Moseböckerna har långa bitar som jag anser jobbiga, men de behövs, för det är här vi verkligen ser den stränga/ heliga sidan av Gud.

I nya testamentet så är det kärleken som är i fokus. Det betyder ju inte att Gud inte var kärleksfull i gamla testamentet, eller att Gud nu i det nya testamentet inte är strikt/ helig.

Att läsa om när Arons söner offrade fel eld åt Herren och Han dödade dem ögonblickligen, är ingen enkel läsning. Vi kan med våra mänskliga begränsade sinnen tycka att Gud är orättvis, när vi läser sånt. Men då glömmer vi bort hur ”helig” Gud faktiskt är, eller så förstår vi inte vad ordet ”helig” faktiskt innebär.

3 Mos 10:10-11 Ni ska skilja mellan heligt och oheligt, mellan orent och rent; och ni ska lära Israels barn alla de stadgar som HERREN har kungjort för dem genom Mose.»

Det här temat återkommer i nya testamentet på flera ställen. Petrus tar upp det, även Paulus. De förstod ordet helig, de visste hur helig Gud faktiskt var. Gör vi det?

Det är ju skrivet: »I skolen vara heliga, ty jag är helig.» 1 Pet 1:16

Gån icke i ok tillsammans med dem som icke tro; det bleve omaka par. Vad har väl rättfärdighet att skaffa med orättfärdighet, eller vilken gemenskap har ljus med mörker? Huru förlika sig Kristus och Beliar, eller vad delaktighet har den som tror med den som icke tror? Eller huru låter ett Guds tempel förena sig med avgudar? Vi äro ju ett den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: »Jag skall bo i dem och vandra ibland dem; jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.» Alltså: »Gån ut ifrån dem och skiljen eder ifrån dem, säger Herren; kommen icke vid det orent är. Då skall jag taga emot eder och vara en Fader för eder; och I skolen vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige.» 2 Kor 6:14-18

När vi läser verserna ovanför så tänker vi förmodligen på att skilja oss från världen, och det är ju vad sammanhanget också talar om. Men går vi på det Gud säger i 3 Mosebok, så ser vi att detta var Israels barn, Guds förbundsfolk, som inte skulle vara som folken runt omkring. Mer än så faktiskt, Arons söner, de tillhörde som Aron och Mose själva Levi stam, de var kallade att vara präster, men förstod inte vad verklig helighet var.

Skilja mellan heligt och inte heligt, mellan rent och orent det är viktigt för Gud och borde vara det för oss också. Det gäller inte endast vilka vi umgås med, utan också allting i vår tro. Till viss del måste vi umgås med de som inte är som vi och som faller under icke heliga/ orena, men när vi umgås med dessa ska vi nog vara mera som ljus i det mörka. Så att vi faktiskt inte dras med i deras orenhet. Detta är inte enkelt.

Tänker vi verkligen på allt vi säger ihop med andra, i synnerhet då de som inte är troende? Eller dras vi med i att snacka skit, är vi till och med de som börjar skitsnacket? Frågor som vi behöver ställa oss, anser jag.

Men tungan kan ingen människa tämja; ett oroligt och ont ting är den, och full av dödande gift. Med den välsigna vi Herren och Fadern, och med den förbanna vi människorna, som äro skapade till att vara Gud lika. Ja, från en och samma mun utgå välsignelse och förbannelse. Så bör det icke vara, mina bröder. Icke giver väl en källa från en och samma åder både sött och bittert vatten? Mina bröder, icke kan väl ett fikonträd bära oliver eller ett vinträd fikon? Lika litet kan en salt källa giva sött vatten. Jak 3:8-12

Från samma mun välsignar vi Herren för att i nästa stund tala skit om någon eller rent av svära. Är det verkligen att vara så heliga som Gud själv är helig? Låter jag tjatig om helighet, och våra munnar i synnerhet? Ja, det finns en risk, men det ligger på mig och har gjort ett tag nu.

Vem ska vi bli lika, när vi blivit frälsta? Hur hamnar vi där, där vi i sanning verkligen återspeglar Jesus? För många av oss har lätt att falla när det gäller våra tungors band. Vi är i total avsaknad av att tygla tungan många gånger, om inte jämt. Och hur går det ihop med att snacka skit eller svära ena stunden och i nästa be och lovprisa Herren?

I tillbedjen vad I icke kännen, vi tillbedja vad vi känna -- ty frälsningen kommer från judarna - men den tid skall komma, ja, den är redan inne, då sanna tillbedjare skola tillbedja Fadern i ande och sanning; ty sådana tillbedjare vill Fadern hava. Gud är ande, och de som tillbedja måste tillbedja i ande och sanning.» Joh 4:22-24

Hur tillber vi i ande och sanning, utan helighet, utan att avskilja oss från det som hör till världen? Är det ens möjligt? Givetvis är det möjligt för Gud, ingenting är ju helt omöjligt för honom. Men personligen tror jag, precis som med vår vilja och våra hjärtans begärelser, att vi behöver tänka på hur vi lever, och hur vi heliga vi är både i hur vi beter oss, och vem vi umgås med. Det gäller allt vad vi släpper in och att ha koll på om vi släpper ut samma skräp, som vi släppte in, i de fall det var skräp.

Jag tror inte jag är ensam om att behöva verkligen tänka över hela mitt kristna liv. För vi lever i en tid av så mycket påverkan utifrån, från både kultur och socialt umgänge. Och detta påverkar oss, vare sig vi vill det eller ej.

Tänker på en predikant, kommer inte ihåg vem nu, som inte ens läste morgontidningen, för han ville inte ta in någonting av yttre påverkan. Vi har kommit långt ifrån detta i vår tid, men vi har också mycket mer saker som kan påverka oss, än de hade för över 100 år sedan.

Rom 12:1-2 Så förmanar jag nu eder, mina bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära edra kroppar till ett levande, heligt och Gud välbehagligt offer -- eder andliga tempeltjänst. Och skicken eder icke efter denna tidsålders väsende, utan förvandlen eder genom edert sinnes förnyelse, så att I kunnen pröva vad som är Guds vilja, vad som är gott och välbehagligt och fullkomligt.

Förnya våra sinnen, hur då? Jag är kanske extremt slö och läser bibeln extremt lite, mot alla andra. Men skulle jag sätta tiden som jag spenderar i ordet och bön, jämfört med sociala media, tv och annat världsligt, då är det ingen tvekan från min sida på vad som får mest tid. Att hålla sig helig som Gud är helig, med all den yttre påverkan, ja det är inte enkelt.

Hebr 12:14 Faren efter frid med alla och efter helgelse; ty utan helgelse får ingen se Herren.

Utan helgelse får ingen se Herren! Vad innebär det i själva verket för oss som lever så här sent i tiden? Jesus själv ställde frågan i Luk 18:8; Kommer jag finna tro när jag kommer tillbaka? Om Han behövde ställa frågan om tro; hur mycket mer torde det då inte gälla helgelse?

Psalmisten som skrivit psalm 119 ger svar på hur vi ska leva våra liv. Håll allt vad Gud befallt. Hur gör vi det? Vi har Guds ord och hans bud för alltid inför vår ögon. Söker efter Herren hela tiden. Våra läppar talar ut dina lagar och vi lever efter dem. Vi har vår lust i guds stadgar och glömmer inte bort Guds heliga skrift.

Ps 119:4-16 Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit. O att mina vägar vore rätta, så att jag hölle dina stadgar! Då skulle jag icke komma på skam, när jag skådade på alla dina bud. Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag får lära din rättfärdighets rätter. Dina stadgar vill jag hålla; övergiv mig icke så helt och hållet. Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord. Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud. Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig. Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar. Med mina läppar förtäljer jag alla din muns rätter. Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg såsom över alla skatter. Jag vill begrunda dina befallningar och skåda på dina stigar. Jag har min lust i dina stadgar, jag förgäter icke ditt ord.

Guds ord är mina fötters lykta, ett ljus på min stig säger psalmisten i Psalm 119:105. Hur rätt är det inte, men också av yttersta vikt i den tid vi lever i.

Vi behöver hela tiden ha vår blick på det gudomliga, inte det världsliga. Jag menar inte att vi inte får roa oss med annat, se på filmer, läsa böcker et.c. et.c., men vi borde ha en balans som kanske är lika mycket tid på, eller aningens mer på Gud, än den värld vi lever i. Vi är trots allt ett folk på vandring mot vårt rätta hem, det som är ställt i ordning för oss i himlen.

Fridshälsningar Ingemo

We are to be holy as God is holy.

I am currently reading the books of Moses, No. 3 to be precise, and the psalmist. The books of Moses have long pieces that I find exhausting, but they are needed, because this is where we really see the strict / holy side of God.

The New Testament focuses on the love of God. This does not mean that God was not loving in the Old Testament, or that God now in the New Testament is not strict / holy.

Reading about when Aaron's sons offered the wrong fire to the Lord and He killed them instantly is not an easy read. With our human limited minds, we can think that God is unjust when we read that. But then we forget how "holy" God actually is, or we do not understand what the word "holy" actually means.

3 Mos 10:10-11 You are to distinguish between the holy and the common, and between the unclean and the clean, and you are to teach the people of Israel all the statutes that the Lord has spoken to them by Moses.”

Det här temat återkommer i nya testamentet på flera ställen. Petrus tar upp det, även Paulus. De förstod ordet helig, de visste hur helig Gud faktiskt var. Gör vi det?

This theme reappears in the New Testament in several places. Peter addresses it, as do Paul. They understood the word holy, they knew how holy God actually was. Do we really understand that?

Det är ju skrivet: »You shall be holy, for I am holy. » 1 Pet 1:16

Do not be unequally yoked with unbelievers. For what partnership has righteousness with lawlessness? Or what fellowship has light with darkness? What accord has Christ with Belial? Or what portion does a believer share with an unbeliever? What agreement has the temple of God with idols? For we are the temple of the living God; as God said, “I will make my dwelling among them and walk among them,and I will be their God,and they shall be my people. Therefore go out from their midst, and be separate from them, says the Lord, and touch no unclean thing; then I will welcome you, and I will be a father to you, and you shall be sons and daughters to me, says the Lord Almighty.” 2 Kor 6:14-18

When we read the verses above, we are probably thinking of separating ourselves from the world, and that is what the context is also talking about. But if we look at what God says in Leviticus 3, we see that these were the children of Israel, God´s covenant people, who were to be a separete people, not like the nations around them. More than that actually, the sons of Aaron belonged to Levi tribe, just like Aaron and Moses themselves, they were called to be priests, but did not understand what true holiness was.

Distinguish between holy and unholy, between pure and impure it is important to God and should be to us as well. This applies not only to those we associate with, but also to everything in our faith. To some extent we must associate with those who are not like us and who in fact are non-saints / unclean, but when we associate with these we should probably be more like light in the dark. So that we are not actually drawn into their impurity. This is not easy.

Do we really think about everything we say together with others, especially those who are not believers? Or are we involved in slanderous talk, are we even the ones starting the slander? Questions that, I think, we truly need to ask ourselves.

As I´ve gotten older this guaring of ones tounge as grown more and more imprortent to me.

No human being can tame the tongue. It is a restless evil, full of deadly poison. With it we bless our Lord and Father, and with it we curse people who are made in the likeness of God. From the same mouth come blessing and cursing. My brothers, these things ought not to be so. Does a spring pour forth from the same opening both fresh and salt water? Can a fig tree, my brothers, bear olives, or a grapevine produce figs? Neither can a salt pond yield fresh water. Jak 3:8-12

From the same mouth we bless the Lord to in the next moment slander someone or even swear. Is it really to be as holy as God himself is holy? Do I sound annoying about holiness, and our mouths in particular? Yes, there is a risk, but tis lays heavy on me and has done so for a while now.

Who shall we be like, when we are saved? How do we end up there, where we truly reflect Jesus? For so many of us it´s really easy to fall ecspecially when it comes to the bands of our tongues. We are in total absence of restraining the tongue many times, if not all the time. And how does that go together with slandering someone or swearing one moment and in the next praying and praising the Lord?

You worship what you do not know; we worship what we know, for salvation is from the Jews. But the hour is coming, and is now here, when the true worshipers will worship the Father in spirit and truth, for the Father is seeking such people to worship him. God is spirit, and those who worship him must worship in spirit and truth.” Joh 4:22-24

How do we worship in spirit and truth, without holiness, without separating ourselves from that which belongs to the world? Is it even possible? Of course it is possible for God, nothing is completely impossible for him. But personally, I believe, just as with our will and the desires of our hearts, that we need to think about how we live, and how holy we are both in how we behave, and who we associate with. This applies to everything we let in and to keep track of whether we put out the same rubbish that we let in, in cases where it was rubbish.

I don´t think I am alone in really having to think about my whole Christian life. Because we live in a time of so much influences from the outside, both cultureally as well as social interaction. And this affects us, whether we like it or not.

Thinking of a preacher, do not remember who now, who did not even read the morning paper, because he did not want to take in anything of external influence. We have come a long way from this in our time, add on that we also have much more things that can affect us than they had over 100 years ago.

Rom 12:1-2 I appeal to you therefore, brothers, by the mercies of God, to present your bodies as a living sacrifice, holy and acceptable to God, which is your spiritual worship. Do not be conformed to this world, but be transformed by the renewal of your mind, that by testing you may discern what is the will of God, what is good and acceptable and perfect.

Renew our senses, how? I may be extremely lazy in reading the Bible and redaing it extremely little compared to everyone else. But if I were to put the time I spend in word and prayer, compared to social media, television and other worldly things, then there is no doubt, on my part, as to what gets the most time. To remain holy as God is holy, with all the external influence, no, that´s not easy.

Hebr 12:14 Strive for peace with everyone, and for the holiness without which no one will see the Lord.

Without sanctification no one can see the Lord! What does it really mean for us who live this late in time? Jesus himself asked the question in Luke 18:8; Will I find faith when I return? If He needed to ask the question of faith; how much more should it not be then, about sanctification?

The psalmist who wrote Psalm 119 provides answers to how we should live our lives. Keep all that God has commanded. How do we do that? We have the word of God and his commandments before our eyes forever. Searching for the Lord all the time. Our lips speak your laws and we live by them. We have our desires in God's statutes and do not forget God's holy scripture.

Ps 119:4-16 You have commanded your precepts to be kept diligently. Oh that my ways may be steadfast in keeping your statutes! Then I shall not be put to shame, having my eyes fixed on all your commandments. I will praise you with an upright heart, when I learn your righteous rules. I will keep your statutes; do not utterly forsake me! How can a young man keep his way pure? By guarding it according to your word. With my whole heart I seek you; let me not wander from your commandments! I have stored up your word in my heart, that I might not sin against you. Blessed are you, O Lord; teach me your statutes! With my lips I declare all the rules of your mouth. In the way of your testimonies I delight as much as in all riches. I will meditate on your precepts and fix my eyes on your ways. I will delight in your statutes; I will not forget your word.

The word of God is the lamp of my feet, a light on my path, says the psalmist in Psalm 119:105. How right isn´t it, but also of utmost importance in the time we live in.

We need to constantly keep our eyes on the divine, not the worldly. I don´t mean we shouldn´t have fun with other things, watch movies, read books, etc. et.c., but we should have a balance that is perhaps as much time on, or slightly more on God, than the world we live in. After all, we are a people on the move towards our right home, that which is preserved for us in heaven.

Greetings of peace Ingemo

 

Our free will, a good or bad thing?

God gave man his own free will when he planted the tree of knowledge of good and evil in the Garden of Eden. Sure, that means we do not have to be God's puppets. Instead, we have our own free will, Hooray! I'm being sarcastic, in case you readers don´t understand that. A free will that has always followed our own evil hearts since the garden of Eden.

What a responsibility we humans have taken on ourselves. Well, we, you and, I who live in this generation have not really chosen this, but still. We would all have done the same thing as Adam and Eve. For the truth is that we, like them, are all governed by our hearts and the desires that they have.

I would probably argue that our own free will isn´t a blessing, rather the contrary, a curse. Yet God chose to give us free will. He who is from the beginning and who saw the end from the beginning, he chose this. You might wonder what he was really thinking. Give us humans a free will, why? I do not know the answer to why, in all honestly it completely amazes me.

No matter how much God wants us to choose him, history tells us that most people don´t choose God. Free will, we should want to have contact with God, not be forced to do so. But how much has this free will cost God in the form of sorrows? He created and said that everything was good, even man. Man fell and everything became evil. All the good that he created was completely replaced.

The desires of our evil hearts together with our free will, talk about disaster. Then add the influence that Satan has had on us humans, not to mention all the different temptations of the world that we have today. If it was hard to be a Christian before the time we live in, it sure isn´t easier now.

The desires of our hearts make us susceptible to temptations, our free will makes us willing to follow the desires of our evil hearts. Nice combo! Two evil things that both need to be brought under the obedience of God if we are to be Christians. Really not the easiest thing, at least not for us humans.

It´s not impossible for God, but it´s a completely different story for us. Our evil hearts and our free will are in the opposite relationship to God, there is no question about that. So in order to overcome the problem, we need to take control of them and bring them in under the obedience of God. It is quite clear that we alone, cannot make both our own free will and our evil hearts obey us, on our own.

Fortunately, we have Jesus on our side, help from the Holy Spirit as well as the help from the holy scriptures at our disposal. So we are not alone in this war against the flesh. God has promised us help at the right time and we can trust in that, completely.

This is one part of the spiritual warfare that the Bible speaks of. A war in which we as Christians, of our own free will, have chosen to love God and follow him, in stark contrast to the desires of our evil hearts desire. For our evil hearts have not voluntarily chosen to follow God, they rather want what they want.

Desire for different things is born in the heart. The thing that Paul spoke about; The bad things I don´t want to do, I do and the good I want to do, I don´t do. The words here illuminate, among other things, the problem with the desires of our evil hearts, which our will so eagerly desires to follow.

Often these, our desires, make us give in to temptation, contrary to what we really want. But we have a faithful Father, who forgives us when we come to him and sincerely apologizes.

Our desires often makes us give in to temptation, contrary to what we really want. But we have a faithful Father, who forgives us whenever we go to him and apologizes sincerely.

Parts of the prayer Our Father, comes in to play ere as well; Do not lead us into temptation and forgive us our sins. Our Father a prayer that we really should pray daily, if we don´t do it already. Not out of routine, but with sincere hearts, where we really think about what we are praying.

Our Father, who art in heaven, hallowed be thy name; thy kingdom come; thy will be done on earth as it is in heaven. Give us this day our daily bread; and forgive us our trespasses as we forgive those who trespass against us; and lead us not into temptation, but deliver us from evil. Amen. Matt 6:9-13

So what should we do then? Continue to let our heart's desires seduce us? In the letter to the Romans chapter 6, Paul goes on to descibe that we are servant to sin, or slave to sin which is how ESV and the FolkBible translate it.

1-9 What shall we say then? Are we to continue in sin that grace may abound? By no means! How can we who died to sin still live in it? Do you not know that all of us who have been baptized into Christ Jesus were baptized into his death? We were buried therefore with him by baptism into death, in order that, just as Christ was raised from the dead by the glory of the Father, we too might walk in newness of life.

For if we have been united with him in a death like his, we shall certainly be united with him in a resurrection like his. We know that our old self was crucified with him in order that the body of sin might be brought to nothing, so that we would no longer be enslaved to sin. For one who has died has been set free from sin. Now if we have died with Christ, we believe that we will also live with him. We know that Christ, being raised from the dead, will never die again; death no longer has dominion over him.

10-16 For the death he died he died to sin, once for all, but the life he lives he lives to God. So you also must consider yourselves dead to sin and alive to God in Christ Jesus.

Let not sin therefore reign in your mortal body, to make you obey its passions. Do not present your members to sin as instruments for unrighteousness, but present yourselves to God as those who have been brought from death to life, and your members to God as instruments for righteousness. For sin will have no dominion over you, since you are not under law but under grace.

What then? Are we to sin because we are not under law but under grace? By no means! Do you not know that if you present yourselves to anyone as obedient slaves, you are slaves of the one whom you obey, either of sin, which leads to death, or of obedience, which leads to righteousness?

17-23 But thanks be to God, that you who were once slaves of sin have become obedient from the heart to the standard of teaching to which you were committed, and, having been set free from sin, have become slaves of righteousness. I am speaking in human terms, because of your natural limitations. For just as you once presented your members as slaves to impurity and to lawlessness leading to more lawlessness, so now present your members as slaves to righteousness leading to sanctification.

For when you were slaves of sin, you were free in regard to righteousness. But what fruit were you getting at that time from the things of which you are now ashamed? For the end of those things is death. But now that you have been set free from sin and have become slaves of God, the fruit you get leads to sanctification and its end, eternal life. For the wages of sin is death, but the free gift of God is eternal life in Christ Jesus our Lord.

We put our will and desires in under the obedience of Christ and the fruit is that we grow in our spiritual maturity, and become who we are meant to be.

So in a way we have our free will, which is put into obedience, which means that our will is no longer free. However our spiritual man shall be put to rule over the will, bring it in under the dominion of Jesus. Some Christians take this for granted, other Christians may not even be aware of this. For there are many who let the desires of their hearts deceive their will into following these desires.

It is incredibly important that we overcome the sin that wants to bind us so hard in shackles and that we as saved, can learn this from the beginning.

When we read, among other things about how, Paul in the letters he wrote, so carefully explained to those he wrote to, how they should live, what they should do and were not allowed to do. He really made sure that everyone he taught, or wrote to, knew everything before he considered them adults enough to live their own Christian lives, and to be the parent of someone else.

In what he wrote and left behind for us, we can see the importance of being a mature Christian parent, and not abandon the one who recently found Jesus, until the person has really learned everything. Sometimes this is rushed, and it has been like that for a long time. Tis is something we need to get better at.

God´s peace to you Ingemo

Vår fria vilja; bra eller dåligt?

Gud gav människan en egen fri vilja när han planterade kunskapens träd på gott och ont i Edens lustgård. Visst, det betyder att vi inte behöver vara Guds marionetter. I stället har vi vår egen fria vilja, Hurra! Jag är sarkastisk, ifall du som läser inte förstår det. En fri vilja som hela tiden sedan lustgården har följt våra egna ondskefulla hjärtan.

Vilket ansvar som vi människor har tagit på oss själva. Tja just vi, du och jag som lever i den här generationen har ju inte valt detta, men ändå. Vi skulle alla ha gjort samma sak som Adam och Eva. För sanningen är ju den att vi som dem, alla, styrs av våra hjärtan och de begär som dessa har.

Jag skulle nog hävda att vår egen fria vilja inte är en välsignelse, snarare tvärt om, en förbannelse. Ändå valde Gud att ge oss en fri vilja. Han som är från begynnelsen och som såg slutet från början, han valde detta. Man kan ju undra vad han tänkte på egentligen. Ge oss människor en fri vilja, varför? Jag vet inte svaret på varför, det gör mig ärligt talat helt förbluffad.

Hur mycket Gud än vill att vi ska välja honom, så berättar historien oss att de allra flesta inte väljer Gud. Fri vilja, vi ska vilja ha kontakt med Gud, inte vara tvingade till det. Men hur mycket har denna fria vilja kostat Gud i form av sorger. Han skapade och sa att allting var gott, även människan. Människan föll och allting blev ont. Allt det goda som han skapat byttes ut helt och hållet.

Våra onda hjärtans begär ihop med vår fria vilja, snacka om katastrof. Lägg sedan till den påverkan som Satan haft på oss människor, för att inte tala om alla världens olika frestelser som vi har inpå oss idag. Var det jobbigt att vara kristen innan den tid som vi lever i, så är det inte lättare nu.

Våra hjärtans begär gör oss mottagliga för frestelser, vår fria vilja gör att vi gärna följer efter våra onda hjärtans begär. Snygg kombo! Två onda ting som båda behöver föras in under Guds lydnad om vi ska kunna vara kristna. Ingen lätt sak minsann, åtminstone inte för oss människor.

För Gud är det inte omöjligt, men för oss är det en annan historia. Våra onda hjärtan och vår fria vilja står i motsatt förhållande till Gud, det är inte tal om annat. Så för att få bukt med problemet, behöver vi ta kontroll över dessa och få in dem under Guds lydnad. Det är helt klart att vi inte ensamma kan få både vår egen fria vilja och våra onda hjärtan att lyda oss, på egen hand.

Som tur är så har vi Jesus på vår sida, hjälp från den Helige Ande och skriften som hjälper oss. Så vi står inte ensamma i detta krig mot köttet. Gud har lovat oss hjälp i rätt tid och det kan vi lita helt på.

Detta är en del av den andliga krigföring som bibeln talar om. Ett krig, där vi som kristna, av fri vilja valt att älska Gud och följa honom, i kontrast mot vad våra onda hjärtans begär vill. För våra onda hjärtan har inte av fri vilja valt att följa Gud, de vill snarare ha det som de vill ha.

Begär till olika saker föds i hjärtat. Orden som Paulus sa; det onda som jag inte vill göra, det gör jag och det goda som jag vill göra, det gör jag inte. Orden här lyser bland annat upp problemet med våra onda hjärtans begär, som vår vilja så gärna vill följa efter.

Ofta får dessa våra begär oss att ge efter för frestelser, tvärs emot vad vi egentligen vill. Men vi har en trofast Fader, som förlåter oss när vi kommer till honom och uppriktigt ber om förlåt.

Här kommer även delar av bönen Fader vår in; Led oss inte i frestelse och Förlåt oss våra synder. Fader vår en bön som vi verkligen skulle behöva be dagligen om vi inte gör det. Inta av slentrian, utan med uppriktiga hjärtan, där vi verkligen tänker på exakt vad det är vi ber.

Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden; vårt dagliga bröd giv oss i dag; och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro; och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo.' Ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen Matt 6:9-13

Så vad ska vi då göra? Fortsätta att låta vårt hjärtas begär få förföra oss? Paulus går i brevet till Romarna kapitel 6 in på att vara syndens, tjänare eller slavar som ESV och Folkbibeln översätter det till.

1-6 Vad skola vi då säga? Skola vi förbliva i synden, för att nåden skall bliva så mycket större? Bort det! Vi som hava dött från synden, huru skulle vi ännu kunna leva i den? Veten I då icke att vi alla som hava blivit döpta till Kristus Jesus, vi hava blivit döpta till hans död? Och vi hava så, genom detta dop till döden, blivit begravna med honom, för att, såsom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet, också vi skola vandra i ett nytt väsende, i liv.

Ty om vi hava vuxit samman med honom genom en lika död, så skola vi ock vara sammanvuxna med honom genom en lika uppståndelse. Vi veta ju detta, att vår gamla människa har blivit korsfäst med honom, för att syndakroppen skall göras om intet, så att vi icke mer tjäna synden.

Ty den som är död, han är friad ifrån synden. Hava vi nu dött med Kristus, så tro vi att vi ock skola leva med honom, eftersom vi veta att Kristus, sedan han har uppstått från de döda, icke mer dör; döden råder icke mer över honom.

10- 16 Ty hans död var en död från synden en gång för alla, men hans liv är ett liv för Gud. Så mån ock I hålla före att I ären döda från synden och leven för Gud, i Kristus Jesus.

Låten därför icke synden hava väldet i edra dödliga kroppar, så att I lyden deras begärelser. Och ställen icke edra lemmar i syndens tjänst, att vara orättfärdighetsvapen, utan ställen eder själva i Guds tjänst, såsom de där från döden hava kommit till livet, och edra lemmar i Guds tjänst, att vara rättfärdighetsvapen.

Ty synden skall icke råda över eder, eftersom I icke stån under lagen, utan under nåden. Huru är det alltså? Skola vi synda, eftersom vi icke stå under lagen, utan under nåden? Bort det! I veten ju, att när I ställen eder i någons tjänst för att lyda honom, så ären I tjänare under denne, som I sålunda lyden, vare sig det är under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet.

17-23 Men Gud vare tack för att den tid är förbi, då I voren syndens tjänare, och för att I haven blivit av hjärtat lydiga, så att I följen den lära som har givits eder till mönsterbild, och för att I, när I nu haven gjorts fria ifrån synden, haven blivit tjänare under rättfärdigheten - om jag nu får tala på människosätt, för eder köttsliga svaghets skull. Ja, likasom I förr ställden edra lemmar i orenhetens och orättfärdighetens tjänst, till orättfärdighet, så mån I nu ställa edra lemmar i rättfärdighetens tjänst, till helgelse.

Medan I voren syndens tjänare, voren I ju fria ifrån rättfärdighetens tjänst; men vilken frukt skördaden I då därav? Jo, det som I nu blygens för; änden på sådant är ju döden. Men nu, då I haven gjorts fria ifrån synden och blivit Guds tjänare, nu skörden I frukten av detta: I varden helgade; och änden bliver att I undfån evigt liv. Ty den lön som synden giver är döden, men den gåva som Gud av nåd giver är evigt liv, i Kristus Jesus, vår Herre.

Vi lägger in vår vilja och våra begär under Kristi lydnad och frukten blir att vi växer till i vår andliga mognad, och blir de som vi är menade att vara.

Så på sätt och vis har vi vår fria vilja, som läggs in under lydnad, vilket betyder att vår vilja inte är fri längre. Utan vår andliga människa ska styra över viljan, få in den under Jesu herravälde. En självklarhet anser en del kristna, andra kristna kanske inte ens är medvetna om detta. För det finns många som låter sina hjärtans begärelser få lura sin vilja in i att följa dessa begär.

Det är otroligt viktigt att vi får bukt med den synd som så hårt vill få oss bundna i bojor och att vi som frälsta redan från början får lära oss detta.

När vi läser om hur bland annat Paulus i breven han skrev, så noga förklarade för dem han skrev till, hur de skulle leva, vad de skulle göra och inte fick göra. Han såg verkligen till att alla som han undervisade eller skrev till, visste allting innan han ansåg dem vuxna nog att klara sina egna kristna liv, och att vara förälder till någon annan.

Vi kan i det han skrev och lämnade efter sig till oss, se vikten av att vara en mogen kristen förälder, och inte överge den som nyligen funnit Jesus, innan personen verkligen har fått lära sig allting. Ibland jäktas detta på, och så har det varit i långa tider. Något vi måste bi bättre på.

Guds frid till er Ingemo