Läste
psalm 51 i går kväll, en underbar psalm om förlåtelse. Precis som
oss så gjorde kung David fel. I denna psalm kommer hans bön om
förlåtelse efter att han tagit hetiten Uriahs hustru till sig och
gjort henne gravid. För att dölja brottet försökte han få Uriah
att gå till henne, så otroheten skulle döljas, när det
misslyckades sände han ut Uriah till krigets främsta led, så han
skulle dö. 2 Samuel kapitel 11. Herren sände profeten Nathan till
honom som förklarar vad han gjort fel, i lite dolda ord, om att en
man hade gjort någonting, och vilket straff skulle han förtjäna
för detta? Kap 12 När David får grepp om att det är vad han
gjort, så kommer bönen där han ber Gud om förlåtelse.
Ps
51: Den
botfärdiges bön.
För
sångmästaren; en psalm av David,
när profeten Natan kom till honom, då han hade gått in till
Bat-Seba.
Gud,
var mig nådig efter din godhet, utplåna mina överträdelser efter
din stora barmhärtighet. Två mig väl från min missgärning, och
rena mig från synd. Ty jag känner mina överträdelser, och min
synd är alltid inför mig. Mot dig allena har jag syndat och gjort
vad ont är i dina ögon; på det att du må finnas rättfärdig i
dina ord och rättvis i dina domar. Se, i synd är jag född, och i
synd har min moder avlat mig. Du har ju behag till sanning i
hjärtegrunden; så lär mig då vishet i mitt innersta. Skära mig
med isop, så att jag varder ren; två mig, så att jag bliver vitare
än snö. Låt mig förnimma fröjd och glädje, låt de ben som du
har krossat få fröjda sig. Vänd bort ditt ansikte från mina
synder, och utplåna alla mina missgärningar. Skapa i mig, Gud, ett
rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande. Förkasta mig
icke från ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrån mig. Låt
mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig med
villighetens ande. Då skall jag lära överträdarna dina vägar,
och syndarna skola omvända sig till dig. Rädda mig undan
blodstider, Gud, du min frälsnings Gud, så skall min tunga jubla
över din rättfärdighet. Herre, upplåt mina läppar, så att min
mun kan förkunna ditt lov. Ty du har icke behag till offer, eljest
skulle jag giva dig sådana; till brännoffer har du icke lust. Det
offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett förkrossat och
bedrövat hjärta skall du, Gud, icke förakta. Gör väl mot Sion i
din nåd, bygg upp Jerusalems murar. Då skall du undfå rätta
offer, som behaga dig, brännoffer och heloffer; då skall man offra
tjurar på ditt altare.
Kung
Davids uppriktiga sorg över vad han gjort lyser klart igenom hela
denna bön om förlåtelse. Jag undrar om vi när vi gjort något fel
ber så innerligt om förlåtelse, som David gör här? Många gånger
tror jag många av oss slänger ur oss ett förlåt, lite av
slentrian, något som vi förväntas göra. Kanske tycker vi inte
heller att det vi gjort är något märkvärdigt. Och, de flesta av
oss har säkerligen inte gjort något som står ut så mycket som det
David gjorde. Det sagt så hatar Gud synden, oavsett vad den är och
han lär knappast bagatellisera saker som vi anser vara minimala
övertramp.
Vilket
för mig in på sången, vitare än snö. Den är också på sitt
sätt en bön, om att Jesus ska göra oss rena från våra synder.
Den må vara gammal, men texten är underbar tycker jag.
Det
var så mycket i Davids bön som talade till mig, så det kommer bli
svårt att ta ut en del bitar och lägga dem i fokus.
Mot dig Gud allena har jag syndat,
är en bit som står ut. Ofta när vi sårar eller gör någon illa,
så kanske vi inte tänker på att vi även sårar Gud. Här har
David sänt ut en person till att dö, vilket gör hans hustru till
änka, så hon borde vara sårad av det som hänt. Vilket
vi ser i hennes sorg över makens död.
Om
vi ser på oss själva så tror jag att vi kanske i en situation där
vi sårat någon, glömmer bort hur bedrövad Gud faktiskt blir över
vad vi gjort. Det är nog väldigt lätt att tänka att vi sårat en
person, och det är den vi ska be om förlåt till i första hand,
kanske stannar tanken där, då Gud i ordet säger att om vi drar oss
till minnes någonting som kan hindra våra böner och lovprisningar,
så ska vi göra upp med det först. Matt
5:23-24
Kanske
är det endast jag som ser det på detta viset. Visst när jag faller
och syndar, så ber jag Gud om förlåt, och jag menar det. Men i den
här bönen från David, så känns det mera som om han, liksom Jesus
gjorde när han väntade på att bli förrådd, att han ber nästan i
en slags vånda över sin synd. Jag är inte säker på att jag bett
om förlåt på det sätt, som David verkar göra här.
”Rena
mig med isop”,
(en bitter växt som anses ha antibakteriella egenskaper) ”så
att jag varder ren”.
Bildspråket här när David ber är att han är så smutsig efter
att ha syndat, så det som behövs är ett antibakteriell rening. Han
går ner på partiklar som inte ens syns. Och han fortsätter med;
”två mig, så att jag
bliver vitare än snö”.
Utåt sett så ser ju snö vit ut, vi vet ju att den inte alltid är
ren, för att den är vit. Men det är ju ett bildspråk. Vi kan gå
till pappersark som är vita, innan de är skrivna eller ritade på,
för att få en bild av hur ren han känner att Gud behöver tvätta
honom.
”Vänd
bort ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina
missgärningar. Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på
nytt en frimodig ande”.
Här
i bönen ser vi hur frimodigheten att komma inför Gud efter det som
hänt, har fått sig en törn, precis som med Adam och Eva. De
behövde skyla sina kroppar, för de såg att de var nakna. Att vara
i den position som han var här, (vilket även händer oss när vi
syndat) helt naken inför Gud, som ser allting. Ingen lätt sits att
befinna sig i och ibland även en svår sits att omvända sig ifrån,
just för att man skäms så mycket.
Konsekvenserna
ser vi i följande verser, en rädsla att Gud själv ska vända sig
ifrån honom, på grund av hans synd. Många är det som hamnar här
efter att de syndat eller varit olydiga, och är medvetna om det.
”Förkasta
mig icke från ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrån mig.
Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig
med villighetens ande.”
Precis
som David här uttrycker, är det ju för oss många gånger, att vi
verkligen vill leva inför Guds
ansikte och fröjdas i vår frälsning. Men
synden har ställt sig i vägen.
I
slutet på psalmen kommer David till vad som är behagligt inför
Gud; Det
offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett förkrossat och
bedrövat hjärta skall du, Gud, icke förakta. Blir
vi så förkrossade över vår egen synd och missgärning, så
vi kan ens förstå vidden av den bedrövelse som vi orsakar Gud när
vi faller. Det handlar inte om att nåden inte finns, utan om hur
djupt inser vi vad synden ställer till för oss, även små ord
sagda på fel sätt, inte endast allvarliga saker som det David
gjorde?
Jag
tror ärligt att vi kanske lite var och en, behöver få mer av den
sorts förlåtelse som David hade, även för det som vi kanske
bedömer vara bagateller. En lite kör kommer upp i mig, när jag
skriver;
Rena
mig med elden av Din ande, rena mig och gör mig mer lik Dig. Låt
mig dö från allt som är mitt eget i mitt liv, använd mig Gud som
Du vill.
Precis
som Johannes
säger i Guds
ord;
Joh
3:30 Det
är såsom sig bör att han växer till, och att jag förminskas. Och
när vi förminskas och låter Gud vara den som är stor, då tror
jag att vi mer får samma synsätt som David hade. Men när vi på
något sätt är stora i oss själva, då minskar också vårt sätt
att se på synden.
Guds
välsignelse Ingemo
Davids prayer for forgivness psalm 51
Read
Psalm 51 last night, a wonderful psalm of forgiveness. Like us, King
David made mistakes. In this psalm comes his prayer for forgiveness
after he took the Hittite Uriah's wife to him and made her pregnant.
To hide the crime, he tried to get Uriah to go to her, so that the
infidelity would be hidden, when that failed, he sent Uriah to the
forefront of the war, so he would die. 2 Samuel chapter 11. The Lord
sent the prophet Nathan to him who explains, in slightly hidden
words, that a man had done something, which basically was about what
David had done wrong and what punishment would he deserve for this?
Chapter 12 When David grasps that this is what he has done, the
prayer for forgiveness to God comescomes.
Ps
51: Create
in Me a Clean Heart, O God
To
the choirmaster. A Psalm of David, when Nathan the prophet went to
him, after he had gone in to Bathsheba.
Have
mercy on me, O God, according to your steadfast love; according to
your abundant mercy blot out my transgressions. Wash me thoroughly
from my iniquity, and cleanse me from my sin! For I know my
transgressions, and my sin is ever before me. Against you, you only,
have I sinned and done what is evil in your sight, so that you may be
justified in your words and blameless in your judgment.
Behold, I was brought forth in iniquity, and in sin did my
mother conceive me. Behold,
you delight in truth in the inward being, and you teach me wisdom in
the secret heart. Purge
me with hyssop, and I shall be clean; wash me, and I shall be whiter
than snow. Let me hear
joy and gladness; let the bones that you have broken rejoice.
Hide your face from my sins and blot out all my iniquities.
Create in me a clean heart, O God, and renew a right spirit within
me. Cast me not away from your presence, and take not your Holy
Spirit from me. Restore
to me the joy of your salvation, and uphold me with a willing spirit.
Then I will teach transgressors your ways, and sinners will
return to you. Deliver
me from bloodguiltiness, O God, O God of my salvation, and my tongue
will sing aloud of your righteousness.
O Lord, open my lips, and my mouth will declare your praise.
For you will not delight in sacrifice, or I would give it; you
will not be pleased with a burnt offering.
The sacrifices of God are a broken spirit; a broken and
contrite heart, O God, you will not despise. Do good to Zion in your
good pleasure; build up the walls of Jerusalem;
then will you delight in right sacrifices, in burnt offerings
and whole burnt offerings; then bulls will be offered on your altar.
King
David's sincere sorrow over what he has done shines through
throughout this prayer for forgiveness. I wonder if we, when we have
done something wrong, ask so sincerely for forgiveness, as David does
here? Many times I think many of us throw out a pardon, in a bit of
casual like manner, something we are expected to do. Maybe we don´t
think of what we´ve done as something remarkable. And most of us
have certainly not done anything that stands out as much as what
David did. That said, God hates sin, no matter what it is, and He´s
hardly going to downplay things that we consider to be minimal
transgression
Which
brings me to the song, whiter than snow. It is also in its own way a
prayer, that Jesus will cleanse us from our sins. It may be old, but
the lyrics I think, is wonderful.
There
was so many
things
in David's prayer that spoke to me, so it will be difficult to take
out some pieces and put them in focus. Against
you God alone I have sinned,
is a piece that stands out. Often when we hurt someone in
some way,
we may not think that we are hurting God as
well.
Here, David has sent a person to die, making his wife a widow, so she
should be hurt by what happened. Which
obviously also is proven of her mourning her husbands dead.
If
we look at ourselves, I think that perhaps in a situation where we
have hurt someone, we forget how distressed God actually becomes over
what we´ve
done. It is probably very easy to think that we have hurt a person,
and that´s
the one we should apologize to in the first place, maybe the thought
stays there, when God in the word says that if we recall something
that can hinder our prayers and worship,
we
must deal
with that
first. Matthew 5: 23-24
Maybe
I´m
the only
one
to see
it this way. Of course when I fall and sin, I ask God for
forgiveness, and I mean it. But in this prayer, it feels more like
David is
closer, to the way of praying to,
the
way Jesus
prayed
while waiting to be betrayed, David
is
praying almost in a kind of anguish over his sin. I'm not sure I´ve
apologized in the way that David seems to be doing here.
"Cleanse
me with hyssop"
(a bitter plant that is considered to have antibacterial properties)
"so that I am clean". The imagery here when David prays is
that he is so dirty after sinning, so what he
needs
is an antibacterial cleansing. He goes down on particles that are not
even visible. And he continues with; "Wash
me, so that I become whiter than snow".
Outwardly, snow looks white, we know that it is not always clean,
because it is white. But it´s
a pictorial language. We can use
a
sheet of paper that are white, before they are written or drawn on,
to get an idea of how
pure he feels that God needs to wash him.
Turn
away thy face from my sins, and blot out all mine iniquities. Create
in me, O God, a pure heart, and give me a new spirit. Here
in the
prayer
we see how the boldness to come before God,
after
what has happened has taken a turn for the worse, just as with Adam
and Eve. They needed to cover their bodies, because they saw that
they were naked. To be in the position he was here, (which also
happens to us when we have sinned) completely naked before God, who
sees everything. No easy seat to be in and sometimes even a difficult
seat to turn away from, just
because we
are so ashamed.
We
see the consequences in the following verses, a fear that God himself
will turn away from him, because of his sin. Many end up here after
sinning or disobeying, and being
well of what they have done.
”Do
not cast me off from your presence, and do not take your Holy Spirit
from me. Let me rejoice in your salvation again, and keep me in the
spirit of willingness. ” Just
as David expresses here, it is for us many times, that we really want
to live before God and rejoice in our salvation. But
our sin is standing in the way
At
the end of the psalm, David adresses
what pleases
God; The
sacrifices of God are a broken spirit; a broken and contrite heart, O
God, you will not despise.
If
we become so overwhelmed by our own sin and iniquity, we can´t
even understand the extent of the sorrow we cause God when we fall.
It is not about the non-existence of grace, but about how deeply we
realize what sin does to us, even small words said in the wrong way,
not just serious things like what David did?
I
honestly think that maybe each of
us, needs
a little bit
more
of the kind of forgiveness that David had, even for what we might
consider to be trifles. A little chorus comes up in me, as I am
writing
this;
Purify
me with the fire of Your Spirit, purify me and make me more like You.
Let me die from all that is my own in my life, use me God as You
please.
Just
as John says in the word of God; John
3:30 It is proper that he should increase,
and that I should decrease.
And when we are decreasing
and allowing
God be the one who is great, then I think we get more of the same
view that David had. But if
we are somehow great in ourselves, then our way of looking at sin
also diminishes.
God's blessing Ingemo