Rädsla eller total förtröstan på Gud ?

Jag har ju hållit på med att fixa till en hemsida, som nu är igång, även om den inte är riktigt klar ännu. Det som saknas är bilder och lite mer information om missionsarbetet som vi har i församlingen. Jag har inte varit med så väldigt länge i församlingen ännu, så jag saknar namn på alla och information om en del saker.

Men det som legat på mig på slutet är fruktan, speciellt hos de som är kristna. Men vi ska ha vår förtröstan på Gud, inte rädslor av olika slag. Om det är tufft nu och vi räds olika saker som t.ex. covid eller vaccinen mot sagda covid; Hur ska vi klara av att inte vara livrädda när antikrist kommer till välde och vi blir förbjudna att köpa och sälja?

Om vi är rädda nu, då behöver vi nu, börja att arbeta med sagda rädsla. För när det blir ännu värre, då kommer vi helt och fullt behöva lite på Herren i allting.

Frågan är hur vi ska komma dit, till en total förtröstan på Gud. En förtröstan där, när det verkligen stormar, så bara vet vi att Gud är i fullkomlig kontroll. Tänker på lärjungarna i båten, när stormen dånade och Jesus låg och sov gott. De hade Guds egen son med sig och var rädda. Vi har också Guds egen son med oss, fast inte på exakt samma sätt.

Så vi läser denna historia och fler liknande från de som sedan blev apostlarna, och så ser vi i deras evangelier och brev, ur förändrade de var. De agerade inte längre i fruktan. I stället så gick de i en stark tro. Ta Paulus när han får en profetia om att hans tid var över, och de andra sa, gå inte, men han gick rakt mot döden i en total förtröstan på Gud.

Är vi som Paulus eller som Petrus när han gick ut på vågorna för att möta Jesus? Håller vår tro i de tuffaste stunder, eller ser vi på omständigheterna - vår tro börjar vackla - vi börjar sjunka.

Tro kontra fruktan, inte enkelt. Ibland vet man nog inte förrän man är där, exakt vilken kategori man tillhör.

Detta för tankarna över på en berättelse som jag hörde för länge sedan, som ska ha ägt rum i Ryssland. Vinter och kallt, 10 kristna fick klä av sig nakna och gå ut på isen. Om de förnekade sin tro fick de komma tillbaka, klä på sig och bli uppvärmda. De stod där – höll varandras händer – lovsjöng Jesus. Efter ett tag gav en av dem upp och gick tillbaka, men då tog en av fångvaktarna över dennes plats - klädde av sig – tog de andras händer och stämde in i sången – tills de alla dog.

Har vi den tron, du och jag. Kommer vi när antikrist kommer till välde orka hålla oss kvar i den tro som vi har, eller kommer vi ge upp, ge efter?

Vi lever trots allt i den sista av den sista tiden. Det är fascinerande att se hur många av bibelns profetior som slår in nu och har hållit på ett tag. Men det innebär också att resten – antikrist märke – inte kunna köpa och sälja – också kommer komma. Så om vi inte har total tro nu, då behöver vi arbeta på den.

Här har ni en lite allvarligare sida för oss som kristna. En sida som vi inte har råd att ignorera. Vår Gud är stor och mängder av oss säger att Han är stor, vi sjunger sånger om det också. Men när det kommer till kritan, är Han så stor för oss, som vi sjunger om eller säger oss tro? Var och en bör rannsaka sitt eget hjärta.

Käre Fader; Låt ingen av oss fastna i rädsla av något slag, och hjälp oss att bli så stadiga i vår tro på Din storhet i allting, så det enda vi ser är hur stor Du är och vilken makt Du har. Hjälp oss att alltid ha blicken på Dig, Du som skapat allting. Ge oss av Din kraft och styrka i och genom allting. I Jesu namn Amen

Fil 4:4-7 Glädjen eder i Herren alltid. Åter vill jag säga: Glädjen eder. Låten edert saktmod bliva kunnigt för alla människor. Herren är nära! Gören eder intet bekymmer, utan låten i allting edra önskningar bliva kunniga inför Gud, genom åkallan och bön, med tacksägelse. Så skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara edra hjärtan och edra tankar, i Kristus Jesus.

Guds frid till er alla Ingemo